Finland som fascismens bastion

Finlands 1900-talshistoria har redan behandlats i en artikel i augusti-september 2007. Det är dock ett ämne som måste behandlas mer utförligt än vad som då gjordes och ett ämne som det gärna bör sättas ny fokus på, med tanke på att det nu var två år sedan vi senast behandlade frågan och den därför riskerar att glömmas bort, någonting som absolut inte får hända. Frågan är alldeles för viktig för det.

Finland har nämligen en mycket mörk historia bakom sig. Det är det många länder som har, men de flesta av dem har bett om ursäkt för sitt tidigare fruktansvärda agerande, men det har inte Finland. Finland har fortfarande inte, år 2009, gjort upp med sitt förflutna. Detta sätter dem i en liknande situation som länder i stil med USA och Indonesien och gör dem i stort sett unika i Västeuropa, på många sätt och vis.

Under det finska inbördeskriget 1918 försökte man genomföra en demokratiseringsprocess av landet och införa social och ekonomisk rättvisa. Detta ledde dock till att konservativa och fascistiska grupper i landet genomförde ett omfattande massmord och brott mot mänskligheten mot dessa människor som försökte demokratisera samhället. Detta är någonting som Finland aldrig har kommit med någon offentlig ursäkt för, som andra länder med liknande historia bakom sig har gjort, såsom Tyskland.

Vi kan se att de män som legat bakom terror, massmord och brott mot mänskligheten i exempelvis forna Jugoslavien och Liberia senare har ställts inför rätta. Detta var något som obegripligen aldrig gjordes till följd av finska inbördeskriget. Därför är det rätt att anse att Finland vilar på en obearbetad fascistisk historia som gäller för få andra nationer, därför att de flesta andra länder har gjort eller åtminstone börjat försöka göra upp med sitt förflutna av brott mot mänskligheten.

Under kriget stred de röda (i stort sett bara frivilliga) mot de ”vita” (som historiskt sett, i bland annat Finland och Ryssland har varit ett finare namn för fascister). På den vita sidan var nästan alla stridande yrkessoldater, stödda av reaktionen och överklassen. De röda stred för att göra Finland till ett bättre land, eftersom de var frivilliga, medan de vita soldaterna stred för att få lön. Detta ger en viss indikation om vilken sida som hade det mest ädla motivet.

Över 80 % av dem som dog i finska inbördeskriget tillhörde arbetarnas sida, den röda sidan. Detta visar på vilken sida det var som bedrev massmorden. Varför har aldrig massmördarna ställts till svars? Brukar inte det vara brukligt? Hela historien har varit väldigt märklig, men den slutade inte där.

Under andra världskriget var Finland allierade med Nazityskland, sin vana trogen av fascistisk krigföring och fascistiska allianser. Landets ledare Mannerheim hade ett personligt samarbete med Hitler och tilldelades nazistiska medaljer från Tyskland, vilka han bar med glädje, av foton att döma. Varför har aldrig han ställts till svars för sina fascistiska brott?

Finlands historia är sannerligen fullkomligt obegriplig, men förhoppningsvis kommer det bli ordning på saker och ting i framtiden och att Finland kommer tillrättavisa sin historieskrivning och postumt fördöma alla de fascistiska mördarna och rehabilitera dem från den sida som försökte föra in landet på rätt spår, de röda. Det var många hjältar från den röda sidan som stupade under kriget. Aarne Arvonen (1897-2009), som tidigare stridit för röda sidan under finska inbördeskriget dog första januari 2009. Han var då inne på sitt 112:e levnadsår. Han var en hjälte värd att uppmärksamma.