Från gentleman till huligan

Boken behandlar kort fotbollens bakgrund (dess engelska ursprung) och sedan utvecklingen i Sverige, från att fotbollen nådde landet, fram till slutet av 1990-talet. En brist är dock att materialet har tolv år på nacken och att sannolikt omständigheterna kring svensk fotboll har utvecklats ytterligare under de år som därefter har förflutit. Idén till att skriva boken fick de bägge författarna när de närvarade på plats vid fotbolls-EM i England 1996. De ansåg att det vid det tillfället saknades någon omfattande studie om den svenska fotbollens utveckling, att det material som då fanns mestadels behandlade utvecklingen i England. De gjorde en ansats till att försöka täppa till en kunskapslucka. Man nämner också i förordet att tanken var att ge det hela en populärvetenskaplig framtoning och inte att lägga fram en avhandling eller strikt forskningsrapport.

Även om boken är populärt skriven bygger den på ett omfattande empiriskt underlag. Till större delen har brittiskt material använts, men det finns också en del svenska källor. Viktiga har äldre artiklar från tidningarna Nordiskt Idrottslif och Idrottsbladet varit. I mindre utsträckning har också artiklar använts från dagspressen (nyhetstidningar, vilka inte är specifikt inriktade på idrott), samt vissa muntliga uppgifter som har kommit genom intervjuer. Detta gäller då bokens mest aktuella avsnitt, det som behandlar 1990-talet.

Boken fokuserar till stor del på fotbollens publik och supportrar, utan vilka fotbollen inte alls vore vad den är. Man har analyserat åskådarna och spelarna och deras klassbakgrunder och sett vilka förändringar som efter tid har skett där. Fotbollen har gått från att vara arbetarklassens sport till att bli överklassens, till att bli arbetarklassens återigen. En primitiv och ociviliserad variant av fotboll uppstod redan för flera hundra år sen i det som idag är Storbritannien. Detta lade grunden till dagens sport, även om det finns betydande skillnader, och till en början var det en sport för allmogen. Den tidigaste och primitiva fotbollen försökte de styrande att lagstifta bort, men under 1800-talet växte en ny typ av fotboll fram, där sporten började spelas vid överklassens skolor och kom att ses som en del i utbildningen och för att uppfostra de unga männen från samhällets övre skikt till ett gentlemannamässigt beteende och samarbete med andra, laganda.

Det var i denna form som fotbollen anlände till Sverige. Tanken med den första fotbollen i Sverige var också att uppfostra männen från de övre kretsarna. Detta bestod i några årtionden, men allteftersom förvandlades fotbollen från att vara en överklassens sport till att bli ett nöje för arbetarklassen, både som publik och spelare. Det var just som ett nöje fotbollen började, men har längre fram under 1900-talet blivit alltmer kommersiell och professionell. Också pressen har efter tidens gång ändrat sin inställning till fotbollen. Till en början betraktades den med viss förskräckelse och man beskrev den som våldsam och skadlig. Några årtionden senare gjorde pressen mycket reklam för fotbollsmatcher och har varit bidragande till den stora publiken under 1900-talets mitt.

Under fotbollens första tid i Sverige var det heller inte resultaten i matcherna som var det primära, utan den uppfostrande sidan och ett gentlemannamässigt beteende på planen som var det viktiga. Det gällde inte främst att göra så många mål som möjligt, utan att spela som det anstod en gentleman. Detta återspeglar sig också i de första matchreferaten. Detta har dock ändrats fram till våra dagar. Under början av 1900-talet uppstod också fotbollslag för arbetare, vid sidan om de redan existerande medel- och överklasslagen. Dessa tävlade mot varandra, och efter några årtionden smälte de samman och denna uppdelning mellan klubbar från överklassen respektive arbetarklassen försvann nästan helt. I och med att arbetarlag växte fram stärktes också kritiken mot alkoholvanorna hos fotbollsspelarna, då nykterhetsrörelsen under denna tid hade ett starkt fäste inom arbetarklassen. Arbetarlagens framväxt ledde till att ett skötsamhetsideal blommade upp inom fotbollen.

