Jämförelse av Lenin och Bernstein

I denna text kommer jag att göra en jämförelse mellan Lenins och Bernsteins olika idéer och politiska linjer som de framläggs i Staten och revolutionen respektive Evolutionär socialism. De bägge företrädde olika linjer inom andra internationalen och kring dessa olika idéer kretsade brytningen av internationalen och arbetarrörelsens delning i en socialdemokratisk och en kommunistisk del. Det rör grunderna för socialismens idéutveckling, i så kallad reformistisk socialism och revolutionär socialism. Det är en fråga som kom att få väldigt stor betydelse för den historiska utvecklingen under framförallt 1900-talet, vilket kom att beröra hela världen. I alla delar av världen delades de olika arbetarpartierna i två, och i många fall senare ännu fler, delar. Många av dessa partier har därefter kommit att inneha regeringsmakten i en stor del av världens länder, vissa kom att styras av reformistiska socialdemokratiska partier och andra av leninistiska partier. Däri har frågan en mycket stor historisk vikt och har haft stor betydelse för samhällsutvecklingen och den politiska utvecklingen inom världspolitiken.

Bernstein var före Lenin med sin bok, men jag vill ändå börja med Lenin och vad denne direkt skriver om Bernstein och vilken kritik han riktar, för att sedan återgå till Bernsteins egna ord. Lenin går till hårda angrepp mot äldre tysk socialdemokrati, vilken Bernstein är en representant för, bland annat när det gäller frågan om staten, demokratibegreppet och hur han vill se det socialistiska samhället organiserat. Han anklagar socialdemokraterna för att ha varit vänligt inställda till den borgerliga staten och att alla former av stater fungerar som en undertryckningsmakt i händerna på borgarklassen för att förtrycka proletärerna (Lenin, Staten och Revolutionen, Proletärkultur, 1983, sida 22). Längre fram går han emot Bernstein direkt och hävdar att denne är grundläggare av den moderna opportunismen, avvikare från marxismen (Lenin, sida 48). Lenin anser att socialdemokraterna har anammat den borgerliga parlamentarismen och att de har tagit plats i de borgerliga parlamenten där man bara pratar, men där det inte uträttas någonting praktiskt och att de mest bara är intresserade av sina egna karriärer och har svikit sina rötter (Lenin, sida 49-51).

Lenin vill att de olika ämbetsmännen ska omvandlas till enkla bokhållare med arbetarlön som bara ska sköta viss nödvändig administration i arbetarnas intresse och att de, som det beskrivs, ska stå i stort sett utan egen makt och enbart verkställa order och beslut från arbetarklassen och kunna avsättas och ersättas när som helst (Lenin, sida 54). Lenin tar upp ett citat från Bernstein där han kritiserar Marx och skriver att det vore orimligt att upplösa de borgerliga staterna och att omvandla samhället i den riktning som Marx och Lenin förespråkar, alltså att bryta ner statsmaskinerierna med målet att till sist upplösa alla stater och bilda ett statslöst samhälle (Lenin, sida 56). Lenin talar om att upprätta proletära kommuner som ska förena sig i någon form av stat eller nation, men att enbart använda denna förening mellan kommunerna till att försöka krossa kapitalisterna som samhällsklass och krossa den borgerliga statsapparaten (Lenin, sida 58). Lenin hävdar att han vill organisera samhället nerifrån och upp och anklagar Bernstein för att förespråka motsatsen.

Lenin beskriver det kapitalistiska samhället som en falsk demokrati och ett samhälle som enbart en begränsad minoritet rika människor tjänar på att upprätthålla. Istället talar han om behovet av proletariatets diktatur, vilket kommer att innebära en reell demokrati som gäller för majoriteten av befolkningen och där hela samhällspyramiden vänds upp och ner och istället den lilla minoriteten av rika blir de som måste underordna sig det stora proletära flertalet (Lenin, sida 95). Lenin går inte bara själv till angrepp mot Bernstein, utan mot slutet av sin bok redovisar han den tyske socialdemokraten Karl Kautskys kritik mot Bernstein, vilken han har vissa funderingar kring. Enligt Lenin ska Bernstein ha likställt marxismen med blanquism, vilket innebär att försöka ta makten genom en form av kupp som enbart involverar en liten grupp människor och att dessa därefter ska försöka omvälva samhället i socialistisk riktning, men Lenin menar att detta inte har någonting alls med marxism att göra (Lenin, sida 112).

Det sista som Lenin skriver om Bernstein i sin bok är att Bernstein har avfärdat det system som Lenin kom att förespråka med tjänstemän på arbetarlön eller till och med att funktionärer inom den administrativa apparaten skulle utföra vissa uppgifter helt oavlönat och där makten ska ligga hos arbetarna och samhället styras nerifrån och upp. Lenin skriver att Bernstein går emot hans idéer med motiveringen att de inte fungerade i brittiska fackföreningar som tydligen ska ha försökt tillämpa detta, men Lenin anser att dessa fackföreningar har misslyckats med detta därför att de har varit verksamma inom det kapitalistiska förtryckarsamhället, men som jag tolkar det anser han att dessa idéer skulle fungera mycket väl inom det socialistiska samhället (Lenin, sida 123).

För att göra en mer ingående jämförelse mellan vad Lenin och Bernstein skriver och deras olika ideologiska uppfattningar är det dags att börja med vad Bernstein tar upp i sin bok, först och främst demokratibegreppet. Bernstein skriver att begreppet demokrati inte kan definieras så simpelt som ett samhälle som styrs av folket, folkstyre, utan att det handlar om mer än så och att det krävs en mer ingående definition. Bernstein beskriver det demokratiska samhället som ett samhälle där det inte är någon specifik samhällsklass som sitter på den politiska makten (alltså i motsats till både någon form av kapitaliststyre, men också i motsats till Lenins teorier om proletariatets diktatur). Han skriver också att majoritetens undertryckande av minoriteten, vilket kan tillskrivas Lenins tolkning av proletariatets diktatur, är någonting som strider mot demokratin (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120314). Lenin skriver istället att en högre form av demokrati vore ett klasstyre där arbetarklassen har makten och undertrycker minoriteten, som alltså utgörs av kapitalisklassen (Lenin, sida 95). Däri ser vi en klar skillnad mellan de bägges demokratidefinitioner.

Bernstein skriver vidare att demokrati måste bygga på rättvisa och jämlikhet mellan samtliga samhällets medborgare och att majoritetens styre måste ha vissa gränser, att majoriteten inte kan fatta vilka beslut som helst i demokratins namn (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120314). När Lenin talar om att arbetarklassen måste undertrycka de tidigare exploatörerna, kapitalistklassen, kan det låta som att det inte ska finnas någon rättvisa och jämlikhet mellan alla medborgare, men det beror helt och hållet på vad som menas med ordet undertrycka, det är vad som avgör hela saken. Bernstein skriver att demokratin måste tränga bort klasstyret, men att det inte ska tränga bort klasserna i sig, vilket jag tolkar som att klasserna är tänkta att bestå i det samhälle som han förespråkar. Även det ligger i motsats till Lenins linje, som istället talar om att det kommunistiska och klasslösa samhället måste upprättas längre fram, efter en viss period av proletariatets diktatur, vilket alltså inte är något slutmål för Lenin, utan bara ett steg på vägen.

Lenin skriver någonting som kan te sig motsägelsefullt och är något svårt att tolka, nämligen att det bara är det kommunistiska samhället som kan vara fullständigt demokratiskt, men att den kommer att bli överflödig och dö bort av sig själv (Lenin, sida 95). Frågan är vad han syftar på, om det är kommunismen eller om det är demokratin som kommer att bli överflödig och dö bort. Jag tolkar det som att han menar demokratin, men det betyder att samtidigt som han beskriver det kommunistiska samhället som den fullständiga demokratin, så kommer demokratin efter en tid att dö bort och sluta existera. Det låter märkligt att inom den fullständiga demokratin kommer demokratin att dö bort, för då finns den inte längre kvar. Det betyder att kommunismen både är den fullständiga demokratin, samtidigt som det är ett samhälle där demokrati inte existerar. Det är möjligt att det är någon form av syftningsfel, för det tycks inte som att Lenin utvecklar detta ytterligare, utan därefter talar han istället om att exploateringen och staterna kommer att dö bort, men detta är absolut inte detsamma som att demokratin skulle dö bort, utan det är helt olika saker.

Ytterligare frågor som de bägge två behandlar är detta med allmän rösträtt och inställningen till revolution. Bernstein skriver att den allmänna rösträtten i sig får de olika statstjänstemännen att bli befolkningens verktyg och gör att befolkningen kan styra tjänstemännens arbete och att den socialdemokratiska rörelsen fullt ut måste ställa sig bakom den allmänna rösträttens princip, som ett alternativ till revolution, även om Bernstein anser att rösträtten och det parlamentariska systemet kanske förändrar samhället lite väl långsamt för hans smak (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120316). Lenin anser istället att parlamentarismen och den allmänna rösträtten enbart fungerar som ett politiskt verktyg i händerna på borgarklassen och att det vore falskt att sätta sin förhoppning till denna, såsom socialist (Lenin, sida 17).

Bernstein tycks ogilla begreppet proletariatets diktatur eftersom socialdemokratins representanter vid det tillfälle han skrev sitt verk hade börjat ta plats i de olika parlamenten, anammat parlamentarismen och valsystemet där olika partier får procentuella andelar i parlamentet utefter sina röstetal, alltihop fenomen som går emot detta med diktatur (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120316). Han går till angrepp mot denna term som helt klart är destruktiv för varje form av socialistisk rörelse och ett begrepp som är helt opassande och ovetenskapligt på alla sätt och vis. Marxistiska organisationer strävar efter att upprätta ett klasslöst samhälle och då ska förstås även proletariatet upplösas, inte göras till någon form av norm i samhället, Bernstein skriver att socialdemokratin inte vill upprätta ett samhälle som ska förvandla alla människor till proletärer, utan vill tvärtom höja proletärernas ställning och föra dessa upp från proletariatet till en högre nivå och på så vis avskaffa proletariatet. Därutöver är det självklart så att termen diktatur är totalt destruktiv och att det aldrig går att vinna några större grupper av anhängare genom att förespråka upprättande av diktatur, vare sig proletariatets eller någon annan.

