(- Ett svar till Lenin)
Denna artikel är ett svar på Lenins artikel ”Om ’radikalismens’ barnslighet och småborgerligheten”, publicerad i ”Den revolutionära frasen”, Arbetarkultur, 1975, sida 163-171. Där behandlar han det han tycker är politiska brister hos de grupper han kallar för ”radikalister”. Lenin citerar följande från en av de ryska vänsterkommunisternas tidskrifter: ”…Den ryska arbetarrevolutionen kan inte ’hålla stånd’ om den viker av från den internationella revolutionens väg, ständigt undviker kamp, retirerar för det internationella kapitalets anstorm och gör eftergifter åt det ’inhemska kapitalet’.”[1]
Lenin tycker att vänsterkommunisternas ståndpunkt är helt felaktig, för han tycker istället att det ligger stor rimlighet i att vika av från den internationella revolutionen, retirera på alla möjliga håll i samhället och bedriva eftergiftspolitik gentemot kapitalet, just allt som vänsterkommunisterna kritiserar. Lenin citerar vänsterkommunisterna vidare: ”Från denna synpunkt är det nödvändigt att bedriva en beslutsam internationell klasspolitik som förenar den internationella revolutionära propagandan i ord och i handling och att stärka den organiska kontakten med den internationella socialismen (och inte med den internationella bourgeoisin…”.[2]
Att Lenin ens kan argumentera emot sådant som dessa citat gör att den mest politiskt oinsatta människa måste fråga sig om han ens är någon kommunist. Han talar i sin artikel gentemot ”radikalisterna” med borgarens mun och ord. Lenin säger att vi måste retirera, att vi måste kompromissa med borgarklassen och delta i det parlamentariska spektaklet. Hur ska det ens kunna vara möjligt att vi får igenom våra politiska krav om vi kompromissar bort dem? Om vi kompromissar med borgarklassen, så försvinner vårt existensberättigande, då är vi inte längre en politisk kraft. Det är endast genom en kompromisslös linje gentemot kapitalet som arbetarklassen kan få igenom någonting i enlighet med våra ekonomiska intressen.
Gällande kompromisser med borgarklassen är det onödigt att diskutera mer utförligt än såhär. Nu är det dags att behandla nästa mycket underliga inställning i den aktuella artikeln av Lenin. Han talar i slutet av denna artikel en hel del om ”fosterlandets försvar”. Lenin tycker att fosterlandsförsvar är någonting otillåtet när landet i fråga är styrt av imperialister och reaktionärer, men att man till varje pris måste kämpa för att försvara ett ”socialistiskt fosterland”. Ett fosterland kan aldrig vara socialistiskt! Begreppet ”socialistiskt fosterland” är sin egen negation. Om ett ”land” är socialistiskt, så upphör det därigenom att vara ett land, eftersom något land omöjligen kan vara socialistiskt, exakt som socialismen upphör att vara socialism om den appliceras på ett land.
Lenin talar om att kommunisterna måste retirera för att ”bygga upp” sina ställningar och sin rörelse, att man därför ”måste avvakta”. Istället för att arbetarklassen ska kämpa för sina krav så vill Lenin att vi ska retirera och verkar ha någon slags inställning att vi ändå inte kan vinna. Detta är enbart ett utslag av defaitism och pessimism! Man kan inte vara kommunist utan att tro på den kommande segern och kämpa för att den ska bli verklighet. Om man ger upp kampen och manar arbetarna att retirera är man ingenting annat än borgarklassens lakej, en borgerlig infiltratör inom arbetarrörelsen, men det är alla leninister och det har aldrig varit någon nyhet. Det är leninisterna som företräder borgarklassens politiska agenda inom arbetarrörelsen, de är kapitalets röst bland oss arbetare.
Leninisterna i Sovjet på 1930-talet och början av 1940-talet försvarade sin allians med Hitler och nazisterna med samma argument som Lenin: ”vi måste retirera och bygga upp våra ställningar”. En eftergiftspolitik gentemot nazisterna är ingenting annat än nazistsympatier, men leninismen är en auktoritär strömning av samma slag som nazismen och det är långtifrån någonting nytt under solen. Vi kan alltså se att Stalin i följderna av Lenins idéer utvecklade ett politiskt samarbete med nazisterna. Det visar vart den leninistiska politiken för oss och att vi kommunister har som uppgift att ta varje tillfälle i akt att kasta leninismen överbord och röja undan den från arbetarrörelsen.
