Angående tjurfäktning

Kamrater har kritiserat mig för att jag aldrig har skrivit om djurrätt och de har uppmanat mig att göra det, för att bevisa att frågan inte är fullkomligt betydelselös. Den är inte fullkomligt betydelselös, men givetvis underordnad kampen för att omkullstörta borgarsamhället, vilket allting är underordnat. Därför har jag haft fullt upp med att skriva om detta istället, men nu har jag tagit mig tid att uttala mig om i varje fall en specifik djurrättsfråga (eftersom tidskriftens läsare har begärt detta) och jag har valt att fokusera på frågan om tjurfäktning (ett spanskt fenomen, Spanien som har hamnat i blickfånget extra mycket nu efter segern i fotbolls-EM).

Tjurfäktningen är ett ociviliserat och syfteslöst djurplågeri. Ursprungligen är det väl tänkt att vara någon slags kamp mellan en man (matadoren) och en tjur. Villkoren för de bägge parterna är dock givetvis sådana att tjuren omöjligen kan vinna. Matadoren har ett antal kompanjoner som understöd och alla är beväpnade till tänderna. Därefter är tanken att tjuren ska springa fram och tillbaka medan de beväpnade herrarna inne på själva arenan hugger ner tjuren med svärd och spjut.

Tjurfäktningen är ett dödsstraff, en avrättning av tjuren. Tjuren avlivas alltid i samband med tjurfäktningen. Har tjuren själv valt detta? Deltar tjuren på sina egna villkor? Tjuren är där mot sin vilja och människor har valt ut tjurarna. Inom mänskligheten används också dödsstraff och avrättningar, där människor avrättas av andra människor. Dödsstraff är givetvis ett felaktigt agerande även när det förekommer mellan människor, men människornas avrättning är alltid ett resultat av att den som ska avrättas har begått ett allvarligt brott. Tjuren har inte begått något brott alls. Man väljer alltså godtyckligt ut ett offer för avrättningen. Tänk om man skulle företa samma handlande människor emellan. Skulle inte folk reagera mer då? Antagligen, och detta bevisar att anhängarna till tjurfäktning ser noll värde i djurens liv, att de inte ens ser dem som liv eller levande ting, utan som objekt, materia att göra ekonomiska förtjänster på.

Tjurfäktningen är en industri. Det ligger mycket pengar i branschen. Man har stora arenor där tusentals människor betalar inträdesavgift för att beskåda mordskådespelen. Förespråkarna för tjurfäktning vill bevara företeelsen med argumentet att det är en djupt rotad kulturell tradition. Nu är det dock som så att alla typer av traditioner är av ondo och att allt det gamla, reaktionära och bakåtsträvande måste störtas, eftersom mänsklighetens uppgift är att bygga om samhället från grunden och skapa det kommunistiska samhället. Traditioner är ett hinder på vägen och måste därför förintas med all kraft. Vi måste istället tänka nytt och progressivt.