Den ovetenskapliga och motsägelsefulla nazismen

Nazismen hävdar sig vara grundad på Charles Darwins forskning kring evolutionsteorin. Denna är vetenskapligt bevisad. Nazismen går dock på punkt efter punkt emot vetenskapen och kan därför aldrig någonsin betrakta sig som en vidareutveckling av Darwins forskningsresultat. Evolutionen går till på så vis att positiva egenskaper förs vidare mellan generationerna och att personer/djur med "svagheter" eller defekter av olika slag efterhand försvinner. Om nu, som nazismen hävdar, att judarna är någon slags svag människoras så skulle de alltså enligt evolutionen, en faktisk vetenskap, till skillnad från den antivetenskapliga nazismen, själva ha dött ut efter hand helt av sig själv och något mördande av judar därigenom varit onödigt. Det är inte så i evolutionen i djurriket att vissa djur bara försvinner av ett medvetet agerande från de andra djurens sida, utan evolutionen sker av sig själv, utan ingripanden utifrån. Att judarna dessutom har funnits och levt vidare i flera tusen år bevisar att de inte kan betraktas som något slags "svagt element" inom mänskligheten, för i så fall skulle de genom evolutionen ha försvunnit för längesen, så det bevisar det ovetenskapliga i nazismen.

Detta med evolutionen är nazismens måhända mest centrala brott mot vetenskapen, men det finns fler. I det nazistiska samhälle som världen under perioden 1933-1945 fick skåda i praktiken fanns betydande inslag av ockultism. I ett upplyst och vetenskapligt samhälle kan omöjligen ockultism existera och därmed var ej Nazityskland något sådant samhälle. Inom Nazityskland existerade både så kallad esoterism och ariosofi. Dessa idéer bygger, precis som alla världens religioner, på kvasivetenskapligt nonsens och diverse fantasiföreställningar. Någon som framförallt ägnade sig åt ockultism var SS-ledaren Heinrich Himmler, som i allra högsta grad hade ett stort politiskt inflytande i landet. SS förfogade under den här tiden över slottet Wewelsburg som blev ett slags näste för ockult verksamhet och för att kunna bedriva denna idiotisysselsättning gjorde man ombyggnationer av slottet för 15 miljoner riksmark, alltså att denna summa togs från det allmänna och från den tyska befolkningen för att slösa bort på galenskaper.[1] Det finns väldigt mycket skrivet om den nazistiska ockultismen och behöver därför inte behandlas mer här.

Det är inte bara när det kommer till evolutionsteorin som nazismen har en motsägelsefull inställning, utan också framförallt när det kommer till nazismens hållning gentemot homosexualitet. Nazismen brukar ha en väldigt fördömande inställning gentemot homosexualitet, men som det verkar har man på samma gång under sin historia haft en försonande hållning och däri ligger det motsägelsefulla, hyckleriet. I USA fanns det under 1970- och 80-talen en organisation som formellt hette Nationalsocialistiska Förbundet, men som var mest kända som ”Gaynazipartiet” och som bedrev sin verksamhet till större delen inom homosexuella miljöer och annonserade i tidskrifter för homosexuella.[2] Det är dock inte enbart under tiden efter Nazitysklands fall som nazisterna har sysslat med sådant, utan den hycklande linjen gentemot homosexualitet fanns redan innan kriget. Forskning har påvisat att inom SS under det nazistiska styret i Tyskland fördömdes homosexuella handlingar i vissa fall, i andra fall inte alls, vilket är ett flagrant hyckleri.[3] Gällande Adolf Hitler har det funnits spekulationer om en rad olika sexuella inriktningar, men det har stannat vid spekulationer. När det kommer till vissa andra höjdare inom den nazistiska regimen stannar det dock inte vid bara spekulationer, utan personer som Ernst Röhm och Edmund Heines var tveklöst homosexuella. Dessa personer hade trots detta ledande ställningar inom den nazistiska apparaten.


[1]http://www.lwl.org/westfaelische-geschichte/portal/Internet/input_felder/langDatensatz_ebene4.php?urlID=497&url_tabelle=tab_websegmente (hämtad: 110130)
[2]http://www.defendthefamily.com/pfrc/books/pinkswastika/html/Chapter8.htm (hämtad: 110130)
[3]Giles, Geoffrey J., "The Denial of Homosexuality: Same-Sex Incidents in Himmler's SS", Journal of the History of Sexuality, Vol. 11, Nr. 1/2, Specialutgåva: Sexuality and German Fascism (Jan. – Apr., 2002), s. 256–290