Motion till Ung Vänsters kongress i mars, 2008
Avsnittet ”Ett starkare förbund kräver stärkta styrelser” i förbundsstyrelsens förslag till verksamhetsplan förordar ett centralistiskt och hierarkiskt förbund. En organisation som innehåller styrelser och dylika ”ledande skikt” kan aldrig ha en progressiv roll i kampen för socialismen, då socialism enbart kan existera under fullkomligt decentraliserade och frihetliga former, utan alla former av ledningar eller grupper av personer som bestämmer över andra.
Istället är det viktigt att allt i vårt förbund styrs från gräsrotsnivå och att man tar varje tillfälle i akt att uppmuntra spontana aktioner, istället för att olika styrelser ska bestämma över hur verksamheten ska skötas. Arbetarklassens befrielse kan enbart uppkomma genom arbetarklassens självständiga, autonoma och spontana kamp. Arbetarklassens kamp måste vara spontan och kan aldrig föras utefter några förutbestämda riktlinjer, för i sådant fall är kampen inte längre arbetarklassens, utan istället någon annans (exempelvis en enskild organisations).
I stycke fem i det avsnitt vi skriver om så står det att Ung Vänster har större problem med att behålla gamla ledamöter i styrelserna än att få in nya. Detta kan aldrig vara ett problem. Om man nu ens ska ha styrelser överhuvudtaget (vilket vore det allra bästa att inte ha) så måste man åtminstone se till att växla ledamöterna i dessa styrelser så mycket det bara är möjligt.
Ett stort problem i Ung Vänster är att ledamöter i olika styrelser legitimerar sina positioner med att de ”har erfarenhet” och man försöker bekämpa alla försök till förnyelse och utbytta ledamöter. Detta kan jämföras med företagens motvilja gentemot könskvoteringar i styrelserna. Man säger att enbart männen ”har erfarenhet” och vill därför inte välja in kvinnor. Självklart är det inte erfarenhet och kompetens som ett styrelsejobb handlar om. Vem som helst kan sköta detta jobb och det är den inställningen vi måste börja verka efter i fortsättningen, både i Ung Vänster och i samhället i stort.
Prat om erfarenhet och kompetens är alltid någonting som används av folk som vill legitimera den makt de redan har för en rädsla att bli utbytta. Detta är en mycket dålig tendens. Genom detta försöker man även inbilla folk om att enbart vissa är lämpade för dessa uppdrag och att dessa människor på något vis skulle ”stå över” andra, sådana som man avfärdar som ”olämpliga” och säger att de inte klarar av dessa uppdrag. Det är viktigt att så många personer som överhuvudtaget är möjligt ska få sitta på olika förtroendeposter i förbundet och att cirkulationen på dessa poster är så omfattande som möjligt så att verkligen alla får komma in i rörelsens verksamhet på ”administrativ” nivå. Det handlar om deltagande demokrati.
Den vänsterkommunistiske teoretikern Amedeo Bordiga talade om ”organisk centralism”, vilket innebär att alla medlemmar i en rörelse ska delta aktivt. Om man låter alla förbundets medlemmar få sitta på förtroendeposter så aktiverar man dem helt klart. Detta höjer organisationens interndemokrati med flera steg; att tillämpa den organiska centralismens metod.
Summa summarum: det allra bästa vore att ha ett förbund helt utan styrelser, där alla medlemmar är styrelser, där hela förbundet är en enda slags styrelse och ingen har någon mer bestämmanderätt än någon annan: helt enkelt ultrademokrati. Om man ändå ska ha någon form av styrelsebaserad verksamhet så måste man tillämpa den organiska centralismen. Som sagt: ett förbund helt utan alla former av styrelse vore det allra bästa och mest demokratiska.
söndag 24 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar