”Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök”

”Så sent som år 1977, när det vänsterextremistiska decenniet var på väg att ebba ut, förespråkade SKP:s verkställande utskott väpnat våld mot det svenska parlamentet. Det skedde i en helt osannolik skrift, som var en polemik mot en renegat som typografen Sture Ring. Titeln ekade kinesisk retorik så det stänkte om det: ’Ur det kommunistiska partiet stiger en borgerlig arbetarpolitiker fram’.”
- Jan-Ewert Strömbäck i Tidningen Kulturen, 2007-10-15

Faktum är att denna skrift i själva verket är alldeles utmärkt. Redaktionen har studerat den, just eftersom ny fokus har riktats mot Sture Ring i och med att vänsterpressen har börjat ge honom utrymme att agera på. Utvecklingen är skrämmande och det är på sin plats att någon påminner folk om vilka illdåd och ogärningar den mannen är skyldig till under sina år i SKP; där han ledde högeroppositionen och i sort sett försökte förinta och förstöra hela partiet och dess revolutionära politik. Sture Ring har ingen plats inom vänstern förrän han begår självkritik för sina högerfel inom SKP.

Citatet som anger rubriken till denna artikel är hämtat från ett cirkulär som SKP:s partistyrelse skickade ut och där uppmanades alla partimedlemmarna att skriva under meningen som, som sagt, anger denna artikels rubrik. Nu måste jag förstås behandla lite bakgrundsfakta innan jag fortsätter vidare.

Sture Ring har skrivit ett kapitel i den antologi som Ung Vänster gav ut i och med sitt 100-årsjubileum 2003 (Hundra år av gemenskap, Bokförlaget Nixon, Linköping, 2003). Där behandlar han sin första tid inom politiken. Han var aktiv redan under den tiden förbundet hette SKU (Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund), men i första hand under den period förbundet bar namnet Demokratisk Ungdom (DU, som det hette 1952-1967). Det var där han gjorde sig ett namn. SKP skriver i sin skrift (Ur det kommunistiska partiet stiger en borgerlig arbetarpolitiker fram, Oktoberförlaget, Stockholm, 1977) att ”Sture Ring var redan på 1950-talet en rätt ledande revisionist. Inför gamla SKP:s kongress 1964 tillhörde Sture Ring den s.k. ’de 29:s opposition’[…], en revisionistisk strömning”.

De 29:s opposition syftade till att vrida partiet åt höger, vilket man också lyckades med. Man lyckades störta den dåvarande partiledaren och ersätta honom med en som var mer inställsam mot sossarna och högern, och man lyckades några år senare också få igenom ett namnbyte på partiet för att visa sig mer inställsamma mot högerfolk. 1967 bröt sig KFML ur SKP/VPK och under de följande åren drabbades VPK av stora nederlag på grund av detta. 1971 gick Sture Ring med i KFML (antagligen på grund av VPK:s bakslag).

SKP:s verkställande utskott (inom partistyrelsen) skriver i sin skrift från 1977 att Sture Ring redan från starten bedrev en högerlinje inom SKP, en linje som växte sig stark under början av 1970-talet, men som led nederlag i och med andra partikongressen 1976, där partiets vänsterfalang fick majoritet. Detta ledde till att denna skrift och andra liknande gavs ut för att göra upp med revisionismen och högeravvikelserna inom partiet. Detta föranledde Sture Ring att försöka splittra partiet, vilket gav som resultat att delar av högerfalangen lämnade SKP. Det var denna splittring som ledningen fördömde. Däröver behandlar skriften alla högerfel från Sture Rings sida, som här inte finns någon möjlighet eller utrymme att gå in på, utan istället hänvisas de intresserade till SKP:s och Oktoberförlagets skrift.

Nu är saken den att Sture Ring har börjat synas i tidningen Flamman, som utger sig för att vara ”Vänsterns tidning”. Detta är mycket beklagligt och utvecklingen är skrämmande. Hur kan överhuvudtaget denne man tas emot med öppna armar utan att ha begått självkritik eller rättat till sina högerfel? Tidningen Flamman kan inte vara vänsterns så länge Sture Ring tillåts använda den som agenda för sin revisionistiska och högeropportunistiska linje. Jag fördömer Sture Rings splittringsförsök!