Lenin skriver: ”När vi var principiella fiender till fosterlandsförsvaret, hade vi rätt att håna dem som i socialismens påstådda intresse ville ’skydda’ fosterlandet.” När vi var fiender till ”fosterlandsförsvaret”?!? Vi kommer alltid vara fiender till detta! Det ligger i själva kommunismens mest grundläggande idé. All form av ”fosterland” är per definition någonting anti-kommunistiskt och måste därför bekämpas. Att ett ”fosterland” skulle kunna vara socialistiskt är kort och gott en omöjlighet. Lenins kritik av de ryska vänsterkommunisterna är en kritik av klasskampen och ett stöd av klassamarbetet. Denna kritik från hans sida gör honom till en anti-kommunist och till en försvarare av kapitalet. Såsom Lars Ohly en gång sade: ”Ingen i Vänsterpartiet har Lenin som förebild.” Nej, låt oss då hoppas att ingen annan inom arbetarrörelsen har det heller.
[1]Lenin, ”Den revolutionära frasen”, Arbetarkultur, 1975, sida 167
[2]Lenin, ”Den revolutionära frasen”, Arbetarkultur, 1975, sida 168
tisdag 29 april 2008
måndag 14 april 2008
Träning, kost och hälsa för en sann revolutionär
Det ligger i intresset hos arbetarklassen att hålla folkhälsan i ett högt skick. Kapitalet försöker profitera på vår ohälsa, pracka på oss skräpmat och annat och långsamt ta död på oss genom detta. Då är det vår plikt att slå tillbaka och slita bort benen på skräpmatskulturen och amerikaniseringen av vårt samhälle. Den amerikanska arbetarklassen har framgångsrikt försatts i ohälsa av sin härskande klass. Vi måste kämpa för att vi i Sverige inte ska hamna i exakt samma sits som våra klasskamrater där borta, även om vi mer och mer går mot en sådan utveckling.
För att kunna kämpa för de politiska intressen som vår samhällsklass har, så är det viktigt att vi håller oss i så pass gott fysiskt skick som möjligt. Det är när man är i fysiskt vältränat skick som man har mest ork att bedriva klasskamp och kämpa för våra politiska intressen, Kapitalet har däremot andra intressen. De vill genom skräpmat, alkohol, narkotika och annat göra oss kampodugliga. De vill förstöra oss som människor, förstöra oss som kämpar och slå undan benen för våra möjligheter till kamp. Om vi förpassas till ohälsa och alkoholmissbruk så är vi helt oförmögna att kämpa. Detta är vad kapitalet vill.
Trots att kapitalet gör allt som står i deras makt för att göra oss till överviktiga vrak som hela tiden strävar efter att stilla något slags inbillat behov av fett och socker så kan vi kämpa emot. Detta är också vad vi måste göra. Det är nästintill vår plikt som klasskämpar och tillhörande samhällets arbetande och producerande klass. Det är vi som måste omkullstörta det rådande samhället. Det kan ingen göra åt oss och samhällsomstörtandet kan inte ske på ”fredlig” väg (genom reformer). Revolutionen kommer bli våldsam och kräva stor fysisk ansträngning. Därför måste vi rusta oss för detta. Vi måste hålla oss i fysiskt topptrim för att kunna uthärda de fysiska ansträngningar som den revolutionära kampen kräver.
För att hålla sig i ett fysiskt vältrimmat skick krävs att man håller en bra kost och att man har en sund och frisk inställning till fysisk träning och motion. För att kunna identifiera vad som är en vettig och hälsosam kost måste vi se tillbaka till den gamla världen. Vi måste vända oss till klassisk husmanskost. Detta är vad som kan föra vår klass framåt. Vi måste äta den föda som vår samhällsklass konsumerade innan kapitalet introducerade skräpmatskulturen och amerikaniseringen lanserades här i Sverige i hastigt ökande takt.
En människokropp mår även allra bäst när den får utfärda vad den är skapad för: fysisk aktivitet. När kroppen mår bra, när den får arbeta fysiskt, har den också allra mest ork till revolutionär och klasskampsinriktad verksamhet. Detta ligger helt i enlighet med våra samhälleliga intressen, så därför gynnar det vår kamp om fler människor tog sig tid att träna och verkligen engagerade sig i att göra just detta. Detta ger oss också en meningsfull fritid, detta leder till att vi kan ägna oss åt sådant som bygger upp oss som människor, istället för det som bryter ned oss. Idag går många människors fritid tyvärr åt till den nedbrytande verksamheten, människor dricker alkohol och tar droger hellre än att träna osv. Detta är ett stort hot mot vår kamp. Låt oss bygga upp vår klass och stoppa nedbrytningen av den!
För att kunna kämpa för de politiska intressen som vår samhällsklass har, så är det viktigt att vi håller oss i så pass gott fysiskt skick som möjligt. Det är när man är i fysiskt vältränat skick som man har mest ork att bedriva klasskamp och kämpa för våra politiska intressen, Kapitalet har däremot andra intressen. De vill genom skräpmat, alkohol, narkotika och annat göra oss kampodugliga. De vill förstöra oss som människor, förstöra oss som kämpar och slå undan benen för våra möjligheter till kamp. Om vi förpassas till ohälsa och alkoholmissbruk så är vi helt oförmögna att kämpa. Detta är vad kapitalet vill.
Trots att kapitalet gör allt som står i deras makt för att göra oss till överviktiga vrak som hela tiden strävar efter att stilla något slags inbillat behov av fett och socker så kan vi kämpa emot. Detta är också vad vi måste göra. Det är nästintill vår plikt som klasskämpar och tillhörande samhällets arbetande och producerande klass. Det är vi som måste omkullstörta det rådande samhället. Det kan ingen göra åt oss och samhällsomstörtandet kan inte ske på ”fredlig” väg (genom reformer). Revolutionen kommer bli våldsam och kräva stor fysisk ansträngning. Därför måste vi rusta oss för detta. Vi måste hålla oss i fysiskt topptrim för att kunna uthärda de fysiska ansträngningar som den revolutionära kampen kräver.
För att hålla sig i ett fysiskt vältrimmat skick krävs att man håller en bra kost och att man har en sund och frisk inställning till fysisk träning och motion. För att kunna identifiera vad som är en vettig och hälsosam kost måste vi se tillbaka till den gamla världen. Vi måste vända oss till klassisk husmanskost. Detta är vad som kan föra vår klass framåt. Vi måste äta den föda som vår samhällsklass konsumerade innan kapitalet introducerade skräpmatskulturen och amerikaniseringen lanserades här i Sverige i hastigt ökande takt.
En människokropp mår även allra bäst när den får utfärda vad den är skapad för: fysisk aktivitet. När kroppen mår bra, när den får arbeta fysiskt, har den också allra mest ork till revolutionär och klasskampsinriktad verksamhet. Detta ligger helt i enlighet med våra samhälleliga intressen, så därför gynnar det vår kamp om fler människor tog sig tid att träna och verkligen engagerade sig i att göra just detta. Detta ger oss också en meningsfull fritid, detta leder till att vi kan ägna oss åt sådant som bygger upp oss som människor, istället för det som bryter ned oss. Idag går många människors fritid tyvärr åt till den nedbrytande verksamheten, människor dricker alkohol och tar droger hellre än att träna osv. Detta är ett stort hot mot vår kamp. Låt oss bygga upp vår klass och stoppa nedbrytningen av den!
söndag 13 april 2008
Angående kärleksfrågan och relationer mellan människor
Vårt samhälle idag blir bara mer och mer sexualiserat. Vart man än vänder sig se försöker kapitalet profitera på detta, kapitalisera sexualitet. Detta är ju dels en rent ekonomisk fråga. Arbetarklassen har andra politiska intressen än kapitalet rent ekonomiskt, men just denna fråga handlar om mer än bara det. Samhällets sexualisering har mängder av baksidor som är annat än enbart ekonomiska. Sexualdebuterna sjunker, sexualbrotten ökar och sexuellt överförbara sjukdomar sprider sig som en löpeld genom landet.
