Vad är demokrati?

Demokrati är ett mångsidigt begrepp, men det finns två huvudsakliga beståndsdelar: politisk demokrati och ekonomisk demokrati. Olika politiska ideologier värderar dessa olika högt. Anhängarna av diverse borgerliga politiska uppfattningar brukar i stort sett helt förbise den ekonomiska demokratin och mer eller mindre förneka att detta är en viktig beståndsdel i det korrekta demokratibegreppet. Detta är en av deras stora svagheter och en viktig anledning till att ett samhälle som styrs av borgerliga krafter aldrig kan bli ett välfungerande samhälle. Dessa krafter anser att Sverige och för den delen även flera andra av världens stater är fullt fungerande demokratier, en uppfattning som i själva verket inte stämmer överens med verkligheten. Anledningen till att de kan hävda detta är för att de tycker att politisk demokrati är detsamma som fullständig demokrati. Självklart kan man hålla med om att Sverige till stora delar är en rent politisk demokrati. Alla myndiga svenska medborgare röstar i parlamentsvalen enligt principen en man, en röst. Så långt är allting väl, men det stora problemet är att det stannar där. För att skapa en riktig demokrati måste man gå många steg längre än så, annars blir demokratin högst begränsad, såsom den är nu.

För det första är den rent politiska demokratin i Sverige en begränsad sådan. Det är ett representativt system där vi vanliga medborgare bara har rätt att rösta en enda dag vart fjärde år och under alla de övriga dagarna är det representanter som ska sitta och rösta åt oss, många gånger mot vår egen vilja. Många röstar på det parti man uppfattar som minst dåligt, men det kanske är ett parti man bara delar åsikt med i 80 % av frågorna. I övriga frågor sitter partiets ledamöter och röstar på ett annat sätt än jag som väljare önskar. Om istället vi allesammans i ett direktdemokratiskt system fick rösta själva och inte via representanter eller ombud, ja, då skulle självklart den politiska demokratin vara så oerhört mycket starkare.

Än viktigare än den politiska demokratin är självklart den ekonomiska demokratin. För att ett samhälle på allvar ska kunna räknas som en fullständig demokrati måste även samhällsekonomin vara demokratiskt styrd. Några sådana länder finns inte någonstans i hela vår värld och har heller inte funnits i mänsklighetens historia. Visst har det funnits lokala samhällen och civilisationer som periodvist har haft en stark ekonomisk demokrati, men någon fullständig demokrati har världen aldrig upplevt. I precis vartenda land i vår värld råder kapitalets diktatur. Inte något enda land i världen är en demokrati. Detta är fakta, men tyvärr sprider media den borgerliga myten om att enbart den politiska demokratin ensam är att betrakta som en fullständig demokrati. Det finns alltså en stor begreppsförvirring i samhället kring demokratibegreppet, en begreppsförvirring som måste redas ut och bekämpas. Det är nödvändigt, av både politiska och rent folkbildande skäl, att få människor att ta till sig det korrekta och vetenskapliga demokratibegreppet, dvs. politisk och ekonomisk demokrati som en helhet. Enbart detta kan vara sann och verklig demokrati.

En sak som går att ha olika uppfattningar om är hur den politiska och ekonomiska demokratin ska värderas i relation till varandra. Personligen skulle jag väl säga att ett bra demokratibegrepp är där den ekomoniska demokratin värderas till kanske 70 % och den politiska demokratin värderas till 30 % av helheten. Den ekonomiska demokratin är klart viktigare än den politiska. Det betyder att ett samhälle med större mått av ekonomisk demokrati, men där det rent politiskt råder diktatur, är ett mer demokratiskt samhälle än i en marknadsekonomisk så kallad ”valdemokrati”. Som exempel kan nämnas att Sovjetunionen var ett långt mer demokratiskt samhälle än någonsin USA. Den ekonomiska fördelningen i Sovjet var långt ifrån perfekt, men situationen i USA är ännu värre. Ekonomisk rättvisa och fördelning går alltid före den politiska demokratin. Det finns samhällen som har starkare politisk demokrati och de som har starkare ekonomisk demokrati. De sistnämnda fungerar något bättre. Det finns dessutom samhällen som har misslyckats på bägge fronter. Det allra värsta skräckexemplet tillika minst demokratiska samhället vi har i vår värld i dag torde nog vara Saudiarabien, ett samhälle som dessutom har en strikt antivetenskaplig hållning när det gäller religionen. Dagens Saudiarabien är kommunismens absoluta motpol, på alla fronter. Detta bör vara borgarnas drömsamhälle.

Den fullständiga demokratin är det kommunistiska samhället. Detta samhälle är direktdemokratiskt styrt och varje person röstar för sig själv, inte via representanter. Samhällsekonomin är dessutom demokratiskt styrd, planerad och fördelad. Kommunismen är den kompletta demokratin, det felfria samhället. Detta gäller faktiskt egentligen också enligt den borgerliga definitionen av demokrati, alltså folkstyre, majoritetsstyre. Arbetarklassen utgör den absoluta majoriteten av världens befolkning och kommunismen är arbetarklassens politik. Om världen ska styras enligt befolkningsmajoritetens vilja måste alltså styret vara kommunistiskt. Enbart detta kan vara demokrati, även enligt denna borgerliga definition. Att det inte ser ut så, att majoriteten av världens befolkning inte röstar på kommunistiska partier i de parlamentariska valen, beror självklart på ett flertal olika anledning. För det första är själva partisystemet och parlamentarismen direkt antikommunistisk i sig, men en annan oerhört viktig aspekt är det falska medvetandet.

Det falska medvetandet innebär att en mycket stor del av världens arbetarklass är omedveten om både sin klasstillhörighet och sina politiska intressen, vilka är starkt sammanknippade med varandra. Alla arbetares politiska intresse är att det kommunistiska samhället upprättas. Många arbetare är dock inte medvetna om sin klasstillhörighet, utan identifierar sig med en annan klass än den klass de faktiskt tillhör. Dessutom är det så att många av de som väl är klassmedvetna, trots detta sympatiserar med andra politiska uppfattningar än de som gynnar dem ekonomiskt och politiskt. Detta beror på att de är förledda av olika institutioner inom det kapitalistiska samhället, exempelvis skolan eller massmedia, att tro att de faktiskt gynnas av en politik som i själva verket missgynnar dem. Det är förklaringen till att många människor röstar direkt mot sina klassintressen. Att bekämpa detta är den kommunistiska rörelsens viktigaste uppgift och det kan bara göras genom folkbildning. Därför är det viktigt att vi ständigt bedriver oerhört intensiva och omfattande upplysningskampanjer och att vi hela tiden hörs och syns överallt, så att samhällets medborgare faktiskt lär sig sakernas faktiska tillstånd. Det är en oerhörd arbetsuppgift vi har att utföra, men det är fullständigt nödvändigt.