Del 1
Det känns som att det blir allt svårare att rösta i
riksdagsvalet för varje år som går. Den här gången är det svårare än någonsin.
Detta har från början sin grund i att Vänsterpartiets ledning intog en högeropportunistisk
linje i frågan om antifascism tidigare under året. Ung Vänsters
förbundsstyrelse genomförde under vintern och våren en stor utrensning mot alla
de återstående progressiva krafterna i förbundet, en utrensning som
partiledningen ställde sig bakom och ryggradslöst försvarade. Därefter
övervägde jag under några månaders tid att som protest mot detta lägga min
riksdagsröst på Feministiskt Initiativ. Dessvärre kom F! att efter sitt intåg i
Europaparlamentet svika sina väljare och framstod som ett högerparti i mängden.[1] Till
följd av detta gick jag i tankarna att nog Vänsterpartiet vore det minst dåliga
alternativet ändå, men i SVT:s partiledarutfrågning av Jonas Sjöstedt igår så
avslöjades att partiet förespråkar en legalisering av narkotikaanvändning, och
ett sådant parti blir helt enkelt omöjligt att rösta på.
Det känns riktigt irriterande att behöva ta beslutet att gå
högerut med min riksdagsröst, men jag blir helt enkelt tvungen att för första
gången i mitt liv rösta på Socialdemokraterna. Härtill blir jag nödd och tvungen,
det finns ingenting annat jag kan göra i nuvarande situation. Drogliberalismen
måste bekämpas skoningslöst vartän den dyker upp. Nu har den visat sitt fula
ansikte i Vänsterpartiet. Det är smärtsamt att se. Tack och lov företräder
Sossarna fortfarande en sund inställning i frågan, så därför får de min röst i
valet till riksdag.
Del 2
Spår av narkotika sitter kvar i kroppen en tid efter
användningen. Därför kan folk som blir testade av polisen även ett par dagar
efter användningen åka fast för narkotikabrott. Man löper alltså risk att åka
fast för sitt narkotikabrott i flera dagar efter intaget. Om Vänsterpartiets
förslag går igenom skulle det innebära att så fort folk har lyckats få i sig
narkotikan så kan de vara lugna sen, och gå runt narkotikapåverkade helt fritt
i samhället, utan någon risk för juridiska följder. Rimligtvis bör det vara så
att ju större riskerna är att åka fast för ett brott, desto mindre benägna blir
folk att utföra det aktuella brottet. Risken att åka fast är större om själva ”brottsperioden”
löper under flera dagars tid istället för under några minuter. Om
Vänsterpartiets förslag går igenom är enbart innehavet och försäljningen
brottslig, ett förlopp som kan passeras inom loppet av minuter. Den flera dagar
långa perioden man bär på spår av drogen kommer alltså att avkriminaliseras.
Risken att åka fast blir mindre och svenska ungdomar kommer alltså förmodligen
blir benägna att börja använda droger.
Varje sommar brukar det rapporteras i media att ett flertal
personer har blivit tagna för narkotikabrott på olika festivaler runtom i
landet. Vissa blir tagna för innehav, men vissa blir tagna enbart för själva
narkotikabruket (som tack och lov fortfarande är brottsligt). Detta har jag
personligen bevittnat på Urkult. Om Vänsterpartiets förslag går igenom så
skulle det innebära att de drogliberala galningar som åker runt och förstör de
svenska ungdomarnas musikfestivaler inte skulle kunna lagföras i samma
utsträckning och det vore katastrofalt. Sannolikt är det så att många ungdomar får
sin första kontakt med droger på denna typ av festivaler. Det förmodligen bästa
och mest avskräckande som skulle kunna inträffa är att en person åker fast för
narkotikabrott redan efter första gången, för den personen blir nog oerhört
osäker inför att prova det igen. Därför är det bra att polisen på festivaler
och liknande platser där det flödar mycket droger kan lagföra folk också för
själva narkotikaanvändningen, även om de inte kan ta dem på bar gärning för
innehav. Det jag vill ha sagt är alltså att: det ska vara svårt och besvärligt
att ta droger och risken för att åka fast ska vara stor. Då blir folk mindre
benägna att börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar