Gayrörelsen syns ofta utåt i media i samband med sina Pridefestivaler. De flesta personer har nog åsikter av ett och annat slag både angående homosexuella och Pridefestivalerna. Nazister och högerextrema personer brukar hetsa mot de homosexuella och har ibland utfört våldsamma attacker mot personer enbart på grund av deras homosexualitet. Detta är givetvis ett förkastligt agerande och något som istället behövs i vårt samhälle är att förståelsen ökas för de homosexuella och i detta arbete är Pridefestivaler någonting som mer stjälper än hjälper.
När Pridefestivalerna visas upp i media ser man människor i konstiga utstyrslar och som beter sig ytterst märkligt och ociviliserat. Detta skapar ett slags främlingskap kring de homosexuella. Pridefestivalerna får sina deltagare att framstå som mycket märkliga. Det gäller dock inte alla Pridefestivaler, utan exempelvis den som ägde rum i Östersund 25 juli 2009 visade sig bara innehålla deltagare med vanliga och normala kläder och inte på något vis excentriska och extravaganta utstyrslar.
För att citera en talare som en gång behandlade frågan om Pride: ”Inga heterosexuella män och kvinnor går halvnakna genom stan som man gör under Gay-Pride i Stockholm.” Även om mannen i fråga som yttrade detta är en politisk motståndare, så har han rätt i just detta yttrande. Om homosexuella människor vill att samhället visar dem större förståelse, då stjälper det deras kamp att de genom Pridefestivaler beter sig på ett sätt som vanligt folk inte kan känna igen sig i och som känns främmande för människor i stort. Pride ger bara oförståelse och framställer de homosexuella som främmande och annorlunda. Det är just det man inte strävar efter.
Pride-festivaler är inget fel i sig, men när allting urartar till excentriska och extravaganta spektakel är det mycket fel. I ett sådant läge är festivalerna i fråga rent skadliga för den homosexuella rörelsen. Ett annat bekymmer är att Pridefestivalerna ofta kuppas av olika lobbyorganisationer inom näringslivet, att företag och borgerliga politiska partiet använder festivalerna för att visa upp sig. Det är någonting som är extra skadligt och skrämmer bort folk från det hela.
En uppmaning till de homosexuella är att de omstrukturerar sina marscher så att deltagarna där går runt med normala kläder och framförallt att de bär slagkraftiga plakat och skriker slagord och lanserar paroller, inte bara går där för att visa upp sig och bli uttittade. Ett sådant förfarande är bara kontraproduktivt och skadligt. Istället bör man genom festivalerna bedriva revolutionär kamp och lyfta fram klasskampen. På så vis kan man etablera att förtroende hos människor och skaffa större sympati hos vanligt folk för de homosexuellas sak.
Festivalerna bör omvandlas från bisarra spektakel till mer av politiska demonstrationståg. Det skulle kännas mycket trevligare och den obehagskänsla som många människor känner skulle nog vara som bortblåst. Vad som tilltalar arbetande män och kvinnor är revolutionära paroller, som ropar på grundläggande samhällsförändring, inte att personer går runt i bisarra kläder, i vilket syfte det nu än kan tänkas. Vad kan man egentligen få ut av att visa upp sig offentligt i en makaber klädsel? Av ett sådant förfarande kan bara komma negativa och icke-önskvärda ting.
onsdag 29 juli 2009
Finland som fascismens bastion
Finlands 1900-talshistoria har redan behandlats i en artikel i augusti-september 2007. Det är dock ett ämne som måste behandlas mer utförligt än vad som då gjordes och ett ämne som det gärna bör sättas ny fokus på, med tanke på att det nu var två år sedan vi senast behandlade frågan och den därför riskerar att glömmas bort, någonting som absolut inte får hända. Frågan är alldeles för viktig för det.
Finland har nämligen en mycket mörk historia bakom sig. Det är det många länder som har, men de flesta av dem har bett om ursäkt för sitt tidigare fruktansvärda agerande, men det har inte Finland. Finland har fortfarande inte, år 2009, gjort upp med sitt förflutna. Detta sätter dem i en liknande situation som länder i stil med USA och Indonesien och gör dem i stort sett unika i Västeuropa, på många sätt och vis.
