Till frågan om borgerlig idrott

Det finns skillnad på idrott och idrott. Vissa idrotter har folklig förankring och är viktiga för folkhälsan och för att utveckla människors kreativitet, medan andra ”idrotter” enbart är till för att överklassen ska försöka kuppa idrottsvärlden med sina egna jippon. Vissa ”idrotter” är enbart överklassjippon. Man kan inte betrakta vad som helst som en idrott. För att något ska kunna betraktas som idrott vore det rimligt att det lever upp till ett antal kriterium, som denna artikel ska försöka utveckla och ge en överblick över.

Vad som bör vara syftet med idrott är att förbättra folkhälsan och ge människor en meningsfull fritid och på så sätt få dem att ta avstånd från destruktiva sysslor. Naturligtvis måste kampen mot destruktiva sysslor bedrivas även med andra medel än bara idrotten, men idrotten har en viktig funktion i denna nödvändiga kamp. Idrott är utvecklande för den egna individen och för kollektivet. Det finns både individsporter och lagsporter. Det är inte mellan dessa två som separationen mellan borgerlig och proletär idrott ligger, utan det finns individsporter som är proletära, medan det även finns kollektivsporter som är borgerliga. Att man idrottar på individnivå gör inte idrotten borgerlig i sig. Att en idrott är en lagsport (kollektiv) ger den heller inte nödvändigtvis en proletär stämpel. Nej, skillnaden mellan borgerlig och proletär idrott rör andra saker än detta.

En idrott måste vara fysiskt ansträngande och helst också utveckla människokroppens kondition och smidighet. Så är inte fallet med allting som kallas för idrott. Det finns många exempel på sysselsättningar som kallas för idrott helt utan att vara ansträngande eller utveckla människokroppens fysik. Detta är borgerliga idrotter. Som exempel kan vi ta dart, biljard eller schack. Dessa betraktas ofta som idrotter. Såsom idrotter är de borgerliga, men inte nödvändigtvis borgerliga såsom sysselsättningar. Man kan inte betrakta schack som en idrott, men alla dess utövare är heller inte borgerliga. Det är helt enkelt bara så att dessa tre exempel jag nämnde inte lever upp till kravet på att utveckla människans fysik, en nödvändighet för en idrott av proletär karaktär. Dessa tre har avsaknad av proletär karaktär, för ”proletär karaktär” är någonting som är fysiskt ansträngande.

Vi har även exempel som fäktning, hästpolo och golf. Vissa av dessa kan väl i viss begränsning vara fysiskt ansträngande, men knappast i tillräcklig grad för att mer än högst marginellt utveckla människokroppens fysik. När det gäller hästpolo är det heller inte människokroppen som används eller tränas, utan man använder hästar som någon slags slavarbetare och det är dessa som gör själva jobbet. Hästpolo och golf är även borgerliga eftersom de kräver så enorma ytor i anspråk. Hästpolo är i och för sig väldigt ovanligt, i alla fall i Sverige, men golfen är mer framträdande. Där har vi problemet att man i många fall har gjort golfbanor av sådan jord som skulle vara utmärkt åkermark. Detta med att bygga golfbanor är ett enormt slöseri med resurser. Det slår mot de proletära lantbrukarna och proletariatet på landsbygden. Det är dessa som får dras med golfbanor som grannar. Det är dessa som går miste om bra åkermark. Golfbanornas uppkomst är ett hot mot den revolutionära allmogen, bondeklassen, som måste vara ett viktigt stöd i revolutionen. Genom att bekämpa golfen kan vi vinna deras stöd.

De marker där golfbanor har byggts hade säkert också fungerat bra för skogsbruk, om de nu var olämpliga för ren odling. Skogsbruket är också viktigt för det framtida kommunistiska samhället. Jordbruk och skogsbruk är någonting helt nödvändigt, medan golf är helt överflödigt och någonting som vi aldrig kommer behöva. Golfen utvecklar heller inte människokroppens fysik på något vis. Hade den gjort det hade den varit mer värdefull. Som det är nu är den däremot helt värdelös. Golfen finns bara till för att underhålla borgarklassen och för att borgarklassen ska slippa ägna sig åt riktiga och rejäla idrotter, för sådana är de för lata för att delta i. Borgarklassens lathet är ett välkänt faktum. Vi kan se på karikatyrerna från 1920-talets Sovjet där kapitalisterna rullar runt som grisar bland guldmynt, klädda i väst, hög hatt och monokel, rökandes cigarr. Detta är träffsäkra karikatyrer. Borgarklassen är grisar och är så lata så att de överlåter all fysisk ansträngning åt oss, löneslavarna. Därför har de gjort golfen till sin ”idrott”. Borgarklassens ”idrotter” är dekadenta.

Om vi ytterligare ska diskutera golffrågan: golf handlar om enorma summor pengar. Detta är något som ytterligare gör den borgerlig. Visst finns det stora summor pengar inblandade i exempelvis kommersiell fotboll också, men fotboll har ändå en folklig förankring och är faktiskt fysiskt ansträngande, något som man inte kan säga är fallet med golfen. När det gäller golf behöver man bara ha en fin bakgrund och ett fint efternamn för att slå sig fram. Ja, det är inom societeten som folk ägnar sig åt golf, societeten har monopol på golfen.

Viktiga aspekter att ta i betänkande när det gäller förhållandet mellan borgerlig och proletär idrott är alltså vilken fysisk ansträngning de kräver och vilka ekonomiska summor som är inblandade. Ytterligare en idrott med borgerlig förankring som vi ännu inte har nämnt är tennis. Den utvecklar förvisso fysiken, men frodas främst inom borgarklassen och borgarklassen håller den ofta för att vara en ”respektabel idrott”. I borgarklassens ögon har tennisen samma status som golfen. De betraktar den nog som ”sin”. Även denna idrott måste vi ta över till vår sida och driva undan borgarklassen från tennisplanerna. Saken är den att borgarna främst tittar på tennis, utan att själva utöva den. De flesta känner nog till tennisveckan i Båstad, ett välkänt tillhåll för samhällets elit. Men de är inte där som spelare, de är där som åskådare, och något märkliga åskådare dessutom, för det de mest sysselsätter sig med under denna vecka i Båstad är att agera så dekadent de bara klarar av, med alkoholorgier och allmänt ociviliserat beteende, som måste fördömas å det grövsta.

Jag vill avrunda med en lite mer besvärlig fråga, som verkligen måste åtgärdas. När det gäller ishockey finns ett problem. Det är i grunden en proletär sport med stark folklig förankring, framförallt i Norrland. Dock kostar utrustningarna för ishockeyns utövare nuförtiden astronomiska summor. Detta är något som är speciellt betungande för målvakter. Utrustningen för en målvakt inom ishockey kostar 10 000-tals kronor. Vilka amatöridrottare och ungdomar har egentligen råd med det? Något måste göras för att göra ishockeyn proletär igen, annars finns risken att borgarklassen tar över denna idrott från oss, när dess höga avgifter håller arbetarungdomar borta från ishockeyn.