Till en början var fotbollen i Sverige väldigt splittrad mellan olika regioner, vilket bland annat visar sig igenom att man under den första halvan av 1900-talet ofta ställde upp med regionala lag i landskamper, dvs. att det kunde finnas flera olika landslag samtidigt: ibland kunde ett landslag med bara Stockholmsspelare spela och ibland med bara Göteborgsspelare. Detta utvecklade sig ytterligare när man under en tid också hade ett speciellt landsbygdslag, där ett landslag med enbart spelare från den svenska landsbygden representerade Sverige i vissa landskamper.

1902 närvarade 3000 åskådare vid finalmatchen i Svenska Cupen och 1910 närvarade 10000 åskådare vid en distriktsmästerskapsfinal i Uppland. Detta pekar på den mycket snabba takt som fotbollsintresset ökade med under denna tid och att det inom loppet av bara några år utvecklades möjligheter att börja tjäna en del pengar på detta spel. Spelarna räknades ännu som amatörer och det fanns en rad regleringar för att se till att spelarna inte övergick till att bli professionella och att börja försörja sig på fotbollen. Klubbarna fick enbart betala ut begränsade ekonomiskas ersättningar till sina spelare, vilket ledde till att mycket pengar stannade kvar och vissa klubbar så småningom fick betydande tillgångar. Att publiken blev så mycket större ledde också till vissa ordningsstörningar och man försökte ”civilisera” åskådarskarorna. Intresset för fotboll ökade ända fram till sin kulmen 1959, där snittet för antal åskådare per match i allsvenskan nådde en bra bit över 13000.

Det kan sägas att den svenska fotbollen professionaliserades först på 1960-talet. Fram till dess pågick ständiga debatter om huruvida man enbart skulle ha amatörfotboll i landet eller om man skulle tillåta proffsfotboll också. 1967 fick klubbarna själva besluta över spelarnas löner, vilket tidigare hade stridit mot bestämmelserna. Efter 1967 kan det definitivt sägas att fotbollen har blivit mer och mer kommersialiserad. 1996 kom också den så kallade ”Bosmandomen”, vilken innebar att en del av de pengar som tidigare gått till klubbarna nu istället ges till de enskilda spelarna och spelarlönerna har därefter ökat.

Våldsamheter har i alla tider funnits i anknytning till fotbollen. Media har rapporterat mycket under 1990-talet och 2000-talet om fotbollshuliganismen. Denna är egentligen inget nytt fenomen, utan fanns också i början av 1900-talet, fast med en lugnare period från 30-talet och fram till en ny framväxt av våldsamheter under 70-talet. Även på detta område kommer inspirationen från Storbritannien, varifrån fotbollshuliganerna har kopierat mycket och tar efter de brittiska huliganerna.

Den svenska damfotbollen behandlas också i boken och dennas historia är något kortare än herrfotbollens. Till en början fick kvinnorna mestadels spela underhållningsmatcher gentemot manliga lag, vilka varken pressen, publiken eller de manliga motståndarlagen verkar ha tagit allvarligt på. Dessa kvinnolag spelade ofta bara någon eller några enstaka matcher innan de upplöstes. Publiken vid dessa matcher brukade nå några tusental, vilket inte alls var oansenligt under 1910- och 20-talet. Först mot slutet av 1960-talet satte damfotbollen igång på allvar i Sverige. Det första damlaget under denna ”andra fas” var Öxabäck, vilka 1969 lyckades samla 14000 åskådare vid en match. Intresset för damfotboll har ökat sedan 60-talet. Det har blivit fler spelare, fler lag och större publik. Siffrorna är dock mycket lägre än på herrarnas sida och samma pengar finns inte inom damfotbollen som inom herrfotbollen, för damerna måste ha civila jobb på sidan om och kan inte försörja sig som fotbollsspelare på heltid, som de manliga proffsen däremot kan.