Under det finska inbördeskriget 1918 försökte man genomföra en demokratiseringsprocess av landet och införa social och ekonomisk rättvisa. Detta ledde dock till att konservativa och fascistiska grupper i landet genomförde ett omfattande massmord och brott mot mänskligheten mot dessa människor som försökte demokratisera samhället. Detta är någonting som Finland aldrig har kommit med någon offentlig ursäkt för, som andra länder med liknande historia bakom sig har gjort, såsom Tyskland.
Vi kan se att de män som legat bakom terror, massmord och brott mot mänskligheten i exempelvis forna Jugoslavien och Liberia senare har ställts inför rätta. Detta var något som obegripligen aldrig gjordes till följd av finska inbördeskriget. Därför är det rätt att anse att Finland vilar på en obearbetad fascistisk historia som gäller för få andra nationer, därför att de flesta andra länder har gjort eller åtminstone börjat försöka göra upp med sitt förflutna av brott mot mänskligheten.
Under kriget stred de röda (i stort sett bara frivilliga) mot de ”vita” (som historiskt sett, i bland annat Finland och Ryssland har varit ett finare namn för fascister). På den vita sidan var nästan alla stridande yrkessoldater, stödda av reaktionen och överklassen. De röda stred för att göra Finland till ett bättre land, eftersom de var frivilliga, medan de vita soldaterna stred för att få lön. Detta ger en viss indikation om vilken sida som hade det mest ädla motivet.
Över 80 % av dem som dog i finska inbördeskriget tillhörde arbetarnas sida, den röda sidan. Detta visar på vilken sida det var som bedrev massmorden. Varför har aldrig massmördarna ställts till svars? Brukar inte det vara brukligt? Hela historien har varit väldigt märklig, men den slutade inte där.
Under andra världskriget var Finland allierade med Nazityskland, sin vana trogen av fascistisk krigföring och fascistiska allianser. Landets ledare Mannerheim hade ett personligt samarbete med Hitler och tilldelades nazistiska medaljer från Tyskland, vilka han bar med glädje, av foton att döma. Varför har aldrig han ställts till svars för sina fascistiska brott?
Finlands historia är sannerligen fullkomligt obegriplig, men förhoppningsvis kommer det bli ordning på saker och ting i framtiden och att Finland kommer tillrättavisa sin historieskrivning och postumt fördöma alla de fascistiska mördarna och rehabilitera dem från den sida som försökte föra in landet på rätt spår, de röda. Det var många hjältar från den röda sidan som stupade under kriget. Aarne Arvonen (1897-2009), som tidigare stridit för röda sidan under finska inbördeskriget dog första januari 2009. Han var då inne på sitt 112:e levnadsår. Han var en hjälte värd att uppmärksamma.
Finland har nämligen en mycket mörk historia bakom sig. Det är det många länder som har, men de flesta av dem har bett om ursäkt för sitt tidigare fruktansvärda agerande, men det har inte Finland. Finland har fortfarande inte, år 2009, gjort upp med sitt förflutna. Detta sätter dem i en liknande situation som länder i stil med USA och Indonesien och gör dem i stort sett unika i Västeuropa, på många sätt och vis.
Under det finska inbördeskriget 1918 försökte man genomföra en demokratiseringsprocess av landet och införa social och ekonomisk rättvisa. Detta ledde dock till att konservativa och fascistiska grupper i landet genomförde ett omfattande massmord och brott mot mänskligheten mot dessa människor som försökte demokratisera samhället. Detta är någonting som Finland aldrig har kommit med någon offentlig ursäkt för, som andra länder med liknande historia bakom sig har gjort, såsom Tyskland.
Vi kan se att de män som legat bakom terror, massmord och brott mot mänskligheten i exempelvis forna Jugoslavien och Liberia senare har ställts inför rätta. Detta var något som obegripligen aldrig gjordes till följd av finska inbördeskriget. Därför är det rätt att anse att Finland vilar på en obearbetad fascistisk historia som gäller för få andra nationer, därför att de flesta andra länder har gjort eller åtminstone börjat försöka göra upp med sitt förflutna av brott mot mänskligheten.
