Utredning om Palmemordet

Det har skrivits tusentals sidor om Palmemordet. Många böcker och artiklar har försökt reda ut det hela och givetvis har vissa lyckats bättre än andra. Vissa har till och med lyckats så bra att det har stuckit i ögonen så mycket hos de styrande att de som har avslöjat mordkomplotten har blivit stämda på stora summor pengar. Jag talar då framförallt om Kommunistiska Partiet (tidigare KPML(r)), som i sin bok ”Mordet på Palme och polisspåret” lägger fram en teori kring det hela som är mer rimlig än alla andra man har hört talas om. De flesta har nog hört talas om polisspåret, men ytterst få har nog satt sig in i detta spår så väl som KPML(r) har gjort. Boken gavs ut 1989 och i samband med dess utgivning stämdes partiet (eller mer korrekt dess tidning Proletären) på en och en halv miljon kronor, varav man blev dömda att betala en halv miljon.[1]

Man blev stämda för att man pekade ut en specifik person som ansvarig för mordet. Med största sannolikhet hade man även rätt i sitt utpekande, just eftersom det blev en sådan stor och uppmärksammad process kring det hela. Man fick betala ett skadestånd på en halv miljon och boken drogs in och är inte längre möjlig att införskaffa (även om jag givetvis har den i min ägo). Jag väljer att inte namnge mördaren i denna artikel, helt enkelt av bekvämlighetsskäl, då jag inte vill ha ytterligare rättsprocesser omkring mig. Partiet KPS (Kommunistiska Partiet i Sverige, de svenska hoxhaisterna) valde i sin skrift om mordet (Vem mördade Olof Palme?, Kommunistiska Arbetarförlaget, Stockholm, 1990) att benämna de huvudmisstänkta som X och Y, för att undvika samma problem som tidningen Proletären.

De bägge skrifterna visar hur polisen har tystat vittnen som har suttit på mycket viktig information i ärendet. Enbart de som har haft irrelevant information har man vågat låta uttala sig. De vittnen som här har fått komma till tals, som inte har fått möjlighet inom etablerad media att yttra sig, visar på hur en konspiration har förekommit inom Stockholmspolisen (mer specifikt dess Norrmalmsdistrikt). En högerextrem gruppering inom Norrmalmspolisen har genomfört det hela. Flera vittnen har sett specifika och identifierade Norrmalmspoliser vid platsen för Palmemordet strax innan och strax efter mordet. Det var dessa som genomförde gärningen, även om själva ordern om den kan ha kommit från annat håll (KPS utreder ett antal utländska spår i fallet).

När vittnen har berättat i förhör om vad de har sett har polisen kommit med hotelser om att de ska råka illa ut om de inte håller tyst om detta. En person som såg mördaren i ansiktet precis innan mordet och lade märke till ett spektakulärt ärr i hans ansikte blev tillsagd att han verkligen var tvungen att glömma det där ärret. Det aktuella vittnet har senare kunnat identifiera den aktuelle polismannen som genomförde mordet. Denna person namnger även KP i sin skrift, medan KPS inte vågade gå så långt. Med andra ord finns det alltså åtminstone ett ögonvittne som såg själva mordet, som såg mördarens ansikte när han mötte honom på gatan. Han mötte först paret Palme och undrade vart de hade sina livvakter. Han fick därefter syn på mannen som följde efter paret Palme och tänkte att det måste vara livvakten. Han såg honom i ansiktet och såg därefter själva mordet en stund efter att han hade passerat de tre. Detta ger oss alltså för handen ett hundraprocentigt bevis för vem som genomförde det hela.

Mördaren har förekommit i Palmeutredningen under namnet ”Grandmannen”. Många vittnen såg den mystiske figuren utanför biografen Grand i samband med att Palme var där och såg på Bröderna Mozart timmarna innan mordet. Sedan har det också kommit in mängder med rapporter om vittnen som har sett personer gå runt och prata i walkie-talkies i trakterna kring mordplatsen under mordnatten. Flera av dessa har sedan identifierats som polismän inom Norrmalmspolisen. Den allra närmsta tiden innan Palmemordet sågs det mängder med poliser kring mordplatsen. Vittnen har pekat ut runt 40 poliser som var där i trakten innan själva mordet hade ägt rum. Enbart två av dessa hade uppdrag i området. De andras närvaro är däremot helt oförklarlig. Deras närvaro förklaras enbart av deras inblandning i mordet. För att kunna hjälpa mördaren att fly ostört var de förstås tvungna att vara många sammansvurna på plats.

Alla bevisen pekar blott och bart på en poliskonspiration. De bägge skrifterna jag har studerat i ämnet berättar även om de utpekade polismännen och deras bakgrund, hur de var som personer. Det är människor som tillsammans har utgjort en högerextrem (nazistisk) gruppering inom poliskåren. Denna strömning, dess tillkomst och dess verksamhet beskrivs utförligt. Flera av poliserna åkte även på tjänsteresor till Sydafrikas apartheidregim, som de stödde. Där hade de kontakt med den sydafrikanska polisen (som var deras rasistiska och fascistiska meningsfränder).

KPS fokuserar särskilt på Sydafrikaspåret och menar att mordet var ett beställningsjobb från Sydafrika. Man vidhåller dock att svenskar genomförde det, eftersom personer med lokal kännedom mest effektivt kunde genomföra det hela i praktiken. Man behövde även användning av lokala sambandsfunktioner här i Sverige. Därför var det inte Sydafrika som i praktiken genomförde mordet, även om de antagligen ligger bakom det hela. Den sydafrikanska polisen använde sig av sina svenska kollegor och meningsfränder för att röja undan ett stort hot mot Sydafrikas roll i internationella sammanhang: Olof Palme. Palme var en högerpolitiker, men i internationell politik var han en kritiker av apartheid och den dåvarande sydafrikanska regimen, som helt enkelt såg till att få bort honom.

KPS utreder även om möjligen mordet kan ha skett på beställning av CIA. Att det skulle ha genomförts på beställning från Sydafrika verkar däremot mer troligt. En jugoslavisk legosoldat hade blivit erbjuden två miljoner dollar av en amerikansk CIA-agent för att mörda Olof Palme två månader innan mordet. En månad innan berättade han detta för polisen och SÄPO. Detta är ett konkret bevis för att CIA ville ha bort Palme, men om de senare verkligen gjorde slag i saken kan man inte veta. Givetvis finns det möjlighet att även CIA har sin roll i Sydafrikaspåret och att CIA och Sydafrika kan ha samarbetat med Norrmalmspolisen i ärendet. Detta är förstås ingen omöjlighet.

Hur som helst har den senare spaningsledningen gjort allt för att försöka mörka omständigheterna och detaljerna kring mordet. Antagligen låg inte denna ledning bakom mordet, men de stödde sina kollegor från Norrmalmsdistriktet och såg till att inte de blev avslöjade och att det inte inträffade en stor skandal, vilket det hade blivit om hela svenska folket konkret hade fått detta bevis på att polisen aldrig kan gå att lita på, vilket vissa människor tydligen inte verkar ha insett ännu. Spaningsledningen har varit enträgen i sitt arbete att lägga ut stickspår. Man har beskyllt PKK för Palmemordet och man har sett till att Christer Pettersson dömdes för detsamma (även om han senare frikändes). Man har till och med hållit Ted Gärdestad för misstänkt (vilket mer än något annat visar hur man har varit benägna att lägga ut stickspår åt alla möjliga absurda håll).[2]

Även den politiska ledningen antas veta om vilka som egentligen låg bakom mordet och allting kring det hela. Även dessa har gjort allt för att mörka sanningen. Detta gäller framförallt Ingvar Carlsson, som genom mordet blev Sveriges statsminister och därigenom fick möjlighet att genomföra en kraftig högervridning av Sveriges utrikespolitik och lura in Sverige i EU. Bland annat sa handelsministern och ambassadören Carl Lidbom att ”Det bästa för alla parter är att mordet på Olof Palme aldrig klaras upp”. Arbetsmarknadsministern och justitieministern Anna-Greta Leijon blev överlycklig när Christer Pettersson blev huvudmisstänkt i mordet och uttalade sig om att han var ”idealisk ur alla möjliga synpunkter[…]tänk om polisspåret hade visat sig riktigt”. För Sveriges ledning fick alltså inte polisspåret vara sanningen. Alla andra kunde misstänkas som Palmes mördare, så länge det bara inte var poliser, de verkliga mördarna.


[1]Anledningen till att det var tidningen som stämdes var för att den först gick ut med uppgifterna och pekade ut de som r:arna ansåg var Palmes mördare och först senare gav man ut boken (som var ihopsamlat material från Proletären) och boken gavs inte ens ut på partiförlaget Proletärkultur, utan mer som någon slags fristående skrift för att marknadsföra tidningen Proletären som den stora utredaren kring Palmemordet.
[2]Att Ted Gärdestad misstänktes för mordet är bara en tragedi. Han var i Grekland under mordet och därigenom kunde han avskrivas som misstänkt, men misstanken mot honom ledde till att han blev deprimerad och att han slutligen tog sitt liv. Detta är antagligen polisen helt likgiltiga för. De kan nog tänka sig att offra hur många liv som helst, bara de kan rädda sina egna skinn.