Situationen i Tibet

I västvärlden väcks protester mot att Kina tillåts arrangera OS sommaren 2008. Detta i första hand på grund av de oroligheter som har blossat upp i den kinesiska provinsen Tibet nu under våren. Hur är egentligen sakernas tillstånd? Vad är det som pågår i Tibet och varför händer det som händer?

Tibet betraktade sig som en självständig och egen nation innan 1950. Sedan detta år upplever man sig däremot som ockuperade av Kina. Det var detta år som folkets befrielsearmé (kinesiska armén) gick in i Tibet och befriade provinsen från religiöst förtryck och det vansinnesstyre under buddhistiska munkar som man hade lidit under innan. Året innan, 1949, hade Kinas Kommunistiska Parti (KKP, ”maoisterna”) tagit makten i landet för gott och drivit undan nationalisterna Kuomintang från Kina och slutgiltigt besegrat deras reaktionära trupper.

Centralistiskt styre och maoism är givetvis ingenting att ha och från att ha varit ett centraliserat maoistiskt samhällssystem fram till 1980-talet så har nu Kina förvandlats till ett centraliserat kvasimaoistiskt samhällssystem. Utvecklingen i Kina går givetvis inte åt rätt håll, men detta faktum försvarar ju inte Tibet. Maoismen, och kvasimaoismen än mer, är en felaktig ideologi, men den är i varje fall ateistisk och det är just i sin ateism som kvasimaoismen har sitt värde när det gäller frågan om Tibet.

Tibet styrdes innan Kinas intåg av buddhistiska höjdare, religiöst troende. Detta är det absolut viktigaste att komma ihåg i detta sammanhang. Kina representerar däremot i detta sammanhang ateismen, anti-religionen. På tv-nyheterna har vi kunnat se tibetanska demonstranter skandera: ”Bort med Kina! Bort med kommunisterna!”. Det är viktigt att komma ihåg att detta inte har någonting med kommunismen att göra och att Kinas Kommunistiska Parti framförallt inte har någonting med kommunismen att göra. KKP är lika mycket kommunister som Dalai Lama är ateist, men det hör inte hit. Denna fråga rör blott och bart religion.

Tibet står för religion och buddhism, Kina står för ateism och antireligion. Vilken vetenskaplig människa som helst inser vilket av dessa två alternativ som man måste förespråka och vilket alternativ man måste förkasta. Religionen är per definition ovetenskaplig och därigenom felaktig. Religionen är ovetenskaplig på exakt samma sätt som kommunismen är en vetenskap. Det är vad frågan i Tibet handlar om.

Tibet kan jämföras med Vatikanstaten, som också är ett religiöst spektakel till nation och som inte har något som helst existensberättigande. När det gäller Vatikanstaten har man gjort ett land av en kyrka. Detta är ingenting annat än vansinne, Tibet likaså. Ateismen är alltid att föredra framför någon form av religion. Att ett religiöst samhälle invaderas av ett icke-religiöst kan med andra ord inte vara någon dålig företeelse, utan det är enbart positivt för det aktuella samhället, som då kan slå sig fria från det religiösa förtrycket och anamma vetenskapliga teorier istället. Detta är enbart framåtskridande och progressivt och driver alla former av samhällen framåt, när religionen kastas överbord.

Kontentan av detta är då att det vore helt onödigt och meningslöst av något land att bojkotta invigningsceremonin till OS i Kina 2008, i alla fall om detta beslut fattas över situationen i Tibet. Att genomföra en sådan bojkott på grund av att Kina har slagit in på en högerrevisionistisk och kvasimaoistisk linje vore däremot på sin plats, men det är inte vad kritiken från västvärldens länder gäller, så detta scenario kan vi lika gärna glömma. Död åt religionen! Leve vetenskapen och dess synonym, kommunismen!