Presentation av Nordkorea

Nordkorea är ett land som många människor i västvärlden betraktar som väldigt märkligt och det gäller nog för de flesta personer i Sverige att om de frågar runt i sin omgivning vad människor har för ståndpunkter angående Nordkorea ska de nog se att dessa är ganska negativa. Detta grundar sig på medias rapportering om landet i fråga. Svenskarna och andra människor i västvärlden får höra berättas om Nordkorea via media av olika slag och där förmedlas en väldigt kritisk bild.

Runt 1997 drabbades Nordkorea av naturkatastrofer och skördarna slog fel. Detta ledde till svält i landet. Det riktas fördömanden mot Nordkorea för att människor i landet har svultit under perioder. Svält är naturligtvis någonting negativt, men västvärlden ska inte ha en anklagande inställning mot Nordkorea för att människor där har drabbats av svält och säga att de måste kasta sitt samhällssystem ombord bara för det. Saken är den att även i Sverige och övriga västvärlden går människor hemlösa och hungriga. Detta gäller framförallt i USA, där hemlösheten och fattigdomen är långtifrån insignifikant, utan snarare har en betydande omfattning.

Nordkorea har tagit emot stöd genom olika hjälpinsatser från omvärlden och högermänniskor kan bli helt utom sig och kräva att det inte får förekomma något ”stöd till diktaturer” och tror att allt stöd som ges till norra Korea används av regimen för att bygga propagandamonument och dylikt. Mycket av detta bygger på ren okunskap om hur förhållandena verkligen är i norra Korea och högern kan naturligtvis plocka propagandapoäng på detta i sin strävan efter att stoppa all kontakt med länder som vägrar ge understöd till den internationella kapitalismen.

Flera svenskar har dock varit till Nordkorea och till och med den tidigare chefen för den svenska kustflottan, amiralen Sten Swedlund, en person som definitivt inte kan anklagas för att sympatisera med planekonomi och det system man har i Nordkorea, berättar om hur imponerad han blev av att besöka landet och att han såg att katastrofhjälpen verkligen kom fram och användes som den skulle. Han sa i en intervju till Svenska Dagbladet 20 oktober 1999 att det finns en enorm solidaritet mellan människor i Nordkorea och att många verkar ha felaktiga förutfattade meningar om landet.[1]

För de flesta svenskar kan personkulten som finns kring den politiske ledaren i Nordkorea (i dagsläget Kim Jong Il) te sig märklig, och att en sådan personkult existerar tänker jag inte förneka. Då tänker dock inte dessa människor på att vi själva här i västvärlden under flera århundraden har haft en omfattande personkult kring Gud och Jesus, personer som förmodligen inte ens har existerat. Personkulten kring Jesus har funnits i över 2000 år och har ännu en väldigt stor utbredning i vår värld. Då får man nog faktiskt säga att det är mindre vansinnigt att ha en personkult kring Kim Jong Il, som i alla fall med all säkerhet existerar, än att tro att en fantasiperson för 2000 år sedan utförde mirakel och fortfarande ännu idag dyrka honom.

Det finns som sagt saker som är märkliga när det gäller Nordkorea. Då bland annat deras personkult, men när det gäller västvärlden är saker och ting ännu märkligare och därför har vi ingen rätt att göra oss lustiga över norra Korea, utan bör istället ”städa framför vår egen dörr”.


[1]Denna intervju återges till vissa delar i tidskriften Korea-information, nr. 3, 2009

Om oskyldigt dömda och rättsväsendets inkompetens

Gång på gång blir vi påminda om rättsväsendets inkompetens när det uppdagas att människor har suttit långa perioder i fängelset för brott de inte är oskyldiga för och människor blir oskyldigt anklagade med de allra märkligaste ”bevisföringarna”. Ett fall som har varit i fokus mycket det senaste året har varit Thomas Quick. Han har påståtts vara Sveriges värste seriemördare, men det finns ingen som helst teknisk bevisning mot honom och heller inga vittnen som kan peka ut honom som skyldig för något av de morden han är dömd för eller tidigare har påstått sig vara skyldig till. Han har enbart dömts med sina erkännanden som grund, erkännanden som han nu har tagit tillbaka och därmed förlorar dessa domar all sin legitimitet, om någon sådan överhuvudtaget någon gång har funnits i dessa fall.

Det har skrivits en rad böcker som bevisar Thomas Quicks oskuld och pekar på den långa rad misstag som det så kallade ”rättsväsendet” har begått i hans fall och som återkommer i så många andra processer. Ett av de mest flagranta exemplen var när Quick tog på sig morden på två somaliska flyktingar i Norge, men där dessa personer senare visade sig fortfarande vara vid liv. Det, liksom mycket annat, borde ha skrinlagt alla teorier om Thomas Quick som en seriemördare och istället pekat på det mest sannolika: att alla hans berättelser bara är en mytomans fantasier och uppdiktade under påverkan av narkotiska preparat, en påverkan som var fallet vid hans samtliga erkännanden.

Thomas Quick är bland annat dömd för ett mord och har tagit på sig ett annat mord i Sundsvall, där kropparna aldrig har återfunnits. Det ena fallet preskriberades (efter de sedvanliga 25 åren) utan att Quick blev dömd och i det fallet hittades offrets (Olle Högbom) glasögon i Sundsvalls innerstad dagen efter att han hade försvunnit.

I polisens utredning hade man mottagit en rapport om att ett par personer hade hittat en slarvigt byggd koja på Norra stadsberget, som ligger några kilometer från stadskärnan. Eftersom man hade funnit offrets glasögon måste han vid försvinnandet ha sett väldigt dåligt och polisen utgick på fullaste allvar från en teori om att han hade byggt kojan som hittades, eftersom den var så slarvigt byggd och därmed antagligen byggd av en person som såg dåligt.[1] Att han efter att ha tappat sina glasögon skulle ha gått och klättrat flera kilometer upp mot Norra stadsberget för att där bygga en koja mitt i natten verkar inte rimligt för någon människa vid sina sinnens fulla bruk. Polisen i Sundsvall är däremot inte den typen av människor, vilket visar sig av detta och många andra fall.

Joy Rahman är en person som dömdes 1994 till livstids fängelse för mord. Åtta år senare friades han till sist och tilldömdes ett rekordstort skadestånd. Att rättsväsendet dömer en oskyldig person och låter honom sitta åtta år i fängelse för någon annans brott är någonting fullkomligt oacceptabelt och som inte bör få förekomma i ett samhälle överhuvudtaget. Det finns dock platser på jorden där situationen är ännu värre. I vissa delstater i USA har man den regeln att om en person har blivit dömd tre gånger, oavsett hur små brotten är, så får man livstids fängelse. Detta är givetvis också fullkomligt orimligt.


[1]http://www.geocities.com/ollehogbom/tipsoteorier.htm (hämtad: 090912)