Fortsatt motstånd mot parlamentarismen

Denna blogg är en motståndare till parlamentarismen, vilket har behandlats i ett flertal artiklar under årens gång. Vissa kanske hävdar att det är hyckleri när vi även ger ett uttalat stöd till grupper som i lokalvalen har ställt upp på olika orter i landet. Det finns en växande radikal socialistisk kraft i Sverige idag och som också ställer upp i val. Den består just nu av Socialisterna som tog ett mandat i Västerviks kommun och gick fram något jämfört med förra valet och som dessutom tog ett första mandat i grannkommunen Kinda, Rättvisepartiet Socialisternas enhetslista som tog ett mandat i Umeå kommun samt Knegarkampanjen som tog ett kommunalt mandat i Kiruna. Detta är en modern radikal vänster i vårt land, som inte säljer sig till högstbjudande som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och heller inte står och stampar på samma punkt i årtionde efter årtionde som Kommunistiska Partiet, Rättvisepartiet Socialisterna och Socialistiska Partiet. Nej, denna rörelse, som kallas för allt mellan ”arbetarister” till ”lokalister”, ger en ny kraft till den svenska klasskampen och går tillbaka till arbetarrörelsens rötter.

Mycket tyder på att de grupper som nämndes här ovan inom en relativt snar framtid ytterligare stärker sitt samarbete och förhoppningsvis slår ihop sig till ett större rikstäckande nätverk, som kan utgöra grunden för ett nytt arbetarparti, som kan driva den politik som de gamla arbetarpartierna sedan länge har övergivit och istället sällat sig till de borgerliga krafternas led. Läsaren undrar möjligtvis om denna text är en reservationslös hyllning till det parlamentariska politiska arbetet och olika lokala partier som ställer upp i val. Nej, givetvis vidhåller vi att det parlamentariska systemet måste bekämpas och störtas i gruset, i förlängningen. På vägen mot det slutgiltiga målet kan dock parlamenten användas som verktyg. Inte som verktyg för politisk debatt eller liknande, för det går inte att få igenom sina krav om man inte har majoritet i de olika beslutande församlingarna. Nej, det viktiga med att ta kommunala mandat är att detta ger oss kommunala partistöd.

En socialistisk rörelse måste sprida sitt budskap och nå ut till så många människor som möjligt. En av de viktigaste förutsättningarna för att möjliggöra sådan verksamhet är givetvis pengar. I första hand behöver vi aktivister och utan dessa vore allting omöjligt, men i andra hand behöver vi pengar, så att aktivisterna kan få någon form av politiskt material att sprida. Det förmodligen enklaste och bästa sättet för en politisk rörelse i dagens samhälle att få pengar är genom att bli invalda i olika beslutande församlingar och därmed få partistöd. Vi måste trycka upp enorma mängder material för att nå ut till arbetarklassen, vår målgrupp. För att kunna betala de tryckkostnader som kommer av att trycka upp flygblad och liknande i massor behövs givetvis så mycket partistöd vi överhuvudtaget kan komma åt. Det är därför parlamentarismen kan användas som verktyg, som en metod att dra in pengar och kunna betala våra omkostnader.

Det parlamentariska arbetet får aldrig bli ett självändamål. Då skulle vi hamna i samma sits som Vänsterpartiet och framförallt Socialdemokraterna och i ett sådant läge vore allting förlorat. Vi får heller inte låta oss luras att tro att det är hos parlamenten som den politiska makten ligger, utan denna ligger hos kapitalet, privatpersoner med väldigt stora förmögenheter samt deras bolagsstyrelser och liknande. Det är där makten ligger i vårt samhälle idag. Detta kan inte krossas med att få våra representanter valda som ledamöter i de politiska församlingarna, utan det måste istället ske genom att vi etablerar våra politiska ståndpunkter hos folkmajoriteten och därigenom får med oss dem i en socialistisk revolution. Internationella Kommunistiska Strömningen har tidigare beskrivit parlamentarismen på ett väldigt träffande sätt:

”När det kapitalistiska systemet gick in i sin förfallsperiod upphörde parlamentet att vara ett instrument för reformer. Kommunistiska Internationalen sade vid sin andra kongress: ’det politiska livets tyngdpunkt har nu fullständigt och slutgiltigt flyttats bortom parlamentets gränser.’ Den enda roll som parlamentet kunde spela från denna tid och framåt, det enda som håller det vid liv, är dess roll som ett instrument för mystifikation.

Därmed upphörde varje möjlighet för proletariatet att utnyttja parlamentet på något sätt. Klassen kan inte vinna omöjliga reformer från ett organ som har förlorat varje verklig politisk funktion. Vid en tidpunkt då klassens grundläggande uppgift är att krossa den borgerliga statens alla institutioner och därmed också parlamentet; när den måste upprätta sin egen diktatur på ruinerna av den allmänna rösträtten och andra spår av det borgerliga samhället, kan deltagandet i parlamentariska och andra valbara institutioner bara leda till att dessa döende organ ges ett sken av liv och detta oavsett avsikterna hos dem som förespråkar denna form av aktivitet.

Deltagande i val och parlament har inte längre några av de fördelar som det hade under förra århundradet. Tvärtom är det fyllt av faror, speciellt den att hålla vid liv illusioner om möjligheten av en ’fredlig’ eller ’gradvis’ övergång till socialism genom att erövra en parlamentarisk majoritet via de s.k. arbetarpartierna.”

[1]

Vi vill fortfarande hävda att det kan vara rätt att i ställa upp i vissa lokala val. Naturligtvis är det hela en avvägning, för vi behöver definitivt stora summor för att trycka upp allt material som behövs för att sprida de socialistiska åsikterna till folket och etablera ett korrekt marxistiskt tänkande i deras medvetande, men samtidigt vore det väldigt skadligt om vi på något sätt gav liv till illusioner om några slags möjligheter att åstadkomma någonting genom parlamentariskt arbete, vilket det givetvis inte finns. Det parlamentariska arbetet kan bara vara ett verktyg för att finansiera det utomparlamentariska arbetet, det arbete som är det viktiga och genom vilket vi kan växa som rörelse. Vi ställer upp i valen bara för att förbättra våra möjligheter i arbetet att avskaffa det parlamentariska systemet och den mystifikation detta innebär, för givetvis är den långsiktiga målsättningen ett stats- och klasslöst samhälle och i ett sådant samhälle är det heller inte rimligt att några parlament av dagens typ kan existera.

Vidare är det här också på sin plats att återge texten från låten ”Vi måste skjuta oss ut härifrån” av 80-talsbandet Kommo, där faktiskt samtliga bandmedlemmar också var aktiva i just tidigare nämnda IKS. Låten kan höras på denna länk http://www.youtube.com/watch?v=ZeorNFzvvXg och här nedan kommer texten:

För att söka vårt bifall till vår egen förnekelse
lyser vakuumets ledare vart tredje år ut val
Din medborgarplikt är att välja vem utav dom
som ska låtsas förändra din tillvaro i ytterligare tusen dagar till

Varianter av samma skit
På rea säljs våra liv
Vi får betala deras jävla maskineri
som vi vill sabotera

Vi måste skjuta oss ut härifrån

En del dom säger att den röda solen kan skina
från toppen av borgarklassens statsapparat
Dom låter sig köpas och rödheten förtvinar
Sen får de putsa ett ruttnande samhälles fasad
Men det stinker ändå

Varianter av samma skit
Till salu för billigt pris
Dom är langare av reaideologi
som vi inte vill köpa

Vi måste skjuta oss ut härifrån

Men om det finns nånting som kan få dom att darra
Så är det skriken ifrån gatans parlament
För över pöbelns vilda dans kan dom aldrig befalla
när riksdagen ner till grunden blivit bränd

Så ner med borgarklassens jävla politiker
och död åt deras jävla maskerad
Och gå inte här och säg att du är besviken
på deras lögner och deras hyckel
För det finns inget annat val än att...

[1]Internationella Kommunistiska Strömningens plattform, sida 6, avsnittet ”Valens och parlamentens mystifierande roll”