Angående de tamilska tigrarna

Vi har under slutet av 2008 och framförallt under de första månaderna av 2009 kunnat se mycket om Sri lanka i media. Det har varit regeringen där som gjort vansinniga angrepp mot den tamilska minoriteten i landet och framförallt mot tamilernas försvarsorganisation, som i vardagligt tal brukar kallas för de tamilska tigrarna (LTTE).

Regeringen har som målsättning att förinta tamilska tigrarna för att ställa den tamilska minoriteten helt utan försvar, så att man kan göra vilka angrepp man vill på dem och behandla dem hur som helst utan att någon kan säga ifrån mot detta. Detta har varit målet med regeringens offensiv. Denna offensiv har fått vissa följder, men i det långa loppet kommer nog knappast regeringen få det man önskar sig.

Man har rapporterat att tigrarna har decimerats mer och mer nu under våren och försommaren och att denna strid skulle ha avslutats med tamilska tigrarnas förintande 17-18 maj 2009. Organisationens högsta ledare mördades någon gång under 18 maj. Med detta tror Sri lankas regering att tigrarna är krossade, men det kommer nog visa sig att det knappast är fallet.

Många av tigrarnas soldater antas ha flytt från striderna och kommer förmodligen att återuppta vapnen igen, då detta i framtiden kommer bli nödvändigt. Sannolikheten att regeringen kommer börja behandla tamilerna med värdighet är nog tyvärr inte alltför stor. Därför kommer tigrarna att återuppstå. Kampen kommer att fortsätta så länge tamilerna behandlas som en andra klassens medborgare.

Under striderna har regeringstrupperna mördat tiotusentals tamilska civila. Man har helt hänsynslöst bedrivit en offensiv för att få död på tigrarnas ledarskikt och helt och hållet struntat i hur många tusentals tamilska civila som stått i vägen. Omvärlden har protesterat mot detta, men regeringen har inte lyssnat på några protester från något håll överhuvudtaget. Denna vansinnespolitik kommer förr eller senare slå tillbaka mot dem själva.

Man kan även se att tamilska tigrarna faktiskt har ett stort folkligt stöd, vilket bland annat har uppmärksammats genom att exiltamiler på många håll i världen har protesterat mot Sri lankas regerings krigsoffensiv under början av 2009. Dessa protester har samlat hundratusentals personer och överallt kan man skåda tigrarnas flaggor och symboler.

Bland exiltamilerna har alltså tigrarna ett stort folkligt stöd, men så är även fallet i det egna hemlandet. Tigrarna byggde upp ett välfungerande samhälle i de norra delarna av Sri lanka, som man styrde under drygt 20 år. Detta möjliggjordes enbart genom folkets stöd, annars hade gerillan blivit besegrad redan för länge sedan.

Tamilska tigrarna har under sin verksamma tid slagit tillbaka mot regeringens och den lankesiska majoritetsgruppens attacker mot tamilerna. Det har varit tamilernas försvarsrörelse, en garant för ett värdigt liv, där inte tamiler negativt särbehandlas bara för att de är tamiler. Denna drivkraft till självförsvar kommer att fortleva hos tamilerna även efter denna militäroffensiv där tigrarnas högsta ledare har mördats.

Något som är viktigt är att tamilernas frihetskamp får omvärldens stöd, för med omvärldens hjälp kan de nå större framgångar. Tamilerna behöver all hjälp de kan få. De är i minoritet i sitt land och särbehandlas därför. Under dryga 20 år har de nu haft ett eget samhälle i Sri lanka, men nu är detta krossat och villkoren för den tamilska minoriteten är sämre än de varit på mycket länge.