Visst, vi har märkt att kapitalet kan profitera på sexualitet, men inte på något tänkbart sätt jag kan komma på kan man profitera på kärlek. Däremot ger det översexualiserade samhället som resultat att många människor tycks ha fått en väldigt skev bild av relationer mellan människor. Folk har i vissa fall sex med varandra helt utan några starkare emotionella känslor inblandade. Detta leder till att människor skapar relationer mellan varandra av enbart sexuell natur och inte, som sig bör, av emotionell och kärleksfull natur.
Kapitalet tjänar på att göra oss människor djuriska och få oss att bete oss djuriskt. Detta är deras målsättning. Kapitalet förespråkar det djuriska och barbariska i denna värld. Socialismen står däremot för det mänskliga och förnuftiga. I den kapitalistiska världen kan människor ha helt djuriska relationer med varandra, vilket har visat sig, i de fall de mellanmänskliga relationerna bygger på blott och bart sexualitet. Detta är vad kapitalet vill och vad de kan profitera på, genom att på något vis locka fram djuriska sidor hos folk så att de konsumerar pornografi och andra dylika produkter.
Genom att lura i oss människor att vi är djur och att vi har någon slags inre ”sexualdrift” som driver oss, kan kapitalet pracka på oss sina sexualiserade produkter, de kan sälja sin sexualiserade värld.[1] Sex har blivit en hel industri, en industri som i ett frisk och sunt samhälle skulle vara kriminaliserad och olaglig, då den verkar helt enligt kapitalistiska och (rimligtvis) olagliga regler och normer. Sex har förlorat sitt ursprungliga syfte, ett reproduktionssyfte, och är i dagens samhälle en vara, någonting att tjäna pengar på.
Sex, som i sin primära form är till för mänsklig reproduktion, har i den kapitalistiska världen förvandlats till någon slags fritidssysselsättning och som allt annat inom ”nöje och fritid” gör kapitalet stora vinster och förvrider saker och ting från deras ursprungliga idé till att bli någonting helt annat. Vi kan ju bara se på idrott, som egentligen är till för att människor ska ha en meningsfull fritid och för att stärka vår hälsa, i det kapitalistiska samhället har blivit någonting man kan tjäna pengar på. Nu kan man däremot inte helt jämföra sex med idrott, eftersom den skeva bilden kring sex är så pass inflytelserik att den verkligen påverkar hela vårt samhälle i grunden, då det styr vår syn på relationer mellan människor.
Som sagt går det inte att profitera på kärlek, såsom jag ser det, men profiteringsmarknaden som har skapats kring sex gör att mänskligheten får en skev bild av relationer och förhållanden mellan människor. Det är väldigt oroväckande och i det långa loppet ett hot mot hela mänskligheten. Folk ägnar sig åt sex som om det vore något nöje, folk drar på sig mängder av sjukdomar på grund av detta och skapar även andra former av lidanden (känslomässiga framförallt).
Den sexuella vidlyfthet som har brett ut sig i vår del av världen (de så kallade i-länderna) har skruvat sönder vår bild av förhållanden mellan människor och har lett till många känslomässiga trauman. Sexualitet är starkt förknippat med kärleksmässiga känslor och därför leder det oundvikligen till allvarliga känslomässiga trauman om man mixtrar och experimenterar med sexualiteten. Detta går inte att undvika. Vad man däremot har att undvika är just detta experimenterande. Vi får helt enkelt revoltera mot kapitalet och ta tillbaka sexualiteten till vad det egentligen är, ett resultat av kärlek.
Vad som vi har att kämpa för är helt enkelt att göra sexualiteten kärleksfull igen och slå undan foten för allt det kapitalistiska och djuriska. Vi måste bevisa för kapitalet att vi är människor och inte djur. Vi delar inte deras negativa människosyn. Kapitalisterna tror att människorna i grunden är onda och giriga, men vi vet bättre än så. Låt oss omsätta våra teorier i praktiken och förändra världen till det bättre.
[1]Sigmund Freud (1856-1939), kallad ”psykoanalysens fader”, har genom sina psykologiska ”analyser” gjort samhället en stor ogärning. Hans idéer kring sexualitet har stärkt kapitalets möjligheter att profitera på detta. Freud har fått det att se ut som att människor har djuriska drifter, att vi knappt är människor, utan gravt primitiva varelser. Detta har starkt bidragit till sexualiseringen av vår värld, såsom jag ser det. Det är därför jag alltid har ställt mig väldigt kritisk till Freud.
Visst, vi har märkt att kapitalet kan profitera på sexualitet, men inte på något tänkbart sätt jag kan komma på kan man profitera på kärlek. Däremot ger det översexualiserade samhället som resultat att många människor tycks ha fått en väldigt skev bild av relationer mellan människor. Folk har i vissa fall sex med varandra helt utan några starkare emotionella känslor inblandade. Detta leder till att människor skapar relationer mellan varandra av enbart sexuell natur och inte, som sig bör, av emotionell och kärleksfull natur.
Kapitalet tjänar på att göra oss människor djuriska och få oss att bete oss djuriskt. Detta är deras målsättning. Kapitalet förespråkar det djuriska och barbariska i denna värld. Socialismen står däremot för det mänskliga och förnuftiga. I den kapitalistiska världen kan människor ha helt djuriska relationer med varandra, vilket har visat sig, i de fall de mellanmänskliga relationerna bygger på blott och bart sexualitet. Detta är vad kapitalet vill och vad de kan profitera på, genom att på något vis locka fram djuriska sidor hos folk så att de konsumerar pornografi och andra dylika produkter.
Genom att lura i oss människor att vi är djur och att vi har någon slags inre ”sexualdrift” som driver oss, kan kapitalet pracka på oss sina sexualiserade produkter, de kan sälja sin sexualiserade värld.[1] Sex har blivit en hel industri, en industri som i ett frisk och sunt samhälle skulle vara kriminaliserad och olaglig, då den verkar helt enligt kapitalistiska och (rimligtvis) olagliga regler och normer. Sex har förlorat sitt ursprungliga syfte, ett reproduktionssyfte, och är i dagens samhälle en vara, någonting att tjäna pengar på.
Sex, som i sin primära form är till för mänsklig reproduktion, har i den kapitalistiska världen förvandlats till någon slags fritidssysselsättning och som allt annat inom ”nöje och fritid” gör kapitalet stora vinster och förvrider saker och ting från deras ursprungliga idé till att bli någonting helt annat. Vi kan ju bara se på idrott, som egentligen är till för att människor ska ha en meningsfull fritid och för att stärka vår hälsa, i det kapitalistiska samhället har blivit någonting man kan tjäna pengar på. Nu kan man däremot inte helt jämföra sex med idrott, eftersom den skeva bilden kring sex är så pass inflytelserik att den verkligen påverkar hela vårt samhälle i grunden, då det styr vår syn på relationer mellan människor.
Som sagt går det inte att profitera på kärlek, såsom jag ser det, men profiteringsmarknaden som har skapats kring sex gör att mänskligheten får en skev bild av relationer och förhållanden mellan människor. Det är väldigt oroväckande och i det långa loppet ett hot mot hela mänskligheten. Folk ägnar sig åt sex som om det vore något nöje, folk drar på sig mängder av sjukdomar på grund av detta och skapar även andra former av lidanden (känslomässiga framförallt).
Den sexuella vidlyfthet som har brett ut sig i vår del av världen (de så kallade i-länderna) har skruvat sönder vår bild av förhållanden mellan människor och har lett till många känslomässiga trauman. Sexualitet är starkt förknippat med kärleksmässiga känslor och därför leder det oundvikligen till allvarliga känslomässiga trauman om man mixtrar och experimenterar med sexualiteten. Detta går inte att undvika. Vad man däremot har att undvika är just detta experimenterande. Vi får helt enkelt revoltera mot kapitalet och ta tillbaka sexualiteten till vad det egentligen är, ett resultat av kärlek.
