Marinus van der Lubbe: hjälten, martyren

Om man vill värna om den rådskommunistiska rörelsen och slå vakt om dess politiska ideal är det viktigt att ibland ägna en tanke åt historiens mest berömde rådskommunist: Marinus van der Lubbe. Själva namnet kanske inte är alltför känt, men det han är anklagad för att ha utfört är däremot betydligt mer känt. Vi nämner det här i inledningen för att sedan gå in på en lite mer detaljerad historia och beskrivning om hans bakgrund, hans liv och aktiviteter. Marinus van der Lubbe var nämligen den person som dömdes och avrättades för Riksdagshusbranden i Berlin 1933, det som ledde till att nazisterna förbjöd alla andra partier.

Van der Lubbe föddes i nederländska Leiden 1909, ”rådskommunismens hemland”. De flesta av de första drivande rådskommunisterna kom just därifrån. Därför använder jag denna beteckning. Han växte först upp med sin ensamstående moder, eftersom föräldrarna skilde sig tidigt, och senare med sin halvsyster. Han började arbeta som murare och kamraterna gav honom smeknamnet Dempsey efter den dåvarande världsmästaren i tungvikt, Jack Dempsey. Detta var på grund av den stora fysiska styrka Lubbe uppvisade i arbetet.

I arbetet kom Lubbe för första gången i kontakt med kommunisterna och gick med i Hollands Kommunistiska Parti (CPN) och deras ungdomsförbund 1925. Redan året efter blev han sjukpensionär, eftersom han råkade ut för en arbetsskada där han fick cement i ögonen och nästan förlorade synen helt. Efter detta fick han en sjukpension som förstås inte gick att leva på, så han fick ta tillfälliga jobb ändå, även om han egentligen inte kunde arbeta mer.

1927 lärde han sig tyska och grundade ”Leninhuset” i Leiden, ett slags aktivitetshus för kommunister, där Lubbe organiserade många politiska möten. Han var väldigt aktiv i arbetslöshetsrörelsen i Nederländerna fram till 1931, samma år som han bröt med CPN och istället gick med rådskommunisterna, som hade lämnat ”det officiella” holländska kommunistpartiet redan 1920, då bland annat de ledande teoretikerna Herman Gorter (1864-1927) och Anton Pannekoek (1873-1960) hade lämnat partiet för att ställa sig på rådskommunisternas sida. Han anslöt sig till Internationalistiska Kommunistgruppen (IKG).

Lubbe flyttade till Tyskland 1933 för att där bistå den underjordiska kommunistiska rörelsen. Där anklagades han för Riksdagshusbranden 27 februari 1933. Herman Göring gav order om att alla kommunistiska riksdagsmän skulle gripas och all fortsatt utgivning av socialistiska tidningar i Tyskland stoppades. Det blev omval i Tyskland och nazisterna fick en majoritet av riksdagsplatserna tillsammans med sina allierade. Hitler blev därigenom enväldig diktator.

Rättegången mot kamrat Lubbe inleddes i september 1933, där även fyra andra var medåtalade. De andra fyra friades på grund av bristande bevisning. Varför Lubbe inte blev friad av samma anledning är svårt att förstå, eftersom man nu i Tyskland i vintras, 2008, postumt frikände honom från domen och alltså förklarade honom som oskyldig. Detta efter att man postumt hade ändrat hans dom 1967 till åtta års fängelse.

Rättegången avslutades 23 december 1933 och Lubbe dömdes till döden, ett straff som verkställdes 10 januari 1934. Domen har som sagt ändrats postumt flera gånger sedan dess, först i Västtyskland och sedan i det förenade Tyskland. Nu i år har man äntligen kommit med en slutgiltig dom, där han frias helt från anklagelsen och därmed har förklarats vara lika oskyldig som de andra medåtalade.

Lubbes medåtalade i rättegången i Leipzig: de bulgariska kommunisterna Vasil Tanev, Blagoi Popov (1902-1968), Georgi Dimitrov (1882-1949, ordförande i Kommunistiska Internationalen 1934-1943 och premiärminister i Bulgarien 1946-1949) och Ernst Torgler (1893-1963, riksdagsledamot för Tysklands Kommunistiska Parti (KPD) 1924-1933 och deras gruppledare i riksdagen 1929-1933, blev sedan tvungen att börja arbeta åt nazisternas propagandaministerium, för att rädda sin son från tortyr och avrättning)

Det ligger fog i påstående att Marinus van der Lubbe är den mest kände rådskommunisten, för Riksdagshusbranden är välkänd, även om man oftare i studier av rådskommunism kommer i kontakt med namn som Herman Gorter, Anton Pannekoek och Paul Mattick. Dessa män publicerade många viktiga skrifter i rådskommunistisk teori, men Lubbe är den störste rådskommunistiske martyren, en man som dog för vår sak. Rådskommunismen är den allra ädlaste av politiska teorier. Leve rådskommunismen! Leve Marinus van der Lubbe, folkets hjälte! Vi är mycket stolta över att han var en av oss och tillhörde vår rörelse, den rådskommunistiska.