fredag 6 maj 2011

Angående Jesusmyten

Kristendomen grundlades för drygt 2000 år sedan med den fanatiske sektledaren Jesus från Nasaret i centrum. Under denna tid fanns det en rad liknande religiösa fanatiker med små grupper av anhängare runtomkring sig. Frågan är varför just kristendomen och några få av de andra inriktningarna lyckades etablera sig och lägga stora delar av världen under sina styren medan andra förblev obskyra sekter. Fanatiker, konspirationsteoretiker och rättshaverister av olika slag idag skrattas ut av allmänheten och det skedde förmodligen också med Jesus i hans samtid, men såhär 2000 år efteråt verkar inte en tokstolle betraktas på riktigt samma sätt som i sin egen samtid, utan ovetenskapliga skrifter verkar få någon form av ”helighet” omkring sig enbart i det faktum att de med tiden har blivit tusentals år gamla.

Kristendomen var under sina första 300 år en förföljd och storleksmässigt begränsad sekt. Den romerske kejsaren Konstantin I tillät kristendomen inom sitt rike först år 313 och det var då den började sin vandring mot att bli en del av etablissemanget. Under Konstantins tid vid makten, som sträckte sig över 30 år, 306-337, kom kristendomen att steg för steg flytta fram sina positioner och Konstantin ska till och med på sin dödsbädd ha låtit döpa sig och därmed blivit romarrikets förste kristne kejsare. Frågan är varför kristendomen helt plötsligt accepterades: varför just den religiösa inriktningen och inte de övriga sekterna och varför det skedde just då. Kejsar Theodosius I som styrde riket under 300-talets slut tog steget ytterligare och införde kristendomen som officiell statsreligion, vilket försatte andra religiösa inriktningar i samma situation som kristendomen tidigare hade haft, dvs. att deras anhängare förföljdes och mördades. Därefter kom kristendomen i världen i stort sett att bara bli starkare och starkare ända fram till reformationen på 1500-talet.

Med reformationen splittrades kristendomen i en rad olika inriktningar, vilka skulle komma att splittras ytterligare under seklernas gång fram till vår tid. På ett sätt kan sägas att kristendomen försvagades i och med reformationen, när katolska kyrkan och påven fick färre anhängare, men antalet kristna blev egentligen inte färre, utan ändrade enbart vissa av sina ståndpunkter. Den stora frågan är varför just kristendom, islam, buddhism och hinduism har etablerat sig och blivit så oerhört stora och vars profeter idag av miljarder människor betraktas som gudar medan exempelvis profeten Mani och manikeismen han grundade på 200-talet dog ut under absolut senast 1500-talet och idag överhuvudtaget inte existerar. Det verkar bara vara i stort sett slumpen som har gjort att vissa av antikens fanatiker nu 2000 år efteråt har fått gudastatus medan andra galningar av samma kaliber idag, med rätta, är helt bortglömda.

Låt oss ta valfri byfåne idag, låt säga Sune Hjorth i Sundsvall. Han kallar sig för ufo-specialist och anser att alla människor härstammar från olika former av utomjordingar och att Olof Palme (1927-1986) och Karl den store (742-814) i själva verket var samma person, givetvis en total omöjlighet, inser den vetenskapligt inriktade. Innehållet och teorierna i hans skrifter och alster skiljer sig inte egentligen någonting alls från dårskaperna i bibeln och liknande kristna texter, om att Jesus skulle ha gått på vatten och liknande. Varje människa som har någon som helst insikt i forskning och vetenskap vet att människor inte kan gå på vatten, eftersom tyngden av människokroppen är så pass stor att kroppen bryter ytspänningen och faller igenom och sjunker, till skillnad från exempelvis insekten skräddare. Skräddarinsekten har till skillnad från människan vattenavstötande hår på sina ben och framförallt en kroppsvikt som är så pass låg att den i kombination med de vattenavstötande håren skapar förutsättningar att gå på vatten.

Enda möjligheterna för Jesus att gå på vatten vore att han 1. var en skräddarinsekt, vilket inte framgår någonstans i Bibeln, 2. att man för redan 2000 år sedan hade utvecklat någon form av teknik som gjorde det möjligt att med kirurgiska ingrepp inoperera vattenavstötande hår på Jesus’ kropp i sådan mängd att han kunde vandra på vatten utan att bryta ytspänningen (och att dessa kirurgiska kunskaper efteråt helt har fallit i glömska eftersom det inte idag är genomförbart) eller 3. att han hade någon form av skor som förekom i en äldre årgång av Guinness rekordbok där en man hade några slags kanoter fastkopplade som skor på vardera fot och på så vis kunde flyta på vattnet medan han vandrade. Samtliga alternativ faller på sin egen orimlighet och därmed kan Bibeln avfärdas rakt av, då den utöver detta innehåller mängder av liknande uppgifter som med enkelhet kan falsifieras med hjälp av dagens forskning och vetenskap. Hur kan det då vara så att kristendomen och Jesus kunde få en ställning där man idag räknas ha över 2 miljarder anhängare, men där andra tokstollar med teorier mindre vansinniga än vad som framkommer i bibeln är helt bortglömda eller utskrattade? Det hela är mycket märkligt. Det viktiga nu är att helt slå hål på Jesusmyten och driva en stenhård linje mot alla former av religioner och ovetenskapliga teorier och istället få människor att ansluta sig till den marxistiska vetenskapen, så att okunskap kan utraderas från jordens yta.





























Här ovan visas ett schema över kristendomens olika splittringar, vilket visar att brytningarna satte igång på allvar under 1500-talet och därefter har eskalerat mer och mer