Under kriget stred de röda (i stort sett bara frivilliga) mot de ”vita” (som historiskt sett, i bland annat Finland och Ryssland har varit ett finare namn för fascister). På den vita sidan var nästan alla stridande yrkessoldater, stödda av reaktionen och överklassen. De röda stred för att göra Finland till ett bättre land, eftersom de var frivilliga, medan de vita soldaterna stred för att få lön. Detta ger en viss indikation om vilken sida som hade det mest ädla motivet.
Över 80 % av dem som dog i finska inbördeskriget tillhörde arbetarnas sida, den röda sidan. Detta visar på vilken sida det var som bedrev massmorden. Varför har aldrig massmördarna ställts till svars? Brukar inte det vara brukligt? Hela historien har varit väldigt märklig, men den slutade inte där.
Under andra världskriget var Finland allierade med Nazityskland, sin vana trogen av fascistisk krigföring och fascistiska allianser. Landets ledare Mannerheim hade ett personligt samarbete med Hitler och tilldelades nazistiska medaljer från Tyskland, vilka han bar med glädje, av foton att döma. Varför har aldrig han ställts till svars för sina fascistiska brott?
Finlands historia är sannerligen fullkomligt obegriplig, men förhoppningsvis kommer det bli ordning på saker och ting i framtiden och att Finland kommer tillrättavisa sin historieskrivning och postumt fördöma alla de fascistiska mördarna och rehabilitera dem från den sida som försökte föra in landet på rätt spår, de röda. Det var många hjältar från den röda sidan som stupade under kriget. Aarne Arvonen (1897-2009), som tidigare stridit för röda sidan under finska inbördeskriget dog första januari 2009. Han var då inne på sitt 112:e levnadsår. Han var en hjälte värd att uppmärksamma.
onsdag 22 juli 2009
Bernard Madoff, borgarklassens skräck
29 juni 2009 dömdes Bernard Madoff till 150 års fängelse i amerikansk domstol. Han hade tidigare varit ordförande för den ledande amerikanska börsen NASDAQ och drivit ett eget företag som visade sig att inte riktigt vara som alla andra. Företaget startades 1960 och växte sig större och större under årens lopp. En del av företaget (en hedgefond) visade sig under slutet av 2008 vara ett pyramidspel, mer exakt ett så kallat ”ponziupplägg”, namngivet efter den italiensk-amerikanske storsvindlaren Charles Ponzi (1882-1949).
Madoff lurade till sig enorma summor pengar via detta pyramidspel, detta ponziupplägg. Liknande svindlerier har förekommit ett oräkneligt antal gånger i historien, i olika länder, under olika tidsperioder, med olika omfattning. Madoffs anses dock vara det allra största svindleriet, där tiotals miljarder dollar har varit i omlopp. Detta svindleri är också väldigt uppmärksammat för att Madoff har varit så högt uppsatt inom den amerikanska finansvärlden och att många förmögna människor har samarbetat med honom och satsat sina pengar hos honom.
Madoffs svindleri har slagit mot ett stort antal väldigt förmögna människor. Det är därför han är borgarklassens skräck. Olika pyramidspel har skiljt sig väldigt mycket åt under historien. Bland annat förlorade stora delar av den albanska befolkningen sina tillgångar i ett enormt pyramidspel i mitten av 1990-talet. Detta drabbade alltså många människor och människor med små tillgångar. Madoffs svindleri har dock slagit till störst del mot väldigt rika människor och inte alls mot en stor folkmassa som i det albanska fallet. Därför är Bernard Madoff, som sagt, borgarklassens skräck.
Bernard Madoff tillskansade sig själv stora rikedomar till följd av sin verksamhet och pengarna han lurade åt sig från världens rika människor möjliggjorde ett omfattande lyxliv för hans egen del, ett liv som ytterst få människor kan sätta sig in i vad det egentligen innebär, eftersom ett sådant liv är ytterst få människor förunnat. Bernard Madoff har varit en del av det kapitalistiska etablissemanget och näringslivets ledning, men han har slagit hårdare mot kapitalismen än vad han nog själv och andra kapitalister egentligen inser. Madoff var en kapitalist som saboterade för kapitalismen och därmed har han gjort en progressiv gärning. Man får hoppas att hans verksamhet har skadat människors förtroende för kapitalismen rejält och skadat kapitalismens ”anseende”, om det nu finns något sådant.
Om fler gjorde som Madoff skulle nog detta fruktansvärda samhälle snart börja bryta ihop i ännu större omfattning och den stora allmänheten inse det ohållbara i kapitalismen. Slutligen kan det också vara på sin plats att upplysa om att Madoffs verksamhet får rollen som lite av en Robin Hood-rörelse, på det viset att han gav betydande summor till välgörenhet av olika slag, pengar som han hade svindlat åt sig från storkapitalisterna. Han svindlade till sig pengar för att dels leva lyxliv, men även för att föra över till välgörenhetsorganisationer, som verkar för att förbättra sjukvården och annat. Om de kapitalister han svindlade till sig pengarna ifrån hade fått behålla dem kan man anta att de inte hade kommit någon välgörenhet till nytta, utan bara lagrats i bankvalv och ackumulerats, eller vad nu extremt förmögna människor gör med sina pengar.
Madoff lurade till sig enorma summor pengar via detta pyramidspel, detta ponziupplägg. Liknande svindlerier har förekommit ett oräkneligt antal gånger i historien, i olika länder, under olika tidsperioder, med olika omfattning. Madoffs anses dock vara det allra största svindleriet, där tiotals miljarder dollar har varit i omlopp. Detta svindleri är också väldigt uppmärksammat för att Madoff har varit så högt uppsatt inom den amerikanska finansvärlden och att många förmögna människor har samarbetat med honom och satsat sina pengar hos honom.
Madoffs svindleri har slagit mot ett stort antal väldigt förmögna människor. Det är därför han är borgarklassens skräck. Olika pyramidspel har skiljt sig väldigt mycket åt under historien. Bland annat förlorade stora delar av den albanska befolkningen sina tillgångar i ett enormt pyramidspel i mitten av 1990-talet. Detta drabbade alltså många människor och människor med små tillgångar. Madoffs svindleri har dock slagit till störst del mot väldigt rika människor och inte alls mot en stor folkmassa som i det albanska fallet. Därför är Bernard Madoff, som sagt, borgarklassens skräck.
Bernard Madoff tillskansade sig själv stora rikedomar till följd av sin verksamhet och pengarna han lurade åt sig från världens rika människor möjliggjorde ett omfattande lyxliv för hans egen del, ett liv som ytterst få människor kan sätta sig in i vad det egentligen innebär, eftersom ett sådant liv är ytterst få människor förunnat. Bernard Madoff har varit en del av det kapitalistiska etablissemanget och näringslivets ledning, men han har slagit hårdare mot kapitalismen än vad han nog själv och andra kapitalister egentligen inser. Madoff var en kapitalist som saboterade för kapitalismen och därmed har han gjort en progressiv gärning. Man får hoppas att hans verksamhet har skadat människors förtroende för kapitalismen rejält och skadat kapitalismens ”anseende”, om det nu finns något sådant.
Om fler gjorde som Madoff skulle nog detta fruktansvärda samhälle snart börja bryta ihop i ännu större omfattning och den stora allmänheten inse det ohållbara i kapitalismen. Slutligen kan det också vara på sin plats att upplysa om att Madoffs verksamhet får rollen som lite av en Robin Hood-rörelse, på det viset att han gav betydande summor till välgörenhet av olika slag, pengar som han hade svindlat åt sig från storkapitalisterna. Han svindlade till sig pengar för att dels leva lyxliv, men även för att föra över till välgörenhetsorganisationer, som verkar för att förbättra sjukvården och annat. Om de kapitalister han svindlade till sig pengarna ifrån hade fått behålla dem kan man anta att de inte hade kommit någon välgörenhet till nytta, utan bara lagrats i bankvalv och ackumulerats, eller vad nu extremt förmögna människor gör med sina pengar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)