Original Gangsters, ett drogpolitiskt föredöme?

Ett stort problem i vårt samhälle idag är att många människor har ett självdestruktivt och skadligt beteende. Det finns folk i vår värld som tar droger. Sedan finns det även dem som kämpar emot det och det behövs fler sådana. Här i Sverige har vi framförallt en grupp som kämpar mot droger på ett effektivt sätt. Den traditionella nykterhetsrörelsen är förvisso drogmotståndare, men de verkar inte kunna genomföra någonting beständigt i praktiken. Det lyckas däremot Original Gangsters med och därför ska vi nu se över deras exempel litegrann.

En av OG:s interna regler lyder som följer:

”Varken provmedlemmar eller fullvärdiga medlemmar får ta narkotika. Alla ska kunna komma ut efter ett som urinprov visar sig negativt. Den medlem vars prov visar sig vara positivt kommer att straffas med böter. 1: 50 000 KR, 2: 100 000 KR, 3: 200 000 KR och automatisk uteslutning från O.G.”

Detta är en mycket föredömlig regel för en organisation. Den som vet vad OG är för några vet att de har kraft bakom sina regler. Detta verkar inte den traditionella nykterhetsrörelsen ha och detta är en viktig skillnad dem emellan. Nykterhetsrörelsen står helt handlingsförlamad inför drogproblemet. De gör i stort sett ingenting annat än att säga åt folk att inte ta droger. OG:s budskap kan man däremot tolka som så att: ”Om du tar droger, då jävlar händer det saker.”

Vi kan se hur OG gör någonting i praktiken, medan grupper som IOGT bara gör saker i teorin. Det räcker inte med att bara vara drogmotståndare. Man måste kämpa emot drogerna i praktiken också. Det gör OG och därför är de ett föredöme i kampen, ett drogpolitiskt föredöme.

Grundare och ledare för OG är Denho Acar och när han blev frigiven efter ett långt fängelsestraff sommaren 2007 skrev Dagens Nyheter en lång artikel om det och om festen som medlemmarna höll för att fira hans frigivning. Man kan läsa bland annat följande i DN:s artikel om saken:

”Festens huvudperson är omsvärmad av människor som önskar honom välkommen ut i frihet med kramar, kindpussar och handslag. Denho Acar skålar flitigt, men dricker själv måttligt. Han röker inte heller, snusar inte och tar inga droger. Hans kropp är extremt vältränad. När Kriminalvården för några år sedan tog bort de fria vikterna på anstalterna fortsatte han att hålla sig i trim med en boxboll.”

- Dagens Nyheter, 2007-08-18[1]

Naturligtvis är det så att det är Denho Acar är upphovsmannen till organisationens positiva drogpolitik. Vi kan se hur han personligen gestaltar väldigt fina levnadsvanor, vanor som leder till en mycket god hälsa och som skulle vara nyttiga att sprida till så många människor som möjligt.

Det är viktigt att ungdomarna idag har människor med positiva levnadsideal att se upp till. Denho Acar lever på ett hälsosamt sätt och om bara alla vore som honom så skulle många hälsobekymmer försvinna. Om alla bara levde på ett sätt som inte var destruktivt och skadligt för den egna hälsan så skulle mycket vara vunnet. Bravo, Denho Acar! Vi lovordar dina ideal, du är ett föredöme i kampen, den hänsynslösa kampen mot alkohol och droger. Enda sättet för oss att besegra drogliberalerna och andra flummare är om vi trappar upp kampen, trappar upp kampen som Denho Acar!


[1]http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=682389 (hämtad 081122)

Proteinpulver – ett lurendrejeri

Ute på marknaden finns en hel bransch som försörjer sig på att sälja proteinpulver (och andra medel och tabletter av olika slag, som sägs förbättra träningsresultaten) till människor. Naturligtvis har dessa försäljare, likt alla andra försäljare, ett egenintresse i att överdriva effekterna av deras produkter. De flesta produkter ger ingen effekt överhuvudtaget och därför är det bästa att låta bli att lägga pengar på dem.

Vi var två kamrater som gick till en butik där olika slag av proteinpulver och kosttillskott såldes och hörde med butiksföreståndaren om det ens var värt att köpa proteinpulver. Han sa att han själv hade funderat i de banorna under den första tiden han tränade. Han hade funderat över om proteinpulver kunde ge någon effekt och om det var värt att lägga pengarna på. Sen påstod han att han hade börjat ta proteinpulver och att det faktiskt förbättrade träningen. Därför köpte jag fyra kilo proteinpulver av honom och har använt detta i ett halvår nu.

Under det halvår jag har använt proteinpulver har min träning inte gett något bättre resultat än den gjorde innan jag började ta pulver. Jag tränade några månader utan pulver och har nu tränat ett halvår även med pulver, men kan inte märka någon som helst skillnad. Naturligtvis blir jag starkare och mer uthållig hela tiden, men det blev jag även innan jag började ta pulver. Min styrka har utvecklats i precis samma takt nu som innan. Med andra ord har inte pulvret någon som helst verkan och allting är egentligen bara ett enda stort lurendrejeri.

Det är förstås ett enormt slöseri att lägga pengar på något som man inte har användning av. Jag kommer förstås träna utan pulver i fortsättningen, men det är inte bara det. För personer ut arbetarklassen är det förstås viktigt att ta tillvara på varje tillfälle man får till att spara in pengar. Vad som bland annat kännetecknar arbetarklassen är marginella ekonomiska resurser. Att i ett sådant läge lägga pengar på något som man kan vara utan och att det ändå inte skulle förändra någonting är naturligtvis aldrig önskvärt.

Önskvärt vore istället att avslöja det lurendrejeri som branschen kring proteinpulver innebär. Det är en hel ekonomisk bransch grundad på blott och bart lurendrejeri och effektlösa produkter. Hade produkterna verkligen gett någon som helst effekt hade det varit värt att lägga pengar på dem. Nu är det dock inte så och därför bör alla människor upplysas om detta och de som ännu inte känner till sakernas tillstånd måste få veta hur allting ligger till när det gäller proteinpulver.

En minnesruna över Enver Hoxha (100 år)

Nu är det 100 år sedan 1908, det år då en av historiens mest berömda albaner föddes, nämligen Enver Hoxha. Han kom senare att bli känd som den som de facto styrde Albanien i drygt 40 års tid (om än med olika titlar), vissa perioder som premiärminister och andra perioder under andra maktpositioner. Hos honom låg i alla fall den reella makten över landet från 1943 till hans död 1985, även om vissa andra periodvis hade den nominella makten, makten på pappret.

Enver Hoxha föddes i Gjirokastër i södra Albanien 16 oktober 1908. Om hans allra första år finns det inte så mycket att säga, men i tonåren vaknade hans politiska intresse och vid 16 års ålder blev han sekreterare för studentföreningen i hemstaden Gjirokastër. Föreningen förbjöds av regeringen och Enver flyttade till Korçë, där han började på ett franskt gymnasium. Det var under sin tid där som han kom i kontakt med kommunismens idéer och började studera marxistiska skrifter. 1930 blev han tilldelad ett stipendium av kungafamiljen, för att studera på universitet i Frankrike (precis som Pol Pot 20 år senare).

I Frankrike kom han i kontakt med kommunistpartiet och deltog i marxistiska cirklar, precis som Pol Pot senare skulle göra. Deras studietider påminner väldigt mycket om varandra. Under sin tid i Frankrike skrev han artiklar om den albanska situationen i det franska kommunistpartiets tidning. När han kom tillbaka till Albanien (och Korçë), så började han undervisa som lärare i grammatik, men förlorade sin tjänst när fascisterna tog makten över landet och han vägrade gå med i det fascistiska partiet. Detta var 1939.

1941 var han med och grundade det albanska kommunistpartiet, valdes till dess centralkommitté och två år senare till dess förste sekreterare och fick därmed kontroll över stora delar av Albanien, som vid läget hade erövrats av de kommunistiska partisanerna. 1944 hade de fått kontrollen över hela Albanien, samt delar av Montenegro och Bosnien. Hoxha kom att bli en stor anhängare av Stalin och förmyndarna i Sovjetunionen fram till att Stalins efterträdare Chrusjtjov (1894-1971, Sovjetunionens regeringschef 1953-1964) tog avstånd från vissa delar av Stalins politik, 1956. I och med detta bröt Hoxha och Albanien alla diplomatiska relationer med Sovjetunionen och sökte sig istället till Folkrepubliken Kina.

Tillsammans med Kina och Ordförande Mao Tse-Tung formade man en antisovjetisk allians, men alliansen mellan Albanien och Kina skulle inte komma att hålla för evigt. När Mao dog i slutet av 1976 började detta varma förhållande mellan de bägge länderna knaka i fogarna och när högerelementen i Kinas Kommunistiska Parti slutgiltigt tog makten 1978 bröt Albanien kontakten med landet fullt ut. Därefter kom Albanien att stå helt isolerat här i världen och det är egentligen de allra sista åren av Enver Hoxhas liv som är mest intressanta.

Efter 1978 isolerade sig Albanien från den övriga världen och talade om att man måste lita till egna krafter (samma politik som Kambodjas Pol Pot och Nordkoreas Kim Il Sung har skrivit mycket om). Man ansåg alla andra styrande kommunistpartier vara revisionistiska, som hade vikit av från den rätta (stalinistiska) läran och att det bara var det egna partiet som höll idealen (stalinismen) levande. Naturligtvis var det rätt av Hoxha att fördöma Kinas urartning efter Maos död, där marknadskrafterna tilläts härja helt efter eget bevåg och Kina blev till ett nytt USA, men Hoxha kritiserade Kina utifrån något fel premisser. Kinas misstag var inte att de fördömde Stalin, utan att de började driva en marknadsliberal politik.

Mellan 1978 och 1985 förde Albanien en något underlig politik och strävade efter att vara självförsörjande. När hans andreman Mehmet Shehu kritiserade denna politik dog han under mystiska förhållanden (med all sannolikhet mördad) 1981. Hoxhas nye kronprins efter Shehus frånfälle blev Ramiz Alia, som styrde landet fram till 1992 och som lever än. Han fortsatte en politik lojal mot Hoxha, fram tills att han störtades i april 1992, sju år efter Hoxhas död.

Vad representerar egentligen sydstatsflaggan?

Under första halvan av 1860-talet utspelade sig amerikanska inbördeskriget i USA, som en följd av att staterna i söder bröt sig ur unionen och bildade en egen nation. Under några år fanns det alltså två olika nationer inom det som idag är USA: de förenta staterna och de konfedererade staterna. Det som skilde dessa bägge åt var framförallt frågan om slaveriet. Sydstaterna ville behålla det slaverisystem som just hade avskaffats i USA. Det var därför de bröt sig lösa och det är även därför man måste fördöma allt som sydstaterna stod för och representerade. Det som framförallt gör sig påmint idag är bruket av de tidigare sydstaternas flagga, som man kan se här och där och som verkar behandlas som om det vore en acceptabel symbol.

Det är viktigt att komma ihåg vad sydstaterna egentligen var, vad de stod för och vad därmed sydstaternas tidigare flagga står för och representerar. Folk i allmänhet verkar inte förstå sig på det, eftersom de använder denna flagga helt utan att reflektera, helt utan skam i kroppen.

Sydstaterna formerade sig som nation och drog igång ett anfallskrig mot staterna i norr eftersom de ville återinföra slaveriet där. Detta var upprinnelsen till det amerikanska inbördeskriget. Sydstaternas ekonomi byggde på produktion av kaffe, bomull, tobak m.m., dvs. sådana produkter som odlas på stora plantage. För att få gratis arbetskraft hade man slavar som gjorde arbetet. När sydstaterna angrep och försökte erövra även staterna i norr slog dessa tillbaka och kriget var igång.

Kyrkan hade ett stort inflytande i sydstaterna och hävdade att det var onaturligt att betrakta situationen som så att svarta och vita hade samma värde och att därigenom slaveriet var försvarligt och någonting som man var tvungna att upprätthålla. Man ansåg att det var en nödvändighet att separera svarta och vita och att detta skulle bli en omöjlighet om slaveriet avskaffades och alla fick samma rättigheter.

Sydstaterna förlorade till sist kriget och absorberades av USA, men grupper som Ku Klux Klan fortsatte att använda sydstaternas gamla flagga. Nu för tiden kan man se den till salu på marknader och sådant i Sverige och förmodligen även i stora delar av övriga världen. Saken är den att denna flagga symboliserar rasism och slaveri. Därför bör man betrakta denna symbol som likvärdig med hakkorset, där man än ser den. Lämpligt vore även att förbjuda den, såsom fallet är med hakkorset (på offentlig plats).

En positiv symbol från denna tid i USA:s historia är däremot John Brown (1800-1859), som var en aktiv motståndare till slaveriet och ledde flera väpnande uppror mot just detta. Han har kallats för den mest kontroversiella personen i USA:s 1800-talshistoria och är ännu idag väldigt omdiskuterad. John Brown drog igång flera väpnade attacker mot slaverianhängare i USA under 1850-talet. Han hängdes för ”förräderi” 1859 och dog därmed martyrdöden och har hyllats som en hjälte sen dess.