Angående eurocentrism

Eurocentrism kallas det för när någon sätter Europa i fokus för sin samhällssyn och sina analyser och därmed bortser från det som finns utanför denna världsdel. Det är ett fenomen som är relativt vanligt förekommande i olika sammanhang åtminstone för oss som lever i Europa själva. Eurocentrismen har flera olika sidor, både positiva och negativa, men då framförallt negativa sådana.

I Internationella Kommunistiska Strömningens (IKS) tidning Internationell Revolution behandlas frågan om eurocentrism i en kortare passage.[1] IKS har nyligen fått två nya sektioner utanför Europa och tar därför upp frågan om att de tidigare ofta har anklagats för eurocentrism. IKS skriver att det är i Västeuropa som proletariatet har den längsta kamperfarenheten och det därför enbart är i Västeuropa som man idag kan förvänta sig att det växer fram ett fullt utvecklat politiskt medvetande.[2]

IKS skriver att deras synsätt inte är eurocentristiskt, som det har anklagats att vara från flera håll utifrån. IKS kallar världen utanför Västeuropa för ”kapitalismens periferi”, vilket nog är ett betrakta som en nedvärdering av kampandan i u-länderna, då denna kamp enbart skulle betraktas som perifer och inte central. Detta är någonting som står i stark kontrast mot exempelvis Gotfred Appels tänkande, vilket ni kan läsa mer om i skriften ”Appelianism på svenska”.[3]

Vid en enkel överblick över världen kan vi se att klasskampen har stått allra hårdast utanför och inte i Västeuropa, sedan möjligen 1920-talet. Sedan dess har den största kampen ägt rum i de andra delarna av vår värld, där människor faktiskt i stor utsträckning har tagit till revolutionärt våld mot de ägande klasserna, vilket inte i särskilt hög utsträckning kan sägas om Europa. I u-länderna finns mängder av marxistiska gerillor. Några sådana finns inte här, så IKS’ tal om att den mest utvecklade kampen skulle finnas i Europa är helt felaktig.

Denna artikel är nu inte tänkt att handla om IKS, utan ämnet är fortfarande eurocentrismen. Anledningen till att IKS togs upp var bara för att återge ett dåligt exempel på eurocentrism. All eurocentrism är dock inte av dålig och negativ natur. Det finns även positiv eurocentrism och detta faktum är viktigt att belysa, så att inte människor intar en fördömande ståndpunkt gentemot all form av eurocentrism.

Inom Svenska Akademien, vilka utser pristagaren för Nobels litteraturpris, har det pågått en konflikt om eurocentrismen. Akademiens tidigare ständige sekreterare Horace Engdahl svarade på frågan om varför så få amerikanska författare får litteraturpriset och lade fram de fakta att amerikanska författare är alldeles för isolerade och trångsynta.[4] Eurocentrism gentemot USA är positiv och bra eurocentrism, eurocentrism gentemot resten av världen är dålig och negativ sådan. Där ligger skillnaden mellan de två olika typerna av eurocentrism.

Amerikanerna tycks ha någon form av centrism kring sig själva och som Horace Engdahl själv säger, så är de väldigt isolerade och trångsynta. Då är det bra att bemöta denna deras hållning med eurocentrism, men det är också den enda situationen där eurocentrismen är bra och givande att tillämpa. Horace Engdahl ska ha eloge för sitt agerande och sitt angrepp mot amerikanerna, som tror att de är världens centrum. Då är det viktigt att ta ner dem på jorden igen.

Horace Engdahl har tyvärr avgått som ständig sekreterare i Svenska Akademien och ersatts av den avhoppade trotskisten Peter Englund. Peter Englund tillhörde en gång i tiden vänsteroppositionen inom SSU och uteslöts för trotskism. Efter detta har han dock svikit sina ideal och är en person som inte har någon som helst koppling till socialismen idag. Peter Englund kritiserade även efter maktöverlämnandet Horace Engdahls tidigare, i sammanhanget, positiva eurocentrism. Det visar på att Peter Englund är den sämre parten i detta sammanhang.


[1]Internationell Revolution, ”Välkomna, IKS nya sektioner i Turkiet och på Filippinerna!”, nr. 117, mars 2009
[2]Ibid., sida 6
[3]”Appelianism på svenska”, Rådskommunistiska Arbetarförlaget, Sundsvall, 2009
[4]Alexandra Hernadi, ”Hård kritik mot Horace Engdahl i USA”, Svenska Dagbladet, 2008-10-01, publicerad på: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1811299.svd (hämtad: 091017)