Ett nedstamp i historien: Blekingegadebanden

Här följer vi upp föregående plattform kring det appelianistiska tänkandet med en djupdykning i appelianismens historia. Vi tar helt enkelt och behandlar fenomenet Blekingegadebanden, en grupp danska appelianer som är ihågkomna av eftervärlden som ett lite udda inslag i den skandinaviska vänsterrörelsen. Blekingegadebanden är den grupp av danska kommunister som Per-Åke Lindblom skriver om i sin artikel på följande sätt: ”I Danmark drog vissa av Appels anhängare konsekvenserna av hans teorier och började råna banker och skänka pengarna till PFLP.” – Per-Åke Lindblom, NAT nr. 1, 2007

Gotfred Appel uteslöts ur det danska kommunistpartiet DKP 1963 och grundade då Danmarks första maoistiska rörelse, Kommunistisk Arbejdskreds (KAK). Dessa började genast ge ut en rad tidskrifter och broschyrer, där man lanserade mutstatsteorin. 1968 grundar man ett eget ungdomsförbund, Kommunistisk Ungdoms Forbund (KUF), som börjar ge ut tidningen Ungkommunisten, till och med 1970. KAK och KUF är under hela 60-, 70- och 80-talet mycket aktiva i biståndsarbetet till tredje världen och solidaritetsverksamhet med befrielserörelser i u-länderna, men under 1980-talet börjar deras verksamhet ta sig en annan utveckling än tidigare.

1975 upplöses ungdomsförbundet och alla KUF:s medlemmar förs över till KAK. 1977 börjar det som ska leda till undergången för KAK i dess dåvarande form. Gotfred Appels fru Ulla Houton leder en radikalfeministisk process inom partiet, någonting som urartar året därpå. 1978 gör partiets aktivister slut på könsdiskrimineringen inom KAK och utesluter Ulla Houton och hennes make Gotfred Appel, som en gång i tiden grundade organisationen och fram tills dess hade varit deras ansikte utåt och chefredaktör för flera av deras publikationer (tidskrifter).

KAK upplöses i och med uteslutningen och medlemmarna bildar istället Manifest Kommunistisk Arbejdsgruppe (MKA). Det är inom denna organisation som Blekingegadebanden växer fram och det är denna grupp som artikeln här är tänkt att handla om. MKA:s huvudsaklige grundare och Appels tidigare högra hand, Holger Jensen, dör i en bilolycka 1980. Vid det läget har man redan dragit igång sin väpnade verksamhet, som Jensen var upphovsmannen till, men som tilltog i styrka efter hans död.

Blekingegadebanden utförde ett stort antal bankrån, värdetransportrån, vapenstölder och dylika aktioner under hela 1980-talet. Pengarna man kom över i och med detta gav man till tredje världen och socialistiska organisationer där. Detta måste betraktas som höjden av solidaritet. Man begick alltså handlingar som man visste skulle innebära långa fängelsestraff enbart för att försöka förbättra levnadsvillkoren för de i tredje världen som har stora svårigheter att få mat för dagen. Detta borde inte kunna betraktas som ett brott överhuvudtaget, utan istället som höjden av hjältedåd.

Man hade tidigare dragit igång insamling av kläder och pengar till tredje världen. Detta resulterade i att appelianerna mellan 1972 och 1982 samlade ihop 210 ton kläder (som värdesattes till 6, 3 miljoner danska kronor, enligt räknesättet 1 kg kläder = 30 kr, de lokala marknadernas dåvarande värdesättning). Man gav även 300 000 kr öppet i kontanter till kamrater i Afrika under perioden 1978-1982. De pengar man gav bort som ett resultat av bankrånen finns förstås inte redovisade, men det rör sig om miljontals kronor. Det samlade rånbytet för gruppen var drygt 32 miljoner danska kronor samt 72 miljoner kronor i checkar, som dock visade sig oanvändbara. Man gav även bort mediciner till ett värde av 3, 5 miljoner till Afrika.

Detta var alltså människor som satte appelianismen i praktik och verkligen försökte genomföra ett konkret bidrag till den för kommunismen nödvändiga nivelleringen och omfördelningen av världens resurser och en nödvändig flytt av tillgångar från västvärlden till u-länderna. Detta var rakt igenom en sann hjältehandling och vad som skulle behövas för att få denna värld på fötter är att detta sätts i bruk i långt större skala än vad Blekingegadebanden mäktade med. Då skulle de ekonomiska ojämlikheterna i världen få sig en törn och det är dessa vi har i uppdrag att bekämpa, ojämlikheterna.

Detta gillades naturligtvis inte av kapitalet och de styrande i samhället, som gör allt för att roffarmentaliteten ska fortsätta vara rådande och som tar varje tillfälle i akt att bekämpa kommunistisk självuppoffring och solidaritet. Sju personer dömdes till långa fängelsestraff som en följd av detta. Tre av dem fick 10 års fängelse och allt de hade gjort var att ge pengar till dem som bäst behöver det. De hade tagit från de rika och givit till de fattiga, dvs. en Robin Hood-verksamhet i modern tappning. Detta blir helt plötsligt till en etisk fråga. Detta är ett brott enligt lagen i samtliga världens länder, men bör det egentligen vara det? Att det ligger till på det viset beror förstås på att borgarklassen har stiftat lagarna. Att ge pengar till dem som behöver skulle aldrig kunna ses som en olaglig handling i ett vettigt samhälle. Om nu samhället bara vore vettigt…


För den som vill läsa mer om appelianismen hänvisar vi till följande källor:

Torbjörn Säfve, Rebellerna i Sverige, Författarförlaget, Uddevalla, 1971 (svenska)
Gotfred Appel, Mao, Komintern och Liu Shao-chi, Rabén och Sjögren, Ystad, 1971 (svenska)
Peter Øvig Knudsen, Blekingegadebanden 1: Den danske celle (danska)
Peter Øvig Knudsen, Blekingegadebanden 2: Den hårde kerne (danska)
Jørgen Moos, Blekingegadebetjenten, Peoples's Press (danska)
http://snylterstaten.dk/ (hemsida på danska med mängder av material från den appelianistiska rörelsen)