I och med att Feministiskt Initiativ gjorde ett rekordval nu
i maj och tog ett mandat i Europaparlamentet så har de hamnat mycket i centrum
för den svenska politiska debatten. I denna artikel vill jag enbart fokusera på
en enstaka av de frågor de driver, nämligen könskvotering till
bolagsstyrelserna. Kapitalets representanter brukar vara de mest intensiva
motståndarna mot detta förslag och de angriper det väldigt intensivt. Detta är
väl inte så förvånande och heller inte särskilt intressant. Det intressanta är
den argumentation de brukar använda kring frågan. De erkänner att
könsfördelningen i bolagsstyrelserna är väldigt snedfördelad, men förklarar
detta med att det är en fråga om kompetens. De hävdar att bolagsstyrelserna
alltid väljer de mest kompetenta personer de kan hitta, och av någon ren slump
verkar detta vara en väldigt stor övervikt av män.
Givetvis är det rent nonsens att det är de mest kompetenta
som väljs till bolagsstyrelserna. De som väljs är de som kommer från fina
familjer, har rätt efternamn och rätt kontakter. Allting handlar om nätverk,
ofta med uråldriga anor. Det rör sig ofta om män sprungna ur de gamla svenska
adelsfamiljerna eller andra framstående finansfamiljer. Man vill ogärna välja
in nyrika och så kallade ”uppkomlingar”. Nog om detta. Det intressanta är att
argumentationen om ”kompetens” känns igen från ett annat sammanhang, som på många
sätt skiljer sig från bolagsstyrelserna, men förvånansvärt nog också har vissa
likheter. Jag talar om Ung Vänsters förbundsstyrelse, men fenomenet förekommer
förmodligen även i förbundsstyrelser för andra ungdomsförbund samt i de svenska
partistyrelserna. Ung Vänsters förbundsstyrelse är ett kompisgäng som håller
varandra bakom ryggen och vägrar släppa in personer som är oppositionella eller
på något sätt kan hota den rådande ordningen. Det stående argumentet man
använder för att hålla dessa borta är ”kompetensen”.
Förbundsstyrelsen pratar vitt och brett om att det är
viktigt att förbundsstyrelsen består av kompetenta och erfarna ”kamrater”. Vem
som är kompetent och inte är en fullständigt subjektiv bedömning och
förbundsledningen har totalt tolkningsföreträde. De som är inställsamma och har
rätt kontakter har goda möjligheter att väljas in till ledningen och omges av
en aura av ”kompetens”. Den som på något sätt kritiserar den ständiga
högervridningen av förbundet och dess eviga anpassning till borgerligheten, den
personen betraktas som inkompetent och saknar därefter alla möjligheter att nå
ledande poster.
När det är dags för kongress i UV så lägger valberedningen
fram förslag på vilka de anser ska sitta i förbundsstyrelsen, som ordinarie
respektive ersättare. Valberedningens förslag brukar röstas igenom med högst
marginella ändringar. Nu kanske någon hävdar att kongressens delegater utgör en
god representation av förbundets medlemmar och de olika åsiktsskillnader som
finns och därför på goda demokratiska grunder kan rösta fram en
förbundsstyrelse som representerar hela förbundet. Ja, i den bästa av världar.
Denna värld är dock inte Ung Vänster. Förbundsledningen samlar sitt röstboskap
när det är dags för kongress och de ser till att högerfalangen alltid har en
majoritet av rösterna. Detta ser man till att skapa genom precis vilka medel
som helst. Man skyr inga medel alls. Om de oppositionella och radikala är
oroväckande många och alltför välorganiserade så ser ledningen till att
utesluta de drivande inom oppositionen genom fabricerade stadgebrott. Detta har
vi sett nu under 2014 års första halva. En annan metod är att mixtra med
delegatsystemet på olika sätt. Om förbundsstyrelsen känner sig nödgad så kan de
skriva upp medlemssiffrorna för de lojalistiska distrikten så att de får skicka
många fler delegater. Det är ingen som kan granska detta eftersom det är
förbundsledningen som kontrollerar medlemsregistren och statistiken. Det är
därför som högerfraktionen kan fortsätta styra förbundet ohotat år efter år och
aldrig blir avsatta.
Tänk att begreppet ”kompetens” kan användas som slagträ för
makthavare i vitt skilda organisationer och sammanhang. Det används av både
bolagsstyrelsen för exempelvis Atlas Copco och av Ung Vänsters förbundsledning.
Atlas Copco använder det för att hålla kvinnor och uppkomlingar borta, medan
Ung Vänster vill mota bort de radikala. Begreppet kompetens kanske rent av är makthavarnas
allra mest användbara verktyg för att sitta kvar på sina positioner ohotade. Därför
måste deras missbruk av begreppet avslöjas och bekämpas. Ledningarna måste
omkullkastas och ersättas av en sant folklig representation. Det är precis som
vi brukar sjunga i Internationalen: ”störtas
skall det gamla snart i gruset”. De personer som sitter i dessa ledningar
kan bytas ut av i stort sett vem som helst. Vem som helst klarar av att göra
det de gör. De är inte ett dugg kompetenta, även om de i sin självbild vill
framhäva sig själva i den rollen. Nej, det svenska näringslivets och de
politiska organisationernas ledningar rör sig snarare om ganska inkompetenta
personer med inte mycket annat än luft i skallen. Ut med det gamla, in med det
nya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar