Det som gäller för mänskligheten gäller också inom
djurvärlden. Små isolerade djurpopulationer med en liten genetisk variation har
svårt att skapa livskraftiga avkommor. Om en isolerad djurpopulation i
exempelvis Sverige skulle paras ihop med en disparat population från Kanade
eller någonting liknande, så skulle avkomman stärkas och populationen bli mer
livskraftig för framtiden. Det kan i denna fråga vara intressant att studera
mänsklighetens utveckling. I det äldre samhället med långsamma transportmedel,
innan ångloken började slå igenom, höll sig människor ofta till samma
begränsade område under ett helt liv. Personer skaffade barn med varandra inom
samma små byar eller med personer från grannbyarna. Den teknologiska
utvecklingen gick långsamt, människorna var kortvuxna och hade dålig
motståndskraft mot sjukdomar. Spädbarnsdödligheten var mycket hög. I dagens
globaliserade värld har vi snabba transportmedel och kan färdas långa sträckor
på kort tid. Det är relativt vanligt förekommande att folk från helt olika
delar av världen skaffar barn med varandra. Mänskligheten har bättre
motståndskraft mot sjukdomar, betydligt lägre spädbarnsdödlighet, en starkare
genetisk avkomma, den teknologiska utvecklingen går allt snabbare. Detta beror
givetvis på ett flertal faktorer, bland annat utökad matproduktion som minskar
risken för svält samt att nya mediciner har utvecklats. En viktig detalj är
självklart också att vi skaffar barn med personer som kommer från mer avlägsna
platser än tidigare, alltså att vi får rent medicinskt starkare avkommor nu än
tidigare under historien.
För hård inavel och isolering kan i värsta fall leda till
fullständig sterilitet och göra det omöjligt för oss att överhuvudtaget
fortplanta oss. Det kanske mest välkända exemplet är Karl den vansinnige av
Spanien (spansk kung 1665–1700). Han hade en väldigt inavlad släkttavla och
hade betydande både fysiska och mentala handikapp och var bland annat steril.
Han lyckades inte skaffa barn med någon av sina bägge drottningar. Detta skulle
kunna bli den slutgiltiga effekten av en renodlad nazistisk politik. Det är
därför vi aldrig kan låta pseudovetenskapen råda inom politiskt
beslutsfattande. Ett sunt politiskt samhälle baserar sig på forskning och
vetenskap. Därför måste pseudovetenskapen motas i grind överallt där den visar
sig. Att enbart etniskt närstående personer, enligt nazismen, bör skaffa barn
med varandra motiveras kanske i första hand från nazisternas sida med att vi i
västvärlden har en högre intelligenskvot och att denna skulle sjunka vid
familjebildningar mellan personer som har stor variation i sitt DNA (så kallad
”rasblandning”). Det finns en del genomförd forskning kring intelligenskvoten i
världens olika länder, resultat som sammanställs bland annat i följande
illustration[1]:
Som vi ser på illustrationen ovan finns det ett mönster att
intelligenskvoten generellt sett är högre i västvärlden och lägre i u-länder.
Enbart detta i sig är totalt ointressant, utom möjligen för den som är nazist.
En av nazismens problematiker är att den är oförmögen att analysera
samhällsfenomen på ett djupare plan. När det gäller denna typ av frågor är det
dock viktigt att ha ett vetenskapligt förhållningssätt och analysera alla
tänkbara faktorer som kan inverka på resultatet. Nazismen vill förklara det
hela med att det enbart handlar om ett etniskt och genetiskt arv, ingenting
annat. I själv verket är det så att intelligenskvoten hos oss i västvärlden är
högre av en rad olika anledningar. Vi har ett bättre utbyggt utbildningssystem,
här råder ingen svält, ingen malaria eller liknande tropiska sjukdomar, ingen
biokemisk krigföring. Dessutom är det väldigt viktigt att väga in betydelsen av
den så kallade ”brain drain”. Även inom de fattigaste u-länderna finns det ett
skikt i samhället som är väldigt högutbildade, men en stor del av dessa
personer väljer att flytta till västvärlden eftersom de ser bättre
karriärmöjligheter här. De genomför sin universitetsutbildning i sina
respektive hemländer, sen flyttar de hit för att göra karriär. Denna
förflyttning av intelligens leder till att siffrorna i intelligenskvot blir
missvisande, eftersom u-länderna förlorar sina mest högintelligenta invånare,
medan vi istället får ett tillskott av dessa.
Vidare är det så att det inte krävs mycket tankeverksamhet
för att förstå att i samhällen där det råder svält och där kemikalier hanteras
på ett felaktigt sätt, kanske till och med att det förekommer rester efter
kemisk och biologisk krigföring i samhället, när kvinnor i ett sådant samhälle blir
gravida och barnen redan i fosterstadiet utsätts för detta, så är risken större
att de föds lågintelligenta eller kanske till och med får ett
förståndshandikapp. Den typen av faktorer är viktiga att ta med i beräkningen. Att
lägga detta åt sidan är ett oärligt och antivetenskapligt förhållningssätt, ett
nazistiskt förhållningssätt. Skillnader i intelligens beror alltså inte
överhuvudtaget på etniciteten i sig, utan miljöfaktorer, förekomst av svält och
olika sjukdomar, samt brain drain.
Av att studera den tidigare redovisade illustrationen går det dessutom att se att i starkt agrikulturella och ekonomiskt efterblivna samhällen är intelligenskvoten lägre. Det är denna typ av samhälle vi i Sverige har lämnat, men som nazismen vill tillbaka till. Alltså ett samhälle där folk håller sig isolerade från varandra, isolerade från omvärlden. I de delar av världen som är mest globaliserade och har starkast kontakt med omvärlden, där är också intelligenskvoten som högst. Dagens nazister talar ogärna om rasbiologi, utan vill hellre gärna argumentera kring mångkultur, att mångkulturen är skadlig för vårt samhälle och därför måste bekämpas. IQ-forskningen visar istället att i de mest mångkulturella och globaliserade samhällena är intelligenskvoten som högst. Detta är helt naturligt, eftersom när vi får ta del av många olika influenser så ökar kunskapsnivåerna inom befolkningen. Mångkulturen höjer kunskapen hos mänskligheten. Vi får lära oss nya språk, lära oss om exempelvis mat och sedvänjor från alla olika delar av världen. Det skapar en kunskapsbredd som också slår igenom i tester av intelligenskvot. En person som specifikt riktar in sig på ett begränsat område skaffar sig en specialistkunskap. Personer som hämtar influenser från flera olika håll får istället en breddkunskap och blir vad vi i vardagligt tal kallar för ”allmänbildade”. Mångkulturen förbättrar kunskapsbredden, allmänbildningen och intelligenskvoten, och är därför av godo för mänsklighetens framtid. Med hjälp av mångkulturen skapar vi en högre intelligensnivå och kan ta nya steg i den teknologiska utvecklingen, skapa ett mer välfungerande samhälle.
