Oriktig rapportering om Libyen

Svensk media framställer dagens situation i Libyen som att Muammar Gaddafi skulle ha skapat någon form av humanitär katastrof i landet och gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Visst har många allvarliga brott begåtts i Libyen under de senaste veckorna, men det är knappast Gaddafi som kan hållas ansvarig för detta och det är inte han som har satt igång det kaos som nu råder inom vissa delar av landet. Faktum är att mindre grupper av rojalister i Libyens östra halva vid mitten av februari satte igång någon form av försök till statskupp, en process som fortfarande pågår. Givetvis är det dessa som bör lastas för den situation som nu råder i landet, för om dessa inte hade uppviglat och rent allmänt försökt skapa oro i landet från första början hade inga av de senaste veckornas dödsfall överhuvudtaget inträffat. Det som landets regering har gjort till följd av uppviglingen är enbart en naturlig reaktion för att försöka återställa ordningen i landet och kan inte ses som någonting felaktigt i sig.

Den 27 februari i år skapade de rojalistiska kuppmakarna i Libyen en pseudoregering i staden Benghazi. De krafter som denna regering representerar har bara skapat död och olycka i Libyen och inte bidragit med något som helst positivt, till skillnad från den legitima regeringen i Tripoli som 1 mars faktiskt skickade 18 lastbilar med mat och förnödenheter samt ytterligare ett par personbilar med medicin till de rojalistockuperade områdena. Det visar på vilken sida som åtminstone har försökt skapa någon slags lindring i den nöd som nu råder, och inte är det den rojalistiska pseudoregeringen i Benghazi.

Utöver det våld och lidande som rojalisterna i landet har skapat önskar de även vrida tillbaka den samhälleliga utvecklingen, genom att de visar sympati för det tidigare libyska kungahuset genom att använda dess flagga som sin främsta symbol. De vill återskapa en libysk monarki, ett samhällssystem som redan utvecklingsmässigt har passerats för flera årtionden sedan i Libyens historia. Vad Libyen behöver är att blicka framåt och inte återgå till ett föråldrat och otidsenligt samhälle.