Vad som vi har att kämpa för är helt enkelt att göra sexualiteten kärleksfull igen och slå undan foten för allt det kapitalistiska och djuriska. Vi måste bevisa för kapitalet att vi är människor och inte djur. Vi delar inte deras negativa människosyn. Kapitalisterna tror att människorna i grunden är onda och giriga, men vi vet bättre än så. Låt oss omsätta våra teorier i praktiken och förändra världen till det bättre.
[1]Sigmund Freud (1856-1939), kallad ”psykoanalysens fader”, har genom sina psykologiska ”analyser” gjort samhället en stor ogärning. Hans idéer kring sexualitet har stärkt kapitalets möjligheter att profitera på detta. Freud har fått det att se ut som att människor har djuriska drifter, att vi knappt är människor, utan gravt primitiva varelser. Detta har starkt bidragit till sexualiseringen av vår värld, såsom jag ser det. Det är därför jag alltid har ställt mig väldigt kritisk till Freud.
tisdag 8 april 2008
Situationen i Tibet
I västvärlden väcks protester mot att Kina tillåts arrangera OS sommaren 2008. Detta i första hand på grund av de oroligheter som har blossat upp i den kinesiska provinsen Tibet nu under våren. Hur är egentligen sakernas tillstånd? Vad är det som pågår i Tibet och varför händer det som händer?
Tibet betraktade sig som en självständig och egen nation innan 1950. Sedan detta år upplever man sig däremot som ockuperade av Kina. Det var detta år som folkets befrielsearmé (kinesiska armén) gick in i Tibet och befriade provinsen från religiöst förtryck och det vansinnesstyre under buddhistiska munkar som man hade lidit under innan. Året innan, 1949, hade Kinas Kommunistiska Parti (KKP, ”maoisterna”) tagit makten i landet för gott och drivit undan nationalisterna Kuomintang från Kina och slutgiltigt besegrat deras reaktionära trupper.
Centralistiskt styre och maoism är givetvis ingenting att ha och från att ha varit ett centraliserat maoistiskt samhällssystem fram till 1980-talet så har nu Kina förvandlats till ett centraliserat kvasimaoistiskt samhällssystem. Utvecklingen i Kina går givetvis inte åt rätt håll, men detta faktum försvarar ju inte Tibet. Maoismen, och kvasimaoismen än mer, är en felaktig ideologi, men den är i varje fall ateistisk och det är just i sin ateism som kvasimaoismen har sitt värde när det gäller frågan om Tibet.
Tibet styrdes innan Kinas intåg av buddhistiska höjdare, religiöst troende. Detta är det absolut viktigaste att komma ihåg i detta sammanhang. Kina representerar däremot i detta sammanhang ateismen, anti-religionen. På tv-nyheterna har vi kunnat se tibetanska demonstranter skandera: ”Bort med Kina! Bort med kommunisterna!”. Det är viktigt att komma ihåg att detta inte har någonting med kommunismen att göra och att Kinas Kommunistiska Parti framförallt inte har någonting med kommunismen att göra. KKP är lika mycket kommunister som Dalai Lama är ateist, men det hör inte hit. Denna fråga rör blott och bart religion.
Tibet står för religion och buddhism, Kina står för ateism och antireligion. Vilken vetenskaplig människa som helst inser vilket av dessa två alternativ som man måste förespråka och vilket alternativ man måste förkasta. Religionen är per definition ovetenskaplig och därigenom felaktig. Religionen är ovetenskaplig på exakt samma sätt som kommunismen är en vetenskap. Det är vad frågan i Tibet handlar om.
Tibet kan jämföras med Vatikanstaten, som också är ett religiöst spektakel till nation och som inte har något som helst existensberättigande. När det gäller Vatikanstaten har man gjort ett land av en kyrka. Detta är ingenting annat än vansinne, Tibet likaså. Ateismen är alltid att föredra framför någon form av religion. Att ett religiöst samhälle invaderas av ett icke-religiöst kan med andra ord inte vara någon dålig företeelse, utan det är enbart positivt för det aktuella samhället, som då kan slå sig fria från det religiösa förtrycket och anamma vetenskapliga teorier istället. Detta är enbart framåtskridande och progressivt och driver alla former av samhällen framåt, när religionen kastas överbord.