Det Lenin skriver om dels den våldsamma revolutionen, dels proletariatets diktatur är bland annat att den våldsamma revolutionen är oundviklig för en rörelse som vill avskaffa de borgerliga staterna, eller i förlängningen avskaffa staterna överhuvudtaget och att proletariatets diktatur är ett nödvändigt mellansteg från den borgerliga statens samhälle till det statslösa samhället (Lenin, sida 24-25). Frågan är dock om Bernstein ens håller med Lenin i denna fråga om behovet av att avskaffa staterna. Sammanfattningsvis: Lenin säger att både den våldsamma revolutionen och proletariatets diktatur är nödvändiga, medan Bernstein ställer revolution och allmän rösträtt/parlamentarism som två alternativ mot varandra där han själv väljer den allmänna rösträtten.

Det Lenin skriver om proletariatets diktatur är att detta samhälle har proletärerna som härskande klass, alltså fortfarande ett tydligt klassamhälle, vilket man egentligen vill avskaffa, och att denna proletariatets makt inte kan delas med någon som inte tillhör proletariatet (Lenin, sida 29). På Bernstein låter det istället som att han önskar ett samhälle där samtliga medborgare i samhället, alltså representanter för alla klasser och grupper, ska upprätthålla någon form av demokratiskt partnerskap med varandra och samarbeta i fredlighet (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120316).

I sin bok försöker även Bernstein att knyta band mellan socialismen och liberalismen. Han skriver att socialismen är en direkt politisk arvtagare till liberalismen, någon form av vidareutveckling, och han går till och med så långt att han hävdar att det egentligen inte finns några inslag inom liberalismen som inte återfinns även hos socialismen (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120316). Det är en väldigt märklig beskrivning, för det skulle innebära att liberalism och socialism i princip är samma sak, fast med vissa enbart marginella skillnader. Lenin går istället till hårda angrepp mot liberalismen, som han betraktar som en direkt fientlig politisk uppfattning (Lenin, sida 112), bland annat i det att han skriver att liberaler vägrar erkänna klasskampen. På denna punkt likställer han Bernstein och personer med Bernsteins åsikter, opportunister, socialchauvinister eller kälkborgare med Lenins uttryck, med liberalerna, för han skriver att liberalerna till fullo vägrar erkänna klasskampen medan de så kallade opportunisterna enbart erkänner klasskampen inom vissa områden (Lenin, sida 38). Lenin ser proletariatets diktatur som en nödvändig del av klasskampen, medan Bernstein tar avstånd från den helt.

I avslutningen av sitt avsnitt om socialism och demokrati skriver Bernstein motsägelsefullt att det tidigare i historien var en nödvändighet att använda den våldsamma revolutionens medel för att få bort feodalismen från samhället, samtidigt som han tar avstånd från denna metod framöver och vill istället att socialdemokraterna framöver ska förändra samhället enbart med de olika parlamentariska valsystemens metoder och att dessa är en tillräcklig ersättning för den våldsamma klasskampens metoder (http://www.marxists.org/reference/archive/bernstein/works/1899/evsoc/ch03-2.htm#c hämtad: 120316). Han skriver med andra ord mer eller mindre att klasskampen inte längre behövs nu när det parlamentariska samhället har upprättats, vilket ger Lenin rätt i sina beskyllningar att Bernstein tar avstånd från klasskampen och därmed sällar sig till liberalerna.

Sammanfattningsvis för hela den här texten kan sägas att när det kommer till de politiska förändringarna inom socialismen under 1900-talets första årtionden kan det enkelt beskrivas som att Lenin och hans anhängare försvarar den äldre och klassiska marxismen, medan Bernstein och anhängare tar avstånd från vissa delar av marxismen och istället utvecklar en ny och fristående politisk idé. I studien är Bernsteins text äldre än Lenins, skrivna 1899 respektive 1917, men det känns ändå som att den äldre texten i sammanhanget är den som verkligen skapar en förändring inom den socialistiska idéutvecklingen. Lenins linje är en återgång till klassisk marxism och ett försök att upprätthålla denna gentemot Bernstein och gruppen kring honom som till en början var klassiska marxister, men började genomföra en omfattande revidering av denna och tog avstånd från flera delar av den. Lenin i sin bok från 1917 hade mer gemensamt med Marx och Engels verk från mitten av 1800-talet när det gäller framförallt behovet av den våldsamma revolutionen och proletariatets diktatur, än vad Bernstein hade gemensamt med Marx och Engels, eftersom han istället tog avstånd från detta och manade till uppslutning bakom det parlamentariska systemet.