Hur står det till i Kina idag?

Sedan Mao Tse-Tung dog under hösten 1976 har Kina förändrats mycket och det är knappast till det bättre. Kina är ett land där enskilda personligheter har väldigt stort inflytande. Man skulle även kunna formulera sig på så vis att landet är ”en persondiktatur”. Landets starke man efter Maos död var Hua Guofeng (1921-2008), som var ordförande för det styrande Kinas Kommunistiska Parti (KKP) åren 1976-1981. Under hans tid vid makten bereddes vägen för näste man att ta över makten, Deng Xiaoping (1904-1997), som i praktiken styrde landet från 1978 och fram till sin död.

Under Deng Xiaoping genomgick Kina den kursändring som innebar att marknaden tilläts härja helt fritt och allt som tidigare hade varit betydelsefullt i landet, såsom kollektivism, kastades överbord. Xiaoping efterträddes av Jiang Zemin (1926-), Kinas starke man under åren 1997-2002. Denne fortsatte i Xiaopings bana och lät marknadskrafterna söndra och härska i landet helt efter eget bevåg, i sin jakt på profit och ekonomisk lönsamhet. Landet såldes helt ut till internationella finansmän. Ingen har större ansvar för de enorma klassklyftorna i dagens Kina som Jiang Zemin.

Faktum är att i Kina idag lever större delen av befolkningen under förhållanden som nästintill liknar slaveri. Så var det inte för 35-40 år sedan. Det pågår stora motsättningar i landet och under 1990-talet och 2000-talet har det inträffat bondeuppror i landet, där bönderna har visat stor frustration över sina dåliga förhållanden. Befolkningen har försatts i slaveri för att finansmän ska kunna suga ut alla tillgångar de kan tänkas komma över och ackumulera kapital, lagra pengar på hög och inte använda dem till någonting konstruktivt överhuvudtaget. Dessa tillgångar bör istället återföras till folket, så att de kan få en möjlighet att återigen skapa ett fungerande samhälle i landet, ett samhälle som har varit i nästintill konstant nedbrytning sedan 1970-talet. Jag hävdar inte att denna nedbrytning började i och med Mao Tse-Tungs död, utan den började redan innan det.

Det som är väsentligt är att utreda vilken väg Kina kan tänkas gå i framtiden. Landet styrs idag av Hu Jintao (1942-) och har gjort det sedan 2002. Hans tid vid makten har inneburit vissa förbättringar för det stora flertalet och vissa av Jiang Zemins och Deng Xiaopings brutala marknadsekonomiska åtgärder har rullats tillbaka. Det går till och med att hävda att Hu Jintao har bedrivit en mer ”socialistisk” politik än sina både företrädare, för dessa har bedrivit en så anti-socialistisk politik som överhuvudtaget är möjlig. Hu Jintao är knappast den idealiska regeringschefen, men han är den bäste som Kina har lyckats uppbåda på den positionen sedan 1970-talet.

Hu Jintao väntas avgå på den kommande partikongressen 2012 och det spekuleras om två tänkbara efterträdare. Dessa är Xi Jinping (1953-) och Li Keqiang (1955-). Den ena vore bättre för landet än den andra. Xi Jinping är son till en tidigare partifunktionär som vek av åt höger och förkastades av partiet. Detta skedde redan innan kulturrevolutionen, när de flesta andra inom partiet som hade begått högerfel avpolletterades. Det pekar på att saker och ting var extra allvarliga i hans fall. Att välja sonen till en sådan man till partiets ledare vore mycket skadligt och bör förhindras till varje pris. Xi Jinping är i dagsläget vicepresident i Kina och favorit hos finansmännen, medan hans huvudkonkurrent är favorit hos nuvarande partiledaren Hu Jintao.

Li Keqiang, vice premiärminister i Kina, är den andra huvudkandidaten till posten som Kinas näste partiordförande och makthavare. Även han hade en far som var lokal funktionär inom KKP, men han vek aldrig av åt höger och blev aldrig tvungen att rensas ut från partiet som var fallet med Xi Jinpings far. Bara det pekar på att Li Keqiang har en bättre bakgrund och bättre grund att stå på. Detta förstärks ytterligare av att Li Keqiang under kulturrevolutionen ledde partiets arbete i någon form av arbetarråd och som resultat av detta arbete blev prisbelönad för framgångsrika studier av Mao Tse-Tungs tänkande. Det är en man som vore bra för partiet och Kina.