Kontentan av detta är då att det vore helt onödigt och meningslöst av något land att bojkotta invigningsceremonin till OS i Kina 2008, i alla fall om detta beslut fattas över situationen i Tibet. Att genomföra en sådan bojkott på grund av att Kina har slagit in på en högerrevisionistisk och kvasimaoistisk linje vore däremot på sin plats, men det är inte vad kritiken från västvärldens länder gäller, så detta scenario kan vi lika gärna glömma. Död åt religionen! Leve vetenskapen och dess synonym, kommunismen!
Tibet betraktade sig som en självständig och egen nation innan 1950. Sedan detta år upplever man sig däremot som ockuperade av Kina. Det var detta år som folkets befrielsearmé (kinesiska armén) gick in i Tibet och befriade provinsen från religiöst förtryck och det vansinnesstyre under buddhistiska munkar som man hade lidit under innan. Året innan, 1949, hade Kinas Kommunistiska Parti (KKP, ”maoisterna”) tagit makten i landet för gott och drivit undan nationalisterna Kuomintang från Kina och slutgiltigt besegrat deras reaktionära trupper.
Centralistiskt styre och maoism är givetvis ingenting att ha och från att ha varit ett centraliserat maoistiskt samhällssystem fram till 1980-talet så har nu Kina förvandlats till ett centraliserat kvasimaoistiskt samhällssystem. Utvecklingen i Kina går givetvis inte åt rätt håll, men detta faktum försvarar ju inte Tibet. Maoismen, och kvasimaoismen än mer, är en felaktig ideologi, men den är i varje fall ateistisk och det är just i sin ateism som kvasimaoismen har sitt värde när det gäller frågan om Tibet.
Tibet styrdes innan Kinas intåg av buddhistiska höjdare, religiöst troende. Detta är det absolut viktigaste att komma ihåg i detta sammanhang. Kina representerar däremot i detta sammanhang ateismen, anti-religionen. På tv-nyheterna har vi kunnat se tibetanska demonstranter skandera: ”Bort med Kina! Bort med kommunisterna!”. Det är viktigt att komma ihåg att detta inte har någonting med kommunismen att göra och att Kinas Kommunistiska Parti framförallt inte har någonting med kommunismen att göra. KKP är lika mycket kommunister som Dalai Lama är ateist, men det hör inte hit. Denna fråga rör blott och bart religion.
Tibet står för religion och buddhism, Kina står för ateism och antireligion. Vilken vetenskaplig människa som helst inser vilket av dessa två alternativ som man måste förespråka och vilket alternativ man måste förkasta. Religionen är per definition ovetenskaplig och därigenom felaktig. Religionen är ovetenskaplig på exakt samma sätt som kommunismen är en vetenskap. Det är vad frågan i Tibet handlar om.
Tibet kan jämföras med Vatikanstaten, som också är ett religiöst spektakel till nation och som inte har något som helst existensberättigande. När det gäller Vatikanstaten har man gjort ett land av en kyrka. Detta är ingenting annat än vansinne, Tibet likaså. Ateismen är alltid att föredra framför någon form av religion. Att ett religiöst samhälle invaderas av ett icke-religiöst kan med andra ord inte vara någon dålig företeelse, utan det är enbart positivt för det aktuella samhället, som då kan slå sig fria från det religiösa förtrycket och anamma vetenskapliga teorier istället. Detta är enbart framåtskridande och progressivt och driver alla former av samhällen framåt, när religionen kastas överbord.
Kontentan av detta är då att det vore helt onödigt och meningslöst av något land att bojkotta invigningsceremonin till OS i Kina 2008, i alla fall om detta beslut fattas över situationen i Tibet. Att genomföra en sådan bojkott på grund av att Kina har slagit in på en högerrevisionistisk och kvasimaoistisk linje vore däremot på sin plats, men det är inte vad kritiken från västvärldens länder gäller, så detta scenario kan vi lika gärna glömma. Död åt religionen! Leve vetenskapen och dess synonym, kommunismen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)