söndag 27 juli 2008

Den rätta inställningen till ”de mänskliga rättigheterna”

Jag fann en gång en mycket bra definition av och kritik till de så kallade ”mänskliga rättigheterna” på Vänskapsföreningen Sverige – det Nya Perus (VfSNP) hemsida, som finns på www.maoistisktforum.se. Dock har jag inte lyckats återfinna denna text från dem när jag senare har sökt igenom deras hemsida, så gott jag har kunnat, för att finna vad jag sökte. När jag från allra första början läste om deras kritik av de mänskliga rättigheterna kände jag att detta var någonting som var välbehövligt att skriva en artikel om. Jag håller fast vid detta, även om det tilltänkta ”råmaterialet” till artikeln tycks vara omöjligt att spåra.

FN antog 1948 en deklaration om de mänskliga rättigheterna, med trettio artiklar, där några är indelade i ett antal punkter. De flesta av dessa är vettiga och någonting som man verkligen bör skriva under på, men tyvärr inte alla. Det finns stora och beklagliga brister i denna deklaration, som här faktiskt är nödvändiga att behandla. Jag tänker bara behandla de allra största bristerna och de mest olämpliga av de trettio artiklarna, även om det finns ytterligare artiklar och punkter utöver dessa som man, med rätta, kan ha synpunkter på och invändningar emot.

Artikel 17
1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra.
2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.”


Detta faller på ett så enkelt faktum att det idealiska samhället måste fungera enligt devisen ”Egendom är stöld”.[1] Egendom är stöld, vilket Proudhon bevisar i sitt verk ”Vad är egendom?”, som tyvärr inte finns på svenska, men däremot i en engelsk version på: http://www.marxists.org/reference/subject/economics/proudhon/property/index.htm. Ingen människa kan därmed ha rätt att äga någonting, för det vore detsamma som att säga att stöld är en mänsklig rättighet. Därmed faller artikel 17 i FN:s deklaration. Detta är dock inte den enda artikeln som faller, utan vi fortsätter…

Artikel 18
Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.”


”Frihet”, när det kommer till religion, kan aldrig accepteras i ett vettigt och välfungerande samhälle. Egendom är stöld, dvs. ett brott. Religion är också ett brott, i och med att religionen är en drog. Karl Marx formulerade sig på följande vis i frågan: ”Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.”[2] Detta innebär att både stölder och neddrogande är mänskliga rättigheter? Vem som helst inser det absurda i att artiklar som dessa finns inskrivna bland de mänskliga rättigheterna. Givetvis kan vi avskriva även artikel 18, eftersom den har den formulering som finns här ovan. Den uppmuntrar människor till andligt neddrogande. Det kan inte vara någonting annat än skadligt och måste därför bekämpas, istället för att bejakas.

Envar har inte rätt till religionsfrihet, som det står i artikel 18. Ingen har rätt till religionsfrihet, eftersom religionen är en parasit på varje försök till ett fungerande samhälle och, så att säga, suger ut allt vett och all kunskap från samhället och lämnar kvar en hjärndöd massa människor som vandrar runt och tror på falska ting och ber till saker som inte existerar. Vad som istället bör tillbedjas är klasskampen. Eller människor bör väl egentligen inte be överhuvudtaget. Vad människor behöver är att kämpa. Ingen tid finns över till andligt neddrogande. Det enda vi kan tillåtas lägga vår tid på är kampen för ett bättre samhälle. Därför måste religionen slås ned vartän den visar sig.

Envar har naturligtvis inte heller rätt att äga egendom, som det står i artikel 17. Ingen har rätt att äga egendom. Ingen har rätt att stjäla av andra människor. All egendom är ett resultat av stöld. Lönearbete kan inte finnas i ett vettigt samhälle och därför heller inte egendom. ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.[3] I det samhälle som måste skapas här i världen måste saker och ting fungera utefter denna princip. Inget lönearbete kan existera, men heller ingen privategendom. Alla arbetar gratis för samhället, men får också alla sina behov tillgodosedda av samhället. Därmed finns ingen privat egendom. All egendom är mänsklighetens, inte enskilda personers.


[1]Pierre-Joseph Proudhon, Vad är egendom?, 1840
[2]Karl Marx, Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin, 1843
[3]Karl Marx, Kritik av Gothaprogrammet, 1875

Inga kommentarer: