Några tankar om 2pac

Denna artikel kommer till litegrann som en del av arbetet kring skriften ”Om alkoholism och drogliberalism” som just nu utarbetas hos Rådskommunistiska Arbetarförlaget. 2pac har nämligen uttalat sig väldigt träffande i frågan, framförallt under hans allra första tid som artist, för tyvärr blev han mer och mer degenererad ju längre tiden gick, ju mer förmögen och framgångsrik han blev. Det var då dubbelmoralen började visa sig riktigt tydligt.

Följande rader är hämtade från en av hans allra tidigaste låtar:
“I couldn't settle for being a statistic
Couldn't survive in this capitalistic
Government cause it was meant to hold us back
Using ignorance, drugs, and sneak attack”
- Hämtat från Panther Power, 1989, utgiven på skivan “The lost tapes”.

Vi ser här att 2pac talar om att den kapitalistiska regeringen använder droger som ett av sina verktyg i kampen för att förtrycka oss och hålla oss i ett kampodugligt skick. Detta är en mycket bra analys, och 2pac är långt ifrån den enda av de personer som senare skulle slå igenom som framstående rappare i USA som har gjort denna analys. 1994 gav rapparen Ice T ut en bok med namnet ”The Ice Opinion: Who Gives a Fuck?” (utgiven 1994, St. Martins förlag, med Heidi Siegmund som redaktör), som behandlar detta ämne. I boken lägger han fram sin teori om att CIA har en viktig roll i droghandeln här i världen och att de understöder den. Detta är ett mycket rimligt antagande, för kapitalet drar stor nytta av droghandeln och alla människor som är förespråkare av droganvändning är i högsta grad kapitalets lakejer, men det har man kunnat konstatera redan långt tillbaka.

Denna artikel handlar dock inte om droghandel, utan lite allmänna tankar kring 2pac som har dykt upp, i och för sig, under arbetet med en drogkritisk broschyr. Jag måste även beröra sättet man har behandlat 2pacs outgivna låtar efter hans död. Det han lämnade efter sig har missbrukats gravt. Folk som Eminem och 50 cent med flera har lekt helt fritt med 2pacs kvarlämnade inspelningar. Detta i så pass stor omfattning att det föranledde komikern Dave Chapelle att göra en liten satir över den uppkomna situationen. Han gjorde en sketch med namnet ”I wrote this song in 1994”, som för tillfället går att ses på: http://www.youtube.com/watch?v=AEh1ZMEMgJk.[1]

I sketchen som Chapelle har gjort har han visat hur bisarrt det kan bli om man använder 2pacs inspelningar precis som man känner för. De som har hört inspelningar från 2pac, som dagens rappare har mixtrat lite alltför med, vet att de missbrukar och utnyttjar hans inspelningar och att det ibland blir lite väl mycket. De gör allt för att försöka koppla sig själva samman med 2pac och lägger in sina egna verser i 2pacs inspelningar och så. Detta är att gå över en oskriven etisk gräns. 2pac själv hade nog inte velat att hans inspelningar skulle användas så.

Överhuvudtaget bör 2pacs senaste ”låtar” och skivor, skivor som egentligen inte är hans, bojkottas. Motståndare till fildelning har ofta som ett av sina främsta argument att om man inte köper artisternas skivor kan de inte försörja sig på att göra musik och därigenom kommer musikproduktionen upphöra. I just 2pacs fall gäller inte det argumentet överhuvudtaget, för mannen i fråga är stendöd. Hans försörjning bekymrar ingen längre. Hans musik är fri att fildela exakt hur mycket man vill. Det måste till och med motståndarna till fildelning medge. Sen är det en ren smakfråga att många tycker att de låtar som nu ges ut innehållandes 2pacs röst inte är mycket att komma med. Hans musik är inte längre densamma den var när han levde, förmodligen av den enkla anledningen att det inte ens är hans musik längre, utan musik som helt andra människor sitter och knåpar ihop, oftast med halvtaskigt resultat.

Slutligen vill jag smått vidröra ämnet om ”The seven days theory”. De människor som känner till lite om 2pac vet vad det hela handlar om. Det är nämligen en konspirationsteori om att han fortfarande skulle vara i livet. Jag har själv varit anhängare av den, när jag var i tolvårsåldern. Hela teorin var baserad på siffran sju och en massa slumpmässiga sammankopplingar mellan 2pac, hans liv och musik och siffran sju. Med hjälp av teorin hade man ”räknat ut” att 2pac skulle återkomma på en spelning med Snoop Dogg på ett datum som jag inte längre minns. Det borde ha varit runt 2000-2001 någon gång. 2pac kom däremot inte tillbaka då och därför slutade jag tro på hela grejen. Det märkliga är att många människor fortfarande tror på detta, trots att dess giltighet en gång för alla har motbevisats.


[1]Jag kan dock inte garantera att klippet kommer ligga kvar på den länken i all framtid, så om någon läser denna artikel i framtiden och märker att länken inte fungerar, så får ni helt enkelt söka på sketchens titel på nätet, så kommer ni garanterat hitta både själva sketchen och texten till den låt som spelas upp där.