Populistpartiernas utveckling (SD och PP)

Sverige har i dagsläget sju riksdagspartier, men ytterligare ett gäng partier försöker skaffa sig riksdagsplatser. De som är att betrakta som närmast sitt mål idag är Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Man kan märka att dessa bägge partier börja likna de etablerade partierna mer och mer, på ett antal olika sätt. Denna artikel är tänkt att fokusera på just en viktig likhet bland andra, nämligen toppstyret och centralismen. Detta är någonting som alla partier har gemensamt, vilket har visat sig gång på gång, och på ett väldigt tydligt sätt.

Nu senast har media rapporterat om en intern konflikt inom Piratpartiet, en konflikt som vittnar om omfattande toppstyre och centralistiskt beteende. Partiets ordförande har nämligen agerat med tvivelaktiga maktmedel och visat upp ett beteende som stämmer väl överrens med det vi länge har sett hos etablerade politiker. Partiet höll under ett styrelsemöte en omröstning om partiledarens lön, där fem röster stod mot fem. Falkvinge hävdade att han inte under några omständigheter kunde acceptera en lön under 45 000 kr i månaden, en fantasilön för i stort sett hela världens befolkning. Eftersom rösteantalet stod lika, så utnyttjade han ordförandens utslagsröst, någonting som existerar i de flesta centralistiska organisationer och partistrukturer, och fick på så vis igenom sin fantasilön.

Detta blottlägger saker och ting kring Piratpartiet. De gjorde succé i Europaparlamentsvalet sommaren 2009 och röstades in av till större delen svenska arbetarväljare och arbetarungdomar. Många såg kanske partiet som ett alternativ till de redan etablerade, men partiet har nu visat sitt rätta ansikte och visat att man mycket väl är en del av etablissemanget och inte alls drar sig för att agera på samma vis som redan etablerade politiker. Detta visar på att Piratpartiet inte på något vis är ett alternativ för dem som ”tröttnat” på gamla strukturer och de sju partierna som redan sitter i riksdagen, eller vad man nu har för argument när man röstar på ett parti som Piratpartiet eller Sverigedemokraterna.

Inte heller Sverigedemokraterna är ett alternativ till redan etablerade partier, utan de är bara ett ibland dem. Om Sverigedemokraterna skriver media att de i praktiken styrs av fyra personer, varav samtliga är män. Det har förekommit ett stort antal fall där kritiker och oppositionella inom Sverigedemokraterna har uteslutits eller blivit bortplockade från olika funktionärsposter, med mycket oklara ”motiveringar”, lögner eller halvsanningar. Detta har skett på ett vis som nog saknar motstycke inom något annat parti. Det har visat sig att Sverigedemokraterna inte på något vis är ett medlemsstyrt parti, utan att allt styrs uppifrån, av dessa fyra män.

Interna konflikter är ingenting man får tala om med media och allt av sådan karaktär försöker man tysta ner så mycket det går. De fyra som styr har utmanövrerat allt motstånd och skickar ut skrivelser till partiets ledamöter i kommunerna om hur de ska agera och tycka. Detta pekar på att Sverigedemokraterna inte är ett alternativ till de sju riksdagspartierna och absolut inte förespråkar någon utökning av demokratin eller folkviljan i samhället. Nej, Sverigedemokraterna och Piratpartiet är ”samma andas barn” som partierna i riksdagen och inget alternativ till dem. De får röster därför att människor tro att de är någonting de inte är och hoppas att deras utökade inflytande ska leda till någon form av förnyelse. Något sådant kommer de dock inte införa, utan snarare kan ett utökat inflytande för dessa bägge partier leda till försämringar. Det vore inte önskvärt.