måndag 5 juli 2010

En revolutionär inställning till Sveriges tidigare historia

Det finns en del märkliga fenomen i vissa människors inställning till den tidigare svenska historien. Bland annat finns det, även hos människor som kallar sig själva för marxister, i södra Sverige någon form av sympatisk inställning till den tidigare snapphanerörelsen. Detta är en mycket skadlig tendens i en marxistisk rörelse. Att sympatisera med snapphanarna är detsamma som att vara dansk nationalist. Nationalism i alla slag är av ondo och måste bekämpas vart än den dyker upp, eftersom den strider mot marxismen och internationalismen, strävan efter att upplösa all världens stater och lägga grunden till det stats- och klasslösa samhället.

När flera av de södra och västra landskapen i dagens Sverige erövrades från Danmark på 1650-talet uppstod snapphanerörelsen. Det var de som inte ville tillhöra den nya staten, utan istället förbli under förtryck av den danska kronan. Att ta ställning för och favorisera en stat framför en annan är en antimarxistisk hållning. Det går inte att på detta visa rangordna stater, utan alla stater är av ondo, det ligger i själva statens natur. Det finns inga stater som är ”bättre” eller ”sämre” än andra. Alltså är det felaktigt att hellre vilja tillhöra Danmark än Sverige. Det enda riktiga är, under samhällets nuvarande utseende i världen, att vara totalt likgiltig inför vilken stat man tillhör. Det var inte snapphanarna och därför var deras linje fel och måste fördömas, inte hyllas.

Karl XI (mannen på femhundralapparna) har i södra Sverige kallats för ”bondeplågare”. Detta är både rätt och fel. På ett sätt har alla svenska kungar varit bondeplågare och slagit ner mot allmogen och senare också industriarbetarklassen. Karl XI kallas däremot för bondeplågare i dessa delar av Sverige enbart för att han slog ned mot snapphanerörelsen med våld. Att göra det är inte fel i sig, men hans motiv var felaktiga. Kungen var ute efter att ”försvenska” de sydliga områdena. Detta var fel, men att slå ned mot dansk nationalism var definitivt inte fel, lika lite som det skulle vara fel att slå ned mot svensk nationalism.

Att önska att de tidigare förlorade svenska provinserna ännu vore en del av Sverige är lika omarxistiskt som att sympatisera med snapphanarna, men är ett utslag av svensk nationalism, till skillnad från dansk. Under 1900-talet har populärhistorien slagit igenom i Sverige och populärhistoriska skrifter och artiklar läses av många. Det går ibland inom den populärhistoriska rörelsen tyda någon form av önskan att Finland fortfarande vore en svensk provins, eller att Baltstaterna, Pommern, Wismar etc. vore det. Detta är ett uttryck för ett svenskt imperietänkande. Möjligtvis hade Sverige varit en starkare nation och varit mer mäktigt om dessa provinser fortfarande hade ingått som delar av den svenska staten, men Sverige ska inte vara en starkare och mäktigare nation. Nej, faktum är att Sverige helst inte ska existera överhuvudtaget, och för den delen heller inga andra nationer. Det enda riktiga är att kämpa för alla staters upplösning, inte drömma sig tillbaka till när respektive nation hade sin storhetstid. Många länder har förlorat olika områden och provinser i krig under århundradenas gång. Att sörja detta är oriktigt, reaktionärt och bakåtsträvande.

Ett intressant fenomen när det gäller Sveriges tidigare historia är de svenska nazisternas inställning till den. Olika svenska naziströrelser har hyllat Gustav II Adolf och Karl XII. NSF skrev för några år sedan också texter till minne av Gustav III:s statskupp 1772. Att som svensk nationalist (som nazisterna kallar sig) hylla Gustav II Adolf är inte konstigt på något vis. När det gäller Karl XII och Gustav III börjar det dock bli i allra högsta grad konstigt. Karl XII bröt fullständigt ner den svenska krigsmakten, tog död på hundratusentals svenska soldater och agerade på ett sådant sätt att Sverige dessutom upphörde att vara en stormakt. Att som nationalist känna någon slags stolthet inför detta är en omöjlighet. Gustav III var också den kung som lät judar bosätta sig i Sverige. Att en uttalat nazistisk organisation som NSF hyllar Gustav III:s konservativa statskupp (och därmed också honom själv som person och regent) är därför också extremt märkligt. Att nazister har en hycklande inställning till många ting är dock ingen nyhet och det vore nog inte helt fel att hävda att dåvarande NSF:s ledning var historiskt okunnig. Den främste svenske krigarkungen, som på allvar byggde upp stormakten, nämligen Karl X Gustav, verkar inte svenska nazister hålla som någon hjälte. Det är möjligt att det har någonting med hans polska bakgrund att göra?

I Sverige har den så kallade neutralitetspolitiken varit vägledande för utrikespolitik sedan 1810-talet. Det sägs att Sverige alltid har haft som målsättning att försvara freden och ställa sig utanför alla former av militära konflikter. Detta stämmer dock inte överrens med historien. Sedan Sveriges sista ”officiella” krig har de flesta bernadotteska kungar agerat krigshetsare. Detta tycks dock inte vara särskilt välkänt för allmänheten. Oskar I och Karl XV var tongivande inom skandinavismen och uttalade en önskan om att hjälpa Danmark i olika krig och ställa upp med tusentals soldater på dansk sida, framförallt i deras strider mot nordtyska riken. Oskar I tecknade novembertraktatet, vilket helt klart var ett militärt ställningstagande och innebar att Sverige under 1800-talets gång egentligen inte alls kan kallas för alliansfritt. Under krisen med Norge 1905 uttalade sig Oskar II i krigiska ordalag och önskade helst att Norge med vapenmakt skulle tvingas vara kvar som svensk provins och Gustav V skrev personliga brev till Hitler under andra världskriget, drev en i allra högsta grad protysk politik och önskade helst ställa Sveriges militära trupper till nazisternas förfogande, mot den sovjetiska röda armén. Den svenska kungamakten har varit krigshetsare under den tid Sverige officiellt har befunnit sig i fred, ända sedan 1810-talet till och med 1940-talet.

Bring back the Jets!

Den amerikanska högsta ishockeyserien NHL består av lag från både USA och Kanada. Kanada betraktas ofta internationellt som ishockeyns viktigaste land. Det går dock att se ett märkligt fenomen inom NHL. Under årens gång har allt fler av de kanadensiska lagen lagts ner och man har istället givit deras NHL-platser till städer i USA. Här måste kanske förklaras att systemet i NHL är annorlunda än i övriga länder, därför att det är samma lag som spelar i den ligan år efter år och det är inte så att lag från lägre serier måste kvala sig in eller denna typ av konkurrens, som vi kan se i sportligorna i övriga världen. Det som styr vilka lag som får spela i NHL är inte deras skicklighet i spelet, utan vilka ekonomiska tillgångar de har och vilka kontakter de har. Därför har denna utveckling i NHL varit möjlig, där man tar ifrån de kanadensiska städerna deras NHL-lag och istället delar ut dessa till städer i USA.

Åren 1996-97 lades de kanadensiska NHL-lagen Winnipeg Jets och Quebec Nordiques ner och förflyttades till Phoenix och Colorado. Därefter har ligan utökats med ett antal lag, men alla dessa nya lag har upprättats i USA och Kanadas befolkning har inte fått någon som helst ersättning för att ha blivit bestulna på Jets och Nordiques. Från 1996 och framåt har de amerikanska klubbarna i Colorado, Phoenix, Carolina, Nashville, Atlanta, Minnesota och Columbus skapats, alltsammans i USA.

Ishockeyn har sitt starkaste intresse i Kanada. Man flyttar dock över klubbarna till USA för att befolkningen är större där, och sviker därmed de mest hängivna supportrarna, kanadensarna. När planerna meddelades om dessa förändringar i ligan kring 1996-97 uppstod stora protester på de orter där man tänkte lägga ner hockeylagen. Protesterna var som mest intensiva i Winnipeg, där de dessutom har fortgått i alla år därefter, där man sluter upp bakom parollen Bring back the Jets!

Det är oriktigt att lägga ner lag som är så otroligt populära som Winnipeg Jets enbart för att man tror sig kunna göra mer ekonomisk vinning i städer i USA med större befolkning. Winnipegs lag flyttades över till Phoenix. Befolkningen i Phoenix är definitivt inte lika hängivna till sporten som i Winnipeg, men finansintressena är större i USA än i Kanada. Detta visar på att det inte är intresset för idrotten som styr, utan att man istället låter kapitalet sätta agendan för ishockeyns framtid. Detta måste protesteras mot och kraven måste riktas för att få tillbaka klubbarna till Winnipeg och Quebec och ge dem tillbaka vad de har blivit bestulna på. Om ett system använts i Nordamerika likt ligasystemen i övriga världen, så hade Phoenix fått kvala för att försöka ta över Winnipegs plats i NHL, och vid en sådan uppgörelse hade ingen annan utgång funnits än en seger för Winnipeg Jets, det utan tvekan bättre laget. Man har alltså sänkt kvalitén på idrotten genom att ersätta ett bättre lag med ett sämre. Det borde vara ett orimligt förfarande i alla former av idrottsliga sammanhang, på snudden på brottsligt.

I NHL idag finns det sex lag från Kanada (till skillnad från de tidigare åtta) och hela 24 stycken från USA (jämfört med tidigare 18). Detta är då en jämförelse med situationen under den första halvan av 1990-talet. Det är sedan dess situationen med avveckling av kanadensiska lag till USA:s fördel har varit som mest intensiv. Man kan också jämföra med en annan sport, basketboll, där ligan heter NBA och är uppbyggd på ett liknande vis. Precis som att ishockey alltid har betraktats som en företrädesvis kanadensisk sport betraktas basket som en företrädesvis amerikansk sport. I NBA finns också lag från Kanada, men numer bara ett enda. Det enda kanadensiska laget i NBA är Toronto Raptors, efter att Vancouver Grizzlies lades ner för ett antal år sedan. Att USA har de överlägset flesta lagen i NBA går inte att rikta någon kritik mot, men då bör rimligen också Kanada ha majoriteten av lagen i NHL. När USA tillåts dominera ”sin” idrott på detta vis så bör också Kanada få dominera ”sin”, ishockeyn.

Avslutningsvis är det här på sin plats att länka till ett klipp som visar inledningen av Winnipeg Jets allra sista match i grundserien, där O Canada besjungs: http://www.youtube.com/watch?v=IqF8